jag borde ha en blogg

Hur blir det nu? Nu när jag vet att det finns tvivel inom dig? Även om det är befogat så ställer det allting i ett helt annat perspektiv. Jag kanske har vart naiv i att tro att det var något helt annat mellan oss, något som va oförstörbart att vi va stadiga som grunden till ett berg. Det kanske var fel av mig att tro att du skulle förstå mig helt, du kanske inte va redo eller hade förmågan, det var nog fel av mig att ta din styrka för givet.

En av dom största anledningarna till att du har betytt så mycket mer än alla andra va just att jag lät mig själv falla handlöst i dina armar och det kändes som du alltid skulle ta emot mig. Jag har insett att det kanske inte är så, att den jag trodde du va den personen som kunde ta mina sämsta sidor och bygga upp dom till något storslaget, du kanske inte är den personen.

Har jag vart osäker förut så är det ingenting mot vad jag har vart förut för jag har vart osäker på ytan men jag har vart tvärsäker på insidan. Nu är jag inte osäker på ytan för det ges inte rum att vara det nu är jag förvirrad, vilsen och osäker i mitt inre. Det känns som att allt jag har vetat under dom här 4 månaderna som har gått sen jag träffat dig har satts ur balans och vi har inte pratat igenom det här. Du kanske lyckas säga något magiskt, få mig att förstå varför det blev såhär så att allting kan gå tillbaka till vad det var eller kanske bättre. Men det återstår att se.

Alltid när en person ges rum och tid att tänka igenom en relation och vad man vill ha och vad man ska göra så sätts tankar hos den andra personen genast igång. Jag är långt ifrån opåverkad från det som har hänt men jag vet precis vad jag vill ha. Enda problemet jag ser och det jag funderade över är om det här kanske inte är vad jag trodde att det va och om det inte är det hur gör vi då?