Don't think just let it all out
Vi sitter i våran egen tid, den som det är meningen att vi ska göra något storslaget av den tiden vi ska föra till historien som vår tidsera. Man kan ofta undra vad som kommer att utmärka våran tid, dom 50 - 100 åren som vi har till förfogande att göra vad vi vill med.
Facebook kommer nämnas, bloggar kommer nämnas och internet samt den ständiga hetsen av att vara uppkopplad kommer att nämnas. Kommer vi vara pionjärer som lägger grunden för en framtid som tar steget med kommunikation ännu längre eller kommer vi ses som galningar som inte kunde slå oss själva till ro? Kommer vi ses som galningar för att vi delar ut nästintill varenda detalj av våra liv för att vi ska vara populära? För att vi ska ha läsare på våran blogg eller vänner på Facebook?
Jag tror att vi kommer få betala ett högt pris för det vi utsätter oss för nu, någonstans längs vägen kommer vi inse att den här öppenheten kommer straffa sig. Jag tror att vi gör oss för beronde av andra människor på samma gång som vi skärmar av oss eftersom vi möter för mycket människor. Jag tror att det kommer vara svårare att hitta den vi söker i livet för att vi ser för mycket av det goda. Det jag tror kommer signalera den här generationen och det här århundrandet är att vi aldrig kan finnas oss i situationer där vi är nöjda. Vi vill hela tiden ha mer eftersom vi alltid har kunnat skaffa oss det vi vill ha.
Jag tror att de vi ser idag med lyxfällan är priset vi har fått betala för välfärd för de jag ser när jag kollar runt om i världen är att vi har det för bra så vi tar varje dag för givet när vi egentligen borde se det som en skänk från ovan.
I vår natur finns det något som kallas det naturliga urvalet vilket gör att den som är mest lämpad för sina uppgifter klarar sig bäst och får det bäst. Men politiker tycker det är orättvist och att alla ska ha det lika bra. När man kollar på vårt samhälle så ser man att det egentligen skulle behövas lite förödelse så att folk kom ner på jorden och uppskattade det som dom har istället för att vilja ha mer.
I want to fight it, but I simply can't
Jag vet knappt själv vad jag vill, en del vill och en annan vågar inte, det är ett slagsmål mellan två viljor. Jag kan ärligt säga att jag gärna skulle släppa allt och bara fly från det faktum av att du finns där någonstans för det hade vart mycket enklare på det sättet. Tanken av att bli sårad skrämmer mig mycket och inte bara själva tanken utan också just av dig.
Du kom från ingenstans, en person jag aldrig träffat och ändå dirket när du presentera dig så visste jag direkt vem du va. Jag kan ärligt säga att hade jag inte vart så instängd som person så hade jag haft starka känslor för dig. Problemet nu är att jag är rädd för att försöka, för att bli sårad och jag måste väga chansen kontra risken innan jag fattar ett beslut om hur jag vill göra.
Du är helt annorlunda mot alla tjejer jag någonsin träffat just av de faktum att jag inte räknat med dig någonstans i mina tankar. Alla tjejer jag har vart med i tidigare skeden har jag sökt något av det är som jag har letat efter dom innan dom ens har kommit. Du var den jag inte letade efter men är den som någonstans där inne i mitt djup har tagit mig med storm.
Det är de som skrämmer mig mest med dig att jag inte har någon kontroll över vad du gör med mig. Jag är rädd för hur du skulle kunna få mig att känna för någon igen för hur underbart det än skulle vart att vakna upp igen så betyder det att jag blir sårbar.
Jag önskar att jag skulle kunna läsa dina tankar för det skulle underlätta mycket i mitt beslut men det kanske är risken som är havla grejen med relationer och känslor jag vet inte. Jag vill bara slå bort allting och lämna allt som det en gång vart men jag kan helt enkelt inte det.
If I could then I had choosed you
Man kan säga mycket om vad som styr våra liv, att om man bryter ner livet till ett ord vad som skulle beskriva det bäst. Vissa säger fysik, biologi, matematik jag säger känslor. Jag tror att det är känslorna som är grunden till allt vi lyckas åstadkomma här i vår värld. Känslor är inte bara hur man mår för stunden utan också grunden för vad för inställning vi har om dagarna och i olika situationer.
Det som vi dock förknippar mest med känslor är arg, ledsen, glad och kärlek. Det är känslor i sin renaste form och nog i den svåraste också framför allt den sista.
Kärlek blir svårt för att man är rädd att förlora något som man inte har, inte ens är nära att ha vilket får en att inte våga försöka fullt ut som leder till att man aldrig hade en chans från första början.
Sen har man problemet när man är rädd för att misslyckas så man är så feg att man inte kan försöka över huvudtaget. Det är där jag är just nu, att jag är för rädd för att inte få de jag vill ha så jag kommer antagligen inte ens försöka.
Men du har låst upp mig och det är på riktigt den här gången jag önskar bara att du kunde se att jag är påväg att nå ut till dig men jag måste samla modet för att försöka.
Om Jag hade kunnat välja vem som helst på jorden idag så hade jag valt dig gumman.
Det som vi dock förknippar mest med känslor är arg, ledsen, glad och kärlek. Det är känslor i sin renaste form och nog i den svåraste också framför allt den sista.
Kärlek blir svårt för att man är rädd att förlora något som man inte har, inte ens är nära att ha vilket får en att inte våga försöka fullt ut som leder till att man aldrig hade en chans från första början.
Sen har man problemet när man är rädd för att misslyckas så man är så feg att man inte kan försöka över huvudtaget. Det är där jag är just nu, att jag är för rädd för att inte få de jag vill ha så jag kommer antagligen inte ens försöka.
Men du har låst upp mig och det är på riktigt den här gången jag önskar bara att du kunde se att jag är påväg att nå ut till dig men jag måste samla modet för att försöka.
Om Jag hade kunnat välja vem som helst på jorden idag så hade jag valt dig gumman.
The times we remember as the worst and best
Vi sitter här igen efter en helg, friheten flyger ut mot vardagen och vi förbereder oss för en vecka av arbete. Det är den här situationen som många befinner sig i just nu, bland annat mig själv. Livet sägs vara det enda tinget vi inte har lyckats att lista ut till hundra procent här i världen och framför allt förmodligen aldrig kommer göra de heller. Anledningen tror jag är för att folk inte vill hitta svaret på dom frågor som vi har. Alla människor har tankar och funderingar kring livet bara att vissa låter det bli en mer central del i ens liv än andra.
Det här är dom dagarna som vi kommer anses va dom bästa i våra liv men samtidigt dom värsta, det enda det handlar om är hur man ser på sin situation. Det som gör dom här dagarna till bra är att man nästan kan göra vad man vill, man är inte bunden till någon eller något utan man gör sin grej och sen går man hem för dagen. Det som får det här till dom värsta dagarna är att man befinner sig i väntans dagar, man vet inte vart man är påväg, man vet inte vart man ska och man har ingen aning om man kommer dit man vill.
Det här är grunden till varför människan sällan finner lyckan i sina liv, vi strävar alltid efter något mer. Sorgligt nog så funkar människan på det sättet. Det finns olika teorier till varför vi har det så min egna teori är att vi har haft för lite mottgångar i våra liv, vi är helt enkelt för bortskämda.
Hade folk tänkt över sin situation så tror jag att dom hade hittat mer svar än vad dom själva hade förväntat sig.
Jag tror att svaret på lycka är att sluta söka nytt hela tiden, sluta vilja ha mer och ställ ditt liv i två olika perspektiv. Det första är att stanna upp och se dig omkring vad har jag idag? och njut av de du har för att livet kommer utveckla sig självt tro mig du behöver inte göra det. Det andra är att se in i din framtida liv och tänka i det stora perspektivet, vad vill jag ha? antagligen familj, vänner, bra jobb och god ekonomi samt bra hälsa.
Sök efter det och när du väl når dina mål njut av det istället för att söka mer.
Det här är dom dagarna som vi kommer anses va dom bästa i våra liv men samtidigt dom värsta, det enda det handlar om är hur man ser på sin situation. Det som gör dom här dagarna till bra är att man nästan kan göra vad man vill, man är inte bunden till någon eller något utan man gör sin grej och sen går man hem för dagen. Det som får det här till dom värsta dagarna är att man befinner sig i väntans dagar, man vet inte vart man är påväg, man vet inte vart man ska och man har ingen aning om man kommer dit man vill.
Det här är grunden till varför människan sällan finner lyckan i sina liv, vi strävar alltid efter något mer. Sorgligt nog så funkar människan på det sättet. Det finns olika teorier till varför vi har det så min egna teori är att vi har haft för lite mottgångar i våra liv, vi är helt enkelt för bortskämda.
Hade folk tänkt över sin situation så tror jag att dom hade hittat mer svar än vad dom själva hade förväntat sig.
Jag tror att svaret på lycka är att sluta söka nytt hela tiden, sluta vilja ha mer och ställ ditt liv i två olika perspektiv. Det första är att stanna upp och se dig omkring vad har jag idag? och njut av de du har för att livet kommer utveckla sig självt tro mig du behöver inte göra det. Det andra är att se in i din framtida liv och tänka i det stora perspektivet, vad vill jag ha? antagligen familj, vänner, bra jobb och god ekonomi samt bra hälsa.
Sök efter det och när du väl når dina mål njut av det istället för att söka mer.
What's the perspective?
Ur vilket perspektiv ska vi se livet? Vad är det vi känner att vi vill uppnå med det liv vi lever? Vad är det vi ska känna oss när vi tar oss igenom en vardag som vi egentligen skulle vilja byta ut?
Jag vet inte om det ligger i min personlighet att alltid vara en sökande person, eller om det är något jag har fått för mig på senare dar. Det enda jag vet är att där jag är just nu är inte den platsen jag vill vara på om 10, 20 eller 30 år. Det har tagit en tid att inse det och att våga inse det men jag är inte nöjd med mitt liv, visst man kan skylla på att jag är ung men det spelar egentligen ingen roll för att vara nöjd i livet har inte att göra med vad du har åstadkommit i ditt liv i helhet utan de handlar om vart du är i din nutid.
Anledningen till att jag inte är nöjd med mitt liv handlar om att jag inte nått dit jag velat nå efter alla dessa år i skolan. Jag vet att alla säger att livet aldrig blir som man tänkt sig men tyvärr har jag satt en press på mig själv och ställt vissa krav som har fått mig att misslyckas med mina mål vilket har fått mig olycklig.
Men det som får mig att må dåligt är inte principen av att jag inte har nått mitt mål, utan att jag börjar inse att jag aldrig kommer komma dit jag velat.
Vad ska vi ha för perspektiv i livet? Vad är det som är viktigt med livet och varför håller vi på som vi gör för?
Olycka grundar sig i en sak och endast en sak de är att man ser vad man inte har istället för vad man har. Hade vi inte ondgjort oss själva över något som egentligen är skitsaker så hade dessa saker inte uppkommit.
Ett av dom största problemen vi har i denna värld i dom civiliserade länderna är kärlek och problemet runt omkring de ämnet. Anledningen till att de blir ett problem är att vi låter oss göra det till ett problem och att vi ser på det som ett problem. Hade vi inte sätt kärlek som ett problem så hade vi mått bättre och vi hade framför allt hittat kärlek för vi hade inte haft några hinder i vägen när de korsar våra vägar.
Not alone but lonely
En vecka har passerat i mitt nya liv som singelboende i Solna och jag måste säga att skillnaden är inte så stor mot hur mitt liv har sätt ut i tidigare skeden. Jag vet inte varför jag känner som jag gör, och jag vet inte om jag är den enda personen som upplever det här skedet av livet på detta sätt.
Jag är ingen ensamvarg, jag är inte för mig själv men det finns stunder då jag känner en blandad känsla av ensamhet och saknad av någonting som att jag söker efter någon eller något i mitt liv. Jag tror personligen det handlar om en säkerhet, att man alltid har de där man kan vända sig till precis som jag har haft hela mitt liv. Min familj har alltid vart en stor del av mitt liv och det är den fortfarande men på senare år så fyller inte familjen den där platsen inom dig som den gjorde när man va barn. Nu börjar man bli vuxen och ska skaffa sig ett eget liv det jag upplever är att jag saknar säkerheten att alltid ha känslan att någon alltid finns för en. Det finns många sånna personer i mitt liv men det är skillnad att ha en speciell person i ditt liv som bär dig utan att hon själv vet om det, utan att du själv vet om det.
Jag har inte haft en flickvän på två år nu, jag har inte ens vart nära ett förhållande och jag kanske låter desperat men jag kan inte blunda för verkligheten att jag faktiskt saknar att ha en flickvän. Jag kan tänka mig dom som har sökt i flera år att dom skrattar åt oss unga som ser kärlek som något hopplöst men just nu ser det dystert ut på den fronten jag hoppas bara att hon kommer någon dag.
Jag är ingen ensamvarg, jag är inte för mig själv men det finns stunder då jag känner en blandad känsla av ensamhet och saknad av någonting som att jag söker efter någon eller något i mitt liv. Jag tror personligen det handlar om en säkerhet, att man alltid har de där man kan vända sig till precis som jag har haft hela mitt liv. Min familj har alltid vart en stor del av mitt liv och det är den fortfarande men på senare år så fyller inte familjen den där platsen inom dig som den gjorde när man va barn. Nu börjar man bli vuxen och ska skaffa sig ett eget liv det jag upplever är att jag saknar säkerheten att alltid ha känslan att någon alltid finns för en. Det finns många sånna personer i mitt liv men det är skillnad att ha en speciell person i ditt liv som bär dig utan att hon själv vet om det, utan att du själv vet om det.
Jag har inte haft en flickvän på två år nu, jag har inte ens vart nära ett förhållande och jag kanske låter desperat men jag kan inte blunda för verkligheten att jag faktiskt saknar att ha en flickvän. Jag kan tänka mig dom som har sökt i flera år att dom skrattar åt oss unga som ser kärlek som något hopplöst men just nu ser det dystert ut på den fronten jag hoppas bara att hon kommer någon dag.
Ett liv på rutin
Jag undrade alltid varför folk festade så mycket när jag va yngre, jag kunde liksom inte fatta hajpen för de va inte värsta grejen. Numera fattar jag varför folk festar mycket och numera inser jag vilket förbannat bra liv jag levde när jag gick i skolan eftersom jag hade så bra variation så jag slapp att festa.
Numera festar jag också mycket känns som det enda jag gör ibland men jag förstår också varför folk festar som dom gör. Dom lever som jag ett liv på rutin. Dom vet exakt hur deras vardagar ser ut de erbjuder inga nya utmaningar, inga variationer och inga överraskningar.
Det festandet erbjuder är att bryta det här mönstret, att inte känna sig så inrutad i den vardag och de liv vi lever.
Vissa kanske lever ett liv med bra variation i vardagen med ett yrke där dom får den stimulans dom behöver men det gör inte jag. Därför börjar jag törsta efter kärlek för att få någon form av variation eftersom festandet börjar gå på rutin också
I want to bring out the real you
Jag har aldrig träffat dig, men ändå känner jag dig fast egentligen känner jag dig nog inte alls. Jag är faktiskt osäker på om du känner dig själv.
Du kan va den finaste tjejen jag någonsin har pratat med, den finaste tjejen jag någonsin sätt. Jag har pratat med dig till och från i flera år nu och de känns som jag inte har kommit ett steg närmare dig än när vi först träffades.
Det råder ett stort mysterium över dig som jag inte kan få bukt med, du är som en dröm du finns där men du går inte att få tag på.
Jag skulle vilja komma bakom din fasad och se vem du egentligen är hur du egentligen är. Få ner du guard så att du blottar ditt riktiga jag för jag tror att du kan va den finaste tjejen jorden har skådat men tyvärr kommer de nog aldrig ske
Love will guide us through life
Jag kan säkert förespråka det i hundra år men det är för att meningen med livet är att vara lycklig och att vara lycklig är att vara kär, älskad och behövd. Det finns som sagt folk som hävdar att dom klarar sig med korta förbindelser men i längden gör man inte det. Jag har inte haft någon på snart två år och ja det har gått ganska bra men man börjar känna nu att man inte bara vill ha någon utan att man verkligen behöver någon.
Det som jag inte riktigt förstår är hur man gå från att inte ha några problem alls med att få tjejer till att ja i stort sätt inte få någon alls. Jag ser inte annorlunda ut nu eller jo men till det bättre och de kan jag säga med gott hjärta. Visst jag är väll förmodligen mer tillbakadragen och svår men de kan väll inte ha så stor betydelse, eller?
Det jag har insett på senare tid är hur just kärleken som är så svår är de som får oss att leva. Det ger oss en fast punkt i vardagen, något vi vill återvända till och något vi utvecklas av och framför allt någonting som får oss att resa oss när tiderna är som hårdast.
Det sägs att man inte ska se kärlek som meningen med livet men tro mig om det är något som är meningen med livet så är det kärlek. Pengar, hälsa och makt har ingen betydelse om du bara återvänder hem till egentligen ingenting för de är just vad det är ett liv utan kärlek är ett tomt liv.
Det är helt enkelt kärlek som leder oss genom livet.
Invandringen ses uppenbarligen som ett problem
Riksdagsval idag och ja vad tror vi? Kommer SD komma in i riksdagen?
Det tror jag definitivt för att svenska folket ser invandringen som ett stort problem och har gjort det under en längre tid. Nu har det kommit fram ett parti som vågar stå för åsikterna som så länge har varit tabu i Sverige vilket gör att svenskar som det fega folket vi är kan gömma sig bakom dom här.
Jag tycker att detta val borde skicka en väldigt tydlig signal till politiker, invandrare och svenskar. Förmodligen över 4% av Sveriges befolkning ser invandringen som ett så stort problem att dom kan lägga stora frågor åt sidan som nationalekonomi och infrastruktur för att bara få bort det stora problem vi har med invandring.
Jag tycker riksdagen borde lyssna upp ordentligt och ta till stora åtgärder när det gäller invandringspolitiken, kanske till och med samarbeta med SD så att de händer något.
Gör inte den regeringen något åt invandringen den här mandatperioden så kommer klyftorna mellan invandrare och svenskar öka och problemen bli större och SD få ännu mer stöd i nästa val. Då kan ni prata om era löneklyftor hur mycket ni vill för dom kommer inte spela någon roll.
Den här frågan är här för att stanna och den kommer inte försvinna för en politikerna tar till åtgärder i den här frågan.
It's all about those epic moments
Jag kan tjata om de hela året, hela livet eller för all evighet men det är för att de är sant. Livet handlar bara om dom små tillfällena som får dig att njuta av ditt liv. Det kan va strosandet en hösteftermiddag mitt inne i stan utan något speciellt syfte. Det kan va den första snön som faller innan jul eller så kan de va när du hör en låt som tar dig till något annat ställe.
Livet handlar bara om dom här tillfällena, det behöver inte va dom dagarna du minns utan om dagarna som gör dig till den personen du är. Då du är 100% nöjd med din situation och med vem du är och tro mig alla människor har dom här tiderna, även dom mest trasiga själarna.
Känslan är nästan obeskrivlig det är som att livet, själen och världen är ett det är ett tillstånd där problem inte finns utan det är bara du, livet och världen som det är menat att de ska vara.
Livet handlar inte om omvärldens tankar om dig, det handlar inte om besluten du tar. Det handlar om stunderna då du är ett med dig själv.
In to the night
Höstnätter kan va min absoluta favorit tid på hela året, det ligger liksom något storslaget i luften vid dessa tider. Kylan som finns l luften biter tag i en fast inte så det känns obehagligt och höstens lugn börjar lägga sig över Sverige.
Hösten är enligt mig den mest filosofiska tiden i Sverige, jag kan inte riktigt säga vad det är som gör de men på något sätt så är sena höstnätter det mest magiska.
Hösten får oss att gå in i oss själva lite mer ni vet ägna lite mer tankar åt än själv istället för åt omvärlden. Vissa har fruktansvärda problem med detta och kallar denna tid för depressions tid men enligt mig så är det här den bästa tiden.
Finns inget bättre än att strosa igenom stan en höstnatt när de blåser kalla vindar, regnar och har bra musik i lurarna. Anledningen till att jag ser hösten på det här sättet är för jag kan försvinna in i mig själv och tillfällena runt omkring och se magin i dom små sakerna. Hade ni lärt er de så hade ni kunnat ta er förbi väldigt många svåra hinder på vägen.
Motgångar möts vi alla av men framgångar får bara dom som ser möjligheterna och lärdomarna i motgångarna.
Defining moments
Avgörande ögonblick är något som vi möts av dagligen. Vissa handlar om att välja rätt fil på vägen hem för att inte fastna i köer, andra handlar om vägar i framtiden. Skillnaden är att vissa beslut och händelser har så stor påverkan på ditt liv så de blir en händelse som definierar den du är eller ditt liv.
Händelserna behöver inte ske över en sekund eller en kort tid, tvärtom så kan dom ske över en längre tid. Det är helt enkelt dom stunderna man tittar tillbaka på vid senare tid i en framskriden framtid och ser att vägen man vandrat ändrade riktning.
Det finns få tillfällen t.ex. som detta när du själv känner att du är inne i ett avgörande ögonblick, när du vet att de du gör idag kommer påverka dig resten av livet. Jag både älskar och hatar den här känslan. det är känslan av ett större syfte som får mig att älska tillfället men också skrämma mig när jag inser hur litet mitt liv egentligen är.
Vi sitter och klagar över vardagliga problem som egentligen är skapade problem för att vi har för lite hinder i vardagen. Man kan också kalla det "lyxproblem" eller "I-lands problem" det är så fruktansvärt bortskämt och rakt av lyxigt att bara ha små problem i vardagen.
Det som gör de här till ett avgörande ögonblick är insikten i vår tids kanske största problem. Det som gör att många känner sig vilsna är att vardagen och livet i helhet ger oss för lite. Det handlar inte om de materialistiska utan de handlar om att vi inte får dom utmaningar vi behöver och att vi envisas med att singellivet är lyckligt. Singellivet är inte lyckligt i längden, människan är inte skapt att leva ensam. En person kan va omsvärmad av 1000 vänner och ändå vara ensam för att en väns kärlek är inte på långa vägar samma som en flickväns.
Jag vet att de svåraste som finns är att leva som man lär men inse att för eget bästa så är de bättre med drama än att "skydda" sig själv från sorg.
Söndagstankar
Söndagar. De kan va dom bästa eller dom värsta dagarna du har i en vecka, Jag känner många som avskyr söndagar. Det känns svårt att placera varför man känner den här "olusten" att gå in i en ny vecka på söndagar. Det kan va för att man inte gillar sitt jobb, de kan vara för att man tycker om ledigheten och lugnet så att man helt enkelt inte känner för att jobba eller de jag tror sitter i dom flestas huvuden att man just har insett att en vecka har passerat som inte har haft någon helst inverkan på ens liv.
Jag tror folk behöver utmaningar och närhet. Vänner och familj kan inte ge samma känsla av närhet och kärlek som en flickvän kan göra. Utmaningar tror jag är viktigt att ha i vardagen för en vardag utan utmaningar gör att man inte tar sig framåt i livet. Tar man sig inte framåt i livet och är med om förändringar så kommer man att tröttna på de man gör det kan jag lova.
Jag tror inte människan är skapt för att leva ett singel liv. Jag tror att de är bättre att leva ett miserabelt kärleksliv än att leva som en "lycklig singel". Jag tror de bara är ett begrepp för människor som är rädda för att binda sig och för personer som nyss har lämnat relationer.
Life is just a matter of perspective
Vad gör folk lyckliga? Vad är lycka? Är det kärlek, vänner pengar eller något annat?
Nej det är inte något av dom sakerna. Folk tror bara att det är lösningar för att lösningen inte är abstrakt utan en faktiskt och levande lösning. Det är enklare att se en lösning som du faktiskt kan röra vid.
Jag kan tala om för er att pengar, kärlek och vänner inte behöver göra en person lycklig. Tvärtom så kan det göra en person olycklig för allting handlar om hur man ser på det man har. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Lycka är bara en fråga om vad du har för perspektiv på din omgivning, liv och situation. Lycka handlar inte om saker som du inte har. Lycka handlar bara om att se vad du har. Olycka grundar sig i en sak, det är att folk känner en saknad av något i livet men oavsett vad det är som har orsakat den så måste man se till vad man har och nöja sig med vad man inte har i livet. Vissa saker är svårare att acceptera än andra men oavsett om det inte är att man har tillräckligt mycket pengar eller att man har förlorat en familjemedlem så kommer man aldrig bli lycklig för än man inser att jag inte kan sakna de jag har utan jag måste uppskatta det jag har.
Summer times makes us fly
10 tiden i juli månad, ja det måste vara min absoluta favorittid på hela året. Det är dom här kvällarna som visar mig vad livet handlar om.
Man kan inte ungå att fyllas av en känsla av magi när man sitter och blickar ut över en sommarkväll. Jag har ofta sagt att jag inte är en person som styrs av vädret och ljuset men om livet är bra på vintern så blir det helt underbart på sommaren.
Sommarn är underbar för att den ger oss en helt annan typ av frihet. Det tar oss ifrån det inrutade livet som vi lever varje dag och får oss att se vad livet och världen verkligen har att erbjuda. Den tar oss tillbaka till tider då vi mådde som bäst, när vi stog på toppen av världen och vi kände att vi kunde flyga.
Det är ganska svårt att säga varför sommaren är så magisk som den faktiskt är. Men om man ska spåna lite i det så tror jag att grunden ligger i ljuset och värmen. När man lever instängd i mörker och kyla halva året så blir det en så stor skillnad när det blir ljust och varmt. Egentligen finns det samma möjligheter på vintern om man bara vill men man tycker att mörkret hämmar oss och det gör det.
För att citera Håkan Nesser "Livet ska vara för som en fjäril, en sommardag"
Man kan inte ungå att fyllas av en känsla av magi när man sitter och blickar ut över en sommarkväll. Jag har ofta sagt att jag inte är en person som styrs av vädret och ljuset men om livet är bra på vintern så blir det helt underbart på sommaren.
Sommarn är underbar för att den ger oss en helt annan typ av frihet. Det tar oss ifrån det inrutade livet som vi lever varje dag och får oss att se vad livet och världen verkligen har att erbjuda. Den tar oss tillbaka till tider då vi mådde som bäst, när vi stog på toppen av världen och vi kände att vi kunde flyga.
Det är ganska svårt att säga varför sommaren är så magisk som den faktiskt är. Men om man ska spåna lite i det så tror jag att grunden ligger i ljuset och värmen. När man lever instängd i mörker och kyla halva året så blir det en så stor skillnad när det blir ljust och varmt. Egentligen finns det samma möjligheter på vintern om man bara vill men man tycker att mörkret hämmar oss och det gör det.
För att citera Håkan Nesser "Livet ska vara för som en fjäril, en sommardag"
Strucked by lightning
Då vare dags igen. Det var ett tag sen senast som jag hade något att lätta från mitt hjärta så mycket att jag behövde skriva av mig. Jag vet att det är knappt en person utom mig själv som besöker den här sidan och anledningen till den berättande formen i mina texter har mer att göra med att jag finner det lättare att skriva på det här sättet än att skriva rakt upp och ner vad jag känner.
Hur som helst för komma till saken, min kärleksfront har inte vart den mest aktiva på länge nu eller känslomässigt har de i största allmänhet stått ganska stilla. Ja tills igår då. Jag kan inte säga vad det va som hände eller vad jag känner det enda jag vet är att något vaknade inom min som inte har funnits där på ett tag.
Jag mötte nog inte din blick mer än en gång under kvällen men känslan i mig sa att blicken sa mig något. Tyvärr är inte självförtroendet på topp så även om den sa mig något så vågar jag inte tro på den riktigt.
Vi får helt enkelt se vad framtiden bringar mig.
På återseende
/ Oskar
Hur som helst för komma till saken, min kärleksfront har inte vart den mest aktiva på länge nu eller känslomässigt har de i största allmänhet stått ganska stilla. Ja tills igår då. Jag kan inte säga vad det va som hände eller vad jag känner det enda jag vet är att något vaknade inom min som inte har funnits där på ett tag.
Jag mötte nog inte din blick mer än en gång under kvällen men känslan i mig sa att blicken sa mig något. Tyvärr är inte självförtroendet på topp så även om den sa mig något så vågar jag inte tro på den riktigt.
Vi får helt enkelt se vad framtiden bringar mig.
På återseende
/ Oskar
En lat, arrogant och omogen generation
Ett år har gått sen den dagen som oftast ses som "starten på det riktiga livet" med andra ord studenten. Det har vart en ganska speciellt år där mycket har hänt men samtidigt ingenting. Det har vart ett år där ingenting har vart som det brukar, i början va man inte uppbunden utan man gick bara hemma och gjorde ingenting. Senare började man söka jobb och började prova på lite olika saker till och från. Till sist så fick man ett fast jobb med fasta arbetstider och lön.
Nu börjar ett liv med rutin och ansvar och en frihet som är nästintill obefintlig om man ser tillbaka på åren i skolan. Man kan säga att de är jobbigt för det är de men klivet in i vuxenlivet ser ut såhär så det är bara att ta skiten och köra visst är pengarna sjukt najs men det är också allt.
Då till dagens ämne eller ja stundens eller vad som helst. Det pratas väldigt mycket om en stor arbetslöshet i sverige framförallt bland unga och visst man kan skylla på finanskrisen, rederigen men de verkliga problemet tror jag ligger hos denna generationen. Jag kan inte nämna många personer som jag känner som jag vet har ett fast jobb eller ens ett jobb. Det sorgliga är att jag kan inte nämna typ någon som söker jobb på heltid.
Dom som väl får jobb kan ofta vara väldigt arroganta och omogna och inte förstå att man underkastar sig i arbetslivet "man tar så kallad skit".
Jag hoppas för sveriges bästa att varje generation inte kommer se ut som min för då finns de inte mycket hopp, denna generationen vill få jobben i handen, vill kunna göra lite som dom själva vill och inte få någon kritik för hur dom utför sitt jobb. Det är sorgligt att se
There is no such thing as "ment to be"
Jag har alltid levt mitt liv efter tanken av att det som händer på jorden är förutspått. Att allting vi gör här och nu redan finns skrivet någonstans på något sätt, men nu är jag inte så säker på det längre. Varför skulle det ens kunna vara det? Jag menar vart skulle de ens kunna vara skrivet? Att någonting skulle vara menat och ske är bara filosofiskt flum från någon som bara försöker se livet ur ett större perspektiv än vad det egentligen är.
Livet, jorden, kärlek, tur och otur är ingenting annat än en ren och skär slump. Dom brukar säga att den som söker kärlek finner den sällan men den som inte söker blir ofta funnen av den. Jag tror att de beror på endast en sak. Det är dom personerna som söker kärlek ser dom sakerna dom vill se i andra personer även om dom inte finns där.
Dom personerna som finner kärlek utan att söka efter den gör det för dom inte ser personen för vad hon "ska" vara utan för vad hon verkligen är.
Det finns inget förutspått, det finns inget större, det här är livet allt som finns är slumpen.
Livet, jorden, kärlek, tur och otur är ingenting annat än en ren och skär slump. Dom brukar säga att den som söker kärlek finner den sällan men den som inte söker blir ofta funnen av den. Jag tror att de beror på endast en sak. Det är dom personerna som söker kärlek ser dom sakerna dom vill se i andra personer även om dom inte finns där.
Dom personerna som finner kärlek utan att söka efter den gör det för dom inte ser personen för vad hon "ska" vara utan för vad hon verkligen är.
Det finns inget förutspått, det finns inget större, det här är livet allt som finns är slumpen.
A life without imagination is an empty life
En smärre comeback från min sida, dock inget som kommer skyltas i någon större utsträckning för världen.
Det här kommer väll kanske inte vara de mest objektiva inlägget som jag skrivit utan mer en reflektion över min egen situation.
Man börjar komma till den delen i livet då det verkligen är dags att ta sina första helt egna steg och verkligen börja forma sitt egna liv. Det kanske inte bara är jag som går igenom den här fasen men jag kan känna mig en smula ensam när man har haft en familj som hela tiden stått bakom en. Familjen finns fortfarande kvar i allra högsta grad men det är annorlunda nu när alla är mer eller mindre egna individer. Det kan i alla fall inbringa en känsla av ensamhet från min sida på grund av att man inte har den gemenskapen man hade en gång i tiden. Visst man har vänner och andra bekanta eller vad man ska kalla det men dom fyller liksom inte samma funktion som en familj gör. Jag kanske låter otroligt lillgammal och konstig men hela grunden handlar om en form av säkerhet som har försvunnit.
Ensamhet är för mig bara ett annat ord för tomhet, att vad du än gör i livet så finns det inget som ger en stimulans. För att man kan va omgiven av 1000 personer som betyder riktigt mycket men dom personerna betyder inget om ditt liv inte fylls med något meningsfullt som du kan dela med dom. Om man vänder på det så inser man att man måste ha båda delarna i sitt liv för att va glad, man måste ha något meningsfullt att dela med sig av men också folk att dela med sig till.
Jag har folk runt omkring mig men inte det som får mig att känna mig liksom hemma, som den punken där ens liv är fäst, det man liksom utgår ifrån hela tiden och de är något jag försöker finna.
