Life is about one thing, figure out what you want
Det kan vara en evig fråga, vad är det som gör en lycklig? Vad är det som gör ett liv bra och vad är det ett liv dåligt? Och det finns ingen direkt definition på det, de enda vi vet är att alla människor söker olika saker i livet. Om jag skulle bedöma mig själv nu så känns det som att det jag vill och behöver i livet är en tjej som tar mig någonstans och får mig att må bra och utvecklas till en person. Men jag känner mig själv, det kommer inte vara nog när den tjejen kommer och man börjar ta det livet för givet.
Som människa ligger det i våran natur (i alla fall för många av oss) att hela tiden söka mer, vilja mer och göra mer. Det har med att göra att många personer i grund och bötten är giriga och vill ha det dom inte har.
Jag tror dock inte att jag kommer vilja ha mer i mitt liv än en tjej för att jag är girig utan jag tror att jag behöver mer än en sak för att känna att jag är nöjd med mitt liv.
Men det som är mest relevant och förmodligen det som står högst i kurs hos nästan alla är att få någon att dela sitt liv med. Det finns teorier om att det är våra gener som flockdjur som får oss att längta så mycket efter kärlek och familj. Att skaffa våran egna flock. Med åren har vi utvecklas på bra och dåliga sätt vi vet att vi vill ha en person som vi ser att vi kan dela våra liv med men jag tror att folk "ser" det för lätt i folk för att dom vill ha det så mycket istället för att se vad det egentligen är.
Jag tror att det är viktigt och gå efter vad man vill ha hos en tjej men jag tror inte man ska vara helt stängd för förslag för du måste kunna utveckla dig. Men får man inte det man vill ha av en tjej så kommer det aldrig funka den slutsatsen kan vi dra. För att vara nöjd med livet så måste du gå efter vad du vill ha.
Som människa ligger det i våran natur (i alla fall för många av oss) att hela tiden söka mer, vilja mer och göra mer. Det har med att göra att många personer i grund och bötten är giriga och vill ha det dom inte har.
Jag tror dock inte att jag kommer vilja ha mer i mitt liv än en tjej för att jag är girig utan jag tror att jag behöver mer än en sak för att känna att jag är nöjd med mitt liv.
Men det som är mest relevant och förmodligen det som står högst i kurs hos nästan alla är att få någon att dela sitt liv med. Det finns teorier om att det är våra gener som flockdjur som får oss att längta så mycket efter kärlek och familj. Att skaffa våran egna flock. Med åren har vi utvecklas på bra och dåliga sätt vi vet att vi vill ha en person som vi ser att vi kan dela våra liv med men jag tror att folk "ser" det för lätt i folk för att dom vill ha det så mycket istället för att se vad det egentligen är.
Jag tror att det är viktigt och gå efter vad man vill ha hos en tjej men jag tror inte man ska vara helt stängd för förslag för du måste kunna utveckla dig. Men får man inte det man vill ha av en tjej så kommer det aldrig funka den slutsatsen kan vi dra. För att vara nöjd med livet så måste du gå efter vad du vill ha.
I want to tell the world
Har ni någonsin vart där? Då det känns som att ni vill vara den berättande rösten i en film eller personen som skrivit låten som talar till dig?
Som att ni har tankar och historier som skulle beröra folk och få dom att fundera på saker som vi tror är större än oss själva. Det här är mitt fönster, min chans att på något sätt få ut mitt budskap som jag vill ha ut till folk och på något sätt beröra dom och få dom att vakna upp. Nu kanske det inte är någon som bryr sig men kan jag bara få en person att få den känslan jag har nu när jag skriver så räcker det gott och väl.
Brukar ni vara här? Att ni känner att era tankar har tagit er längre än livets vardagliga mening? Att det ni sitter och funderar på känns som att ni kan ta på något större?
Det är där jag är nu, inom mig finns det ett mästerverk till låt som aldrig kommer se dagens ljus för att jag inte kan hitta dom rätta tonerna att sätta på den här känslan.
Det jag undrar är om det är hon som är svaret på den känslan jag bär på just nu, en känsla jag inte kan beskriva med ord. Jag har vart här många gånger förr, det känns som man har fastnat i tid och rum, fått tid att stanna upp och tänka på att livet är ingenting men samtidigt allting. Man är inte påväg någonstans och man har ingen som tar en någonstans utan man sitter här utanför tid och rum och bara sjunker in i ingenting.
Det är någonting som saknas och jag kan inte avgöra om det är hon, någon eller någonting jag vet bara att det är något jag inte vill vara utan.
Som att ni har tankar och historier som skulle beröra folk och få dom att fundera på saker som vi tror är större än oss själva. Det här är mitt fönster, min chans att på något sätt få ut mitt budskap som jag vill ha ut till folk och på något sätt beröra dom och få dom att vakna upp. Nu kanske det inte är någon som bryr sig men kan jag bara få en person att få den känslan jag har nu när jag skriver så räcker det gott och väl.
Brukar ni vara här? Att ni känner att era tankar har tagit er längre än livets vardagliga mening? Att det ni sitter och funderar på känns som att ni kan ta på något större?
Det är där jag är nu, inom mig finns det ett mästerverk till låt som aldrig kommer se dagens ljus för att jag inte kan hitta dom rätta tonerna att sätta på den här känslan.
Det jag undrar är om det är hon som är svaret på den känslan jag bär på just nu, en känsla jag inte kan beskriva med ord. Jag har vart här många gånger förr, det känns som man har fastnat i tid och rum, fått tid att stanna upp och tänka på att livet är ingenting men samtidigt allting. Man är inte påväg någonstans och man har ingen som tar en någonstans utan man sitter här utanför tid och rum och bara sjunker in i ingenting.
Det är någonting som saknas och jag kan inte avgöra om det är hon, någon eller någonting jag vet bara att det är något jag inte vill vara utan.
I want it but I won't chase it
Du förändrade mig på ett sätt som jag inte trodde var möjligt, du gjorde en sak som jag aldrig skulle kunna ske med mig. Du har fått mig att sluta bry mig om tjejer, sluta lägga all min fokus på att jag ska ha någon vid min sida. Du har helt enkelt fått mig att tappa lusten, glöden och viljan att försöka hitta en tjej.
Det du gjorde med mig va det absolut värsta tänkbara du kunde gjort mot mig du bröt ner mig totalt. Jag kan inte svara på om det är bra eller dåligt det du gjorde mot mig för visst är det skönt att ja kan fokusera på annat nu men kärnan till problmetet är att du inte kunde se att jakten på bekräftelse tärde på mig så mycket att jag helt enkelt inte har orken kvar att ens försöka med andra tjejer längre. Det är som en del av mig har försvunnit. Jag kommer ihåg det så väl, sen den första gången jag föll så har jag alltid vart helt förtrollad av tjejer och allt har handlat om det men nu så nej det är som den fasen är över.
Jag vill fortfarande ha den tjejen som får mig att kännas komplett. Den tjejen som får mig att känna som jag gör nu fast av helt andra anledningar. Den tjejen som får mig att känna att jag inte ens vill tänka på andra tjejer eller lägga energi på dom för att jag har allt jag behöver och någonsin kommer vilja ha i henne.
Men jag tänker inte jaga henne, och jag tänker inte ens försöka utan det får komma när det kommer och tro mig jag trodde aldrig själv att jag skulle känna såhär men det gör jag nu och det är tack vare dig och du vet mycket väl vem du är.
Någonstans längs vägen
Delar av mig saknar dig, du kommer förmodligen alltid äga vissa delar av mitt hjärta även om det svider att säga det. Hade allt vart som jag ville och om du hade vart precis den jag ville så hade jag velat haft dig tillbaka men du är inte den personen. Du hade två delar, en av dom delarna hade jag kunnat spendera hela mitt liv med för den gav mig allt jag behövde.
Den andra sidan som skulle få allt att funka var det som satte allt ur balans, du behövde tid men vad är ordet tid? Hur mycket är tid och när är tiden nog? Jag kan ärligt inte förstå, du måste ha ljugit för mig för du sa att jag betydde så mycket men det kan inte vart så för då hade du sett vad du gjorde mot mig hur du förstörde mig innefrån. Det som fick mig att fortsätta va illusionen av vem du kunde vara, den du aldrig skulle bli. Jag hade mina tvivel du borde ha märkt det tidigt och det kanske du gjorde men du skyllde min osäkerhet på mig istället för att inse att den kom ifrån av att du inte visade det jag behövde se.
Du kanske hade dina anledningar men hade jag vart någon, hade jag vart så viktig som du hävda hade du gjort mer.
För mig var det en ända lång kamp att få dig, du berätta hela tiden om vilka du hade haft sex med utan att du ens rörde mig. Vad skulle jag tro?
Jag insåg tidigt att det aldrig skulle bli något mellan dig och mig men drömmen och illusionen om lycka fick mig att naivt hoppas på att det skulle bli något. Jag önskar att jag hade sett det tidigare för att de förstörde mig att jag inte fick dig. Det va aldrig mitt fel att det sluta som det gjorde var bara symboliskt det va över för länge sen. Jag önskar bara att jag kunde sett det någonstans längs vägen.
Can we be happy alone?
Det kanske kommer vara den mest centrala frågan under människans era här på jorden, kan vi vara lyckliga ensamma?
En del säger att det är ett framtvingat beteende av filmer och tankar, att romantik inte har något med vara naturliga beteende att göra utan att det är ett behov vi själva skapat.
Andra hävdar starkt att det handlar om våra instinkter att vi som djuret människa är skapta för att leva i flock och därav inte fungerar så bra i ensamhet,
Det finns säkert många personer där ute som säger sig leva lyckligt som ensamma människor och då som ensam menar jag utan att ha den speciella personen som älskar dig mer än livet självt.
Det brukar sägas att "livet definieras av dom stordåd vi åstadkommer under en livstid, men vår storhet blir obetydlig för oss själva om vi inte har någon att dela den med". Det är något som jag tror väldigt starkt på.
Jag tror att man behöver den stimulansen, den vetskapen om att det finns en person i ditt liv vars hjärta slår för just dig och att du vet att den personen inte bara är en del av ditt liv utan också en del av dig.
Jag tror att du kan vara nöjd med att leva ensam som att du liksom mår bra. Men jag tror inte att du kan uppnå en mer långvarig lycka om du inte har någon nära dig som gör dig lycklig, som gör dig påmind om att du är behövd. Vänner och familj kan ge sin del och få en person att må bra men dom kan inte alltid finnas där som en kärlek kan för att en kärlek finns kvar även när hon inte är där.
En del säger att det är ett framtvingat beteende av filmer och tankar, att romantik inte har något med vara naturliga beteende att göra utan att det är ett behov vi själva skapat.
Andra hävdar starkt att det handlar om våra instinkter att vi som djuret människa är skapta för att leva i flock och därav inte fungerar så bra i ensamhet,
Det finns säkert många personer där ute som säger sig leva lyckligt som ensamma människor och då som ensam menar jag utan att ha den speciella personen som älskar dig mer än livet självt.
Det brukar sägas att "livet definieras av dom stordåd vi åstadkommer under en livstid, men vår storhet blir obetydlig för oss själva om vi inte har någon att dela den med". Det är något som jag tror väldigt starkt på.
Jag tror att man behöver den stimulansen, den vetskapen om att det finns en person i ditt liv vars hjärta slår för just dig och att du vet att den personen inte bara är en del av ditt liv utan också en del av dig.
Jag tror att du kan vara nöjd med att leva ensam som att du liksom mår bra. Men jag tror inte att du kan uppnå en mer långvarig lycka om du inte har någon nära dig som gör dig lycklig, som gör dig påmind om att du är behövd. Vänner och familj kan ge sin del och få en person att må bra men dom kan inte alltid finnas där som en kärlek kan för att en kärlek finns kvar även när hon inte är där.
I wish she'd realized what she did
Nu har det gått ett tag sen allting sket sig med henne, alla agressioner har lagt sig, såren har börjat läka och jag känner hur jag sakta men säkert lär mig att trampa vidare.
Jag har skrivit mycket saker om henne den senaste tiden och visst i alla ord finns det sanningar men som ni ser är budskapen ganska delade och det beror på att det som är skrivet är skrivet utifrån känslor och man känner sig olika från dag till dag.
Det jag kan känna nu efter en tid är att jag kan ha analyserat hela den här situationen och insett varför det blev som det blev. Jag har klandrat mig själv mycket för att jag var osäker och borde hanterat henne bättre vilket jag också tycker men samtidigt så tror jag inte hon insåg hur mycket hon försvårade för mig och sårade mig.
Det som stör mig absolut mest med dom här månaderna då vi "va" någonting var hur jag släppte min egna kontroll och aldrig sa ifrån hur jag verkligen ville ha det, att jag aldrig ställde krav och om jag ska va ärlig att jag inte gav upp tidigare. Signalerna för en värdelös situation fanns där hela tiden men jag vägrade inse sanningen och hoppades på en illusion av lycka och kärlek. Jag sa vad jag behövde och hon tog det som klagomål och sa att min osäkerhet fick oss att stå still. Därav skyllde jag på mig själv som att min olycka grundades i fel och problem som jag hade vilket var helt fel.
Jag sökte en person i henne som absolut inte fanns men mitt behov att ta mig ur ensamhet gjorde att jag inte insåg att hon aldrig skulle va den som gav mig det jag ville ha eller behövde.
Jag mådde dåligt över det jag gjorde mot henne men det gör jag inte längre, jag är glad att jag hade sex med en annan tjej så att det tog ur mig ur det här för jag ville inte inse det men det förstörde mig långsamt.
Hon hade sina problem, sina regler som talade emot mig. Jag försökte men jag kunde inte ge det hon behövde och hon ville inte utvecklas till en person som funkade med mig för det gick emot hennes principer.
Jag hade kunnat gå igenom eld och vatten för henne för en tid sen, jag gjorde exakt allt jag någonsin skulle kunnat göra för att få det och funka men jag räckte inte till. Jag va inte rätt person, jag va inte bra nog, jag va helt enkelt inte den personen hon ville ha för hade jag vart det så hade hon insett att jag var värd att slåss för.
Det som stör mig mest var att det jag gjorde låg till grunden av att hon inte gav mig det jag behövde vilket fick mig att göra något som va rätt men fick det att kännas så fel och det är de som fick mig att må så fruktansvärt dåligt. Jag mår bättre nu än vad jag någonsin gjorde under tiden med henne för det var bara en jakt på något jag aldrig fick.
Jag önskar bara att jag hade lyssnat på alla som sa hur konstigt det var, hur fel det verkade vara, som såg det med friska ögon så jag hade sluppit gå igenom en av dom värsta perioderna i mitt liv. Men en sak är bra med det här och det är att jag aldrig någonsin igen ska ens försöka med en person som sätter sig själv och sina egna principer före mig.
Jag har skrivit mycket saker om henne den senaste tiden och visst i alla ord finns det sanningar men som ni ser är budskapen ganska delade och det beror på att det som är skrivet är skrivet utifrån känslor och man känner sig olika från dag till dag.
Det jag kan känna nu efter en tid är att jag kan ha analyserat hela den här situationen och insett varför det blev som det blev. Jag har klandrat mig själv mycket för att jag var osäker och borde hanterat henne bättre vilket jag också tycker men samtidigt så tror jag inte hon insåg hur mycket hon försvårade för mig och sårade mig.
Det som stör mig absolut mest med dom här månaderna då vi "va" någonting var hur jag släppte min egna kontroll och aldrig sa ifrån hur jag verkligen ville ha det, att jag aldrig ställde krav och om jag ska va ärlig att jag inte gav upp tidigare. Signalerna för en värdelös situation fanns där hela tiden men jag vägrade inse sanningen och hoppades på en illusion av lycka och kärlek. Jag sa vad jag behövde och hon tog det som klagomål och sa att min osäkerhet fick oss att stå still. Därav skyllde jag på mig själv som att min olycka grundades i fel och problem som jag hade vilket var helt fel.
Jag sökte en person i henne som absolut inte fanns men mitt behov att ta mig ur ensamhet gjorde att jag inte insåg att hon aldrig skulle va den som gav mig det jag ville ha eller behövde.
Jag mådde dåligt över det jag gjorde mot henne men det gör jag inte längre, jag är glad att jag hade sex med en annan tjej så att det tog ur mig ur det här för jag ville inte inse det men det förstörde mig långsamt.
Hon hade sina problem, sina regler som talade emot mig. Jag försökte men jag kunde inte ge det hon behövde och hon ville inte utvecklas till en person som funkade med mig för det gick emot hennes principer.
Jag hade kunnat gå igenom eld och vatten för henne för en tid sen, jag gjorde exakt allt jag någonsin skulle kunnat göra för att få det och funka men jag räckte inte till. Jag va inte rätt person, jag va inte bra nog, jag va helt enkelt inte den personen hon ville ha för hade jag vart det så hade hon insett att jag var värd att slåss för.
Det som stör mig mest var att det jag gjorde låg till grunden av att hon inte gav mig det jag behövde vilket fick mig att göra något som va rätt men fick det att kännas så fel och det är de som fick mig att må så fruktansvärt dåligt. Jag mår bättre nu än vad jag någonsin gjorde under tiden med henne för det var bara en jakt på något jag aldrig fick.
Jag önskar bara att jag hade lyssnat på alla som sa hur konstigt det var, hur fel det verkade vara, som såg det med friska ögon så jag hade sluppit gå igenom en av dom värsta perioderna i mitt liv. Men en sak är bra med det här och det är att jag aldrig någonsin igen ska ens försöka med en person som sätter sig själv och sina egna principer före mig.
We we're just not ment to be
Jag kommer aldrig att tro på att livet är förbestämt, att det är någon som har skrivit våra historier och livsöden innan vi ens är födda.
Som att världen och våra liv var en bok som sattet och lästes av en högre makt.
Därav tror jag inte på att det finns mäniskor som är menade för varandra ur den synpunkten, men däremot så tror jag fortfarande att personer är menade för varandra men av en helt annan anledning.
Jag tror att det finns personer som är menade för varandra för att deras omgivning har format en person som gör att man själv är formad på ett visst sätt.
Det kommer alltid finnas saker man söker i ett förhållande och av livet för att det är saker som man har lärt sig att gilla under tidens gång. Det är dom sakerna som gör att man inte bara är menad för en viss typ av personer i livet. Det är också så att man är menad för en viss typ av saker i livet.
Kort sagt så är det väldigt enkelt, det handlar bara om att du är menad för dom personerna och sakerna som får dig att må bra i livet.
Problemet vi gör framförallt i relationer är att vi försöker få oss själva att ändra personer till någon som vi själv gillar fullt ut eller att vi själva försöker förändra oss själva.
Jag tror inte att det finns så många personer som klickar rakt av utan jag tror att vi måste gå efter det vi gillar men vi måste också inse att för att de ska funka så måste vi anpassa oss till den andra personen.
jag gillade dig mer än någon annan. Jag har aldrig gillat en person lika mycket som jag gillade dig.
Men faktum är att vi aldrig va mednade för varandra för att vi helt enkelt var för olika. Jag har insett att vi aldrig hade funkat för du gav mig inte det jag behövde och därav så kunde inte jag ge dig det du behövde.
Jag önskar att du hade kunnat inse att det du inte gav mig va så viktigt för mig och att de fick allting att bli som det blev. Sen om det blev så för att du är en person som bara inte funkar med en person som mig eller om det va dina principer som satte stopp för allt ska jag låta vara osagt.
Jag gjorde allt jag någonsin kunde tänka mig att göra, jag gav dig tid och allt tålamod jag hade men det va inte nog.
Helt enkelt vi var inte menade för varandra.
Som att världen och våra liv var en bok som sattet och lästes av en högre makt.
Därav tror jag inte på att det finns mäniskor som är menade för varandra ur den synpunkten, men däremot så tror jag fortfarande att personer är menade för varandra men av en helt annan anledning.
Jag tror att det finns personer som är menade för varandra för att deras omgivning har format en person som gör att man själv är formad på ett visst sätt.
Det kommer alltid finnas saker man söker i ett förhållande och av livet för att det är saker som man har lärt sig att gilla under tidens gång. Det är dom sakerna som gör att man inte bara är menad för en viss typ av personer i livet. Det är också så att man är menad för en viss typ av saker i livet.
Kort sagt så är det väldigt enkelt, det handlar bara om att du är menad för dom personerna och sakerna som får dig att må bra i livet.
Problemet vi gör framförallt i relationer är att vi försöker få oss själva att ändra personer till någon som vi själv gillar fullt ut eller att vi själva försöker förändra oss själva.
Jag tror inte att det finns så många personer som klickar rakt av utan jag tror att vi måste gå efter det vi gillar men vi måste också inse att för att de ska funka så måste vi anpassa oss till den andra personen.
jag gillade dig mer än någon annan. Jag har aldrig gillat en person lika mycket som jag gillade dig.
Men faktum är att vi aldrig va mednade för varandra för att vi helt enkelt var för olika. Jag har insett att vi aldrig hade funkat för du gav mig inte det jag behövde och därav så kunde inte jag ge dig det du behövde.
Jag önskar att du hade kunnat inse att det du inte gav mig va så viktigt för mig och att de fick allting att bli som det blev. Sen om det blev så för att du är en person som bara inte funkar med en person som mig eller om det va dina principer som satte stopp för allt ska jag låta vara osagt.
Jag gjorde allt jag någonsin kunde tänka mig att göra, jag gav dig tid och allt tålamod jag hade men det va inte nog.
Helt enkelt vi var inte menade för varandra.
Time to grow up
Det börjar bli dags att lämna det träsket som vi kallar ungdomen bakom oss nu.
Vissa kanske känner att det är en tid man vill ha med sig, dramat, festerna, ovissheten och misäern som fanns inom våra hormonstyrda kroppar.
En del av mig älskade den tiden för den fick mig att känna som att jag va del av något större. Som att det fanns en helt ny typ av medvetenhet, men samtidigt så har jag knappt någonting som jag känner att jag kan hämta från den tiden. Det enda det känns som är en väldigt lång promenad med en jävla massa felsteg som lärde mig olika läxor i livet.
Det som kommer bli skönast med att lämna sig den här tiden bakom sig är att lämna ovissheten bakom sig. Att lämna den tiden då vi vandrar runt och är en vilsen generation då vi inte har något mer mål i livet än "leva livet" och ta oss till nästa dag, den tiden vi kallar "ungdomen" och gå vidare till att faktiskt va påväg någonstans igen.
Vissa kanske känner att det är en tid man vill ha med sig, dramat, festerna, ovissheten och misäern som fanns inom våra hormonstyrda kroppar.
En del av mig älskade den tiden för den fick mig att känna som att jag va del av något större. Som att det fanns en helt ny typ av medvetenhet, men samtidigt så har jag knappt någonting som jag känner att jag kan hämta från den tiden. Det enda det känns som är en väldigt lång promenad med en jävla massa felsteg som lärde mig olika läxor i livet.
Det som kommer bli skönast med att lämna sig den här tiden bakom sig är att lämna ovissheten bakom sig. Att lämna den tiden då vi vandrar runt och är en vilsen generation då vi inte har något mer mål i livet än "leva livet" och ta oss till nästa dag, den tiden vi kallar "ungdomen" och gå vidare till att faktiskt va påväg någonstans igen.
jag är fan inte värd den här skiten
Jag vet inte vad jag har gjort för att en gång ha hamnat här. Har jag vart så taskig mot tjejer i mina dagar att jag får ta det jag förtjänar nu. Är jag bara en person som träffar fel tjejer och får skylla det här på mig själv? Eller är det något jag gör mot dom som får allt att sluta såhär?
För jag tycker fan inte att jag är värd den här jävla skiten. Jag har någonstans insett att det har sällan vart mitt fel att allting har blivit som det blivit. Jag har ofta skyllt alla misslyckade relationer på mig själv men det är inte mitt fel. Jag tycker att jag har krävt för mycket, velat ha för mycket eller vad det nu är vad jag har gjort.
Men det är ju inte mitt fel att dom tjejerna jag har vart inte har tyckt att jag är så bra eller så viktig att dom känner att dom kan gå lite längre eller göra det lilla extra för att jag ska känna mig trygg i relationen.
I alla relationer utom en enda så har det slutat med att jag har gjort något som stött bort den personen jag har gillat. Varför är det så varför funkade det med henne och ingen annan? Det ska jag tala om, för hon gav mig det jag behövde och hon gjorde det för att jag betydde något för henne.
Resten av tjejerna har istället följt sina principer och det kan bara ha med att göra att jag inte va så viktig som jag trodde.
Det här är fan sista gången jag dejtar en sån skithög till brud som inte kan ge mig det jag behöver och det är sista gången jag inte ska lämna en förödelse till förhållande självmant utan låta ett misstag göra att jag får skulden för hela skiten.
Jag har på senare tid insett att dom handlingar jag har vidtagit i dom här tillfällena har vart min kropp som har sagt ifrån att det är nog när mitt huve inte klara av skiten.
Jag måste vara smartare i forsättningen och se mina förhållanden för vad dom är istället för att se potentialen till vad dom en dag skulle kunna vara.
Uppenbarligen delar inte folk min syn på att ett förhållande handlar om att du ska vilja göra den andra personen glad för att de gör dig glad, nej nej man ska gå sin egna väg och alla ska acceptera den man är.
Fyfan säger jag bara. Det finns väldigt få personer som är stöpta i samma form, det som finns är att det finns saker man gillar, saker man lär sig gilla och saker man inte gillar så är det med alla. Det är den där sista saken som det gäller att man går halva vägen var för gör man inte det så kommer de aldrig göra det. Jag har gått min havla väg varje gång men inte fått tillbaka något, men det är slut med det nu för jag är verkligen inte värd den här skiten.
För jag tycker fan inte att jag är värd den här jävla skiten. Jag har någonstans insett att det har sällan vart mitt fel att allting har blivit som det blivit. Jag har ofta skyllt alla misslyckade relationer på mig själv men det är inte mitt fel. Jag tycker att jag har krävt för mycket, velat ha för mycket eller vad det nu är vad jag har gjort.
Men det är ju inte mitt fel att dom tjejerna jag har vart inte har tyckt att jag är så bra eller så viktig att dom känner att dom kan gå lite längre eller göra det lilla extra för att jag ska känna mig trygg i relationen.
I alla relationer utom en enda så har det slutat med att jag har gjort något som stött bort den personen jag har gillat. Varför är det så varför funkade det med henne och ingen annan? Det ska jag tala om, för hon gav mig det jag behövde och hon gjorde det för att jag betydde något för henne.
Resten av tjejerna har istället följt sina principer och det kan bara ha med att göra att jag inte va så viktig som jag trodde.
Det här är fan sista gången jag dejtar en sån skithög till brud som inte kan ge mig det jag behöver och det är sista gången jag inte ska lämna en förödelse till förhållande självmant utan låta ett misstag göra att jag får skulden för hela skiten.
Jag har på senare tid insett att dom handlingar jag har vidtagit i dom här tillfällena har vart min kropp som har sagt ifrån att det är nog när mitt huve inte klara av skiten.
Jag måste vara smartare i forsättningen och se mina förhållanden för vad dom är istället för att se potentialen till vad dom en dag skulle kunna vara.
Uppenbarligen delar inte folk min syn på att ett förhållande handlar om att du ska vilja göra den andra personen glad för att de gör dig glad, nej nej man ska gå sin egna väg och alla ska acceptera den man är.
Fyfan säger jag bara. Det finns väldigt få personer som är stöpta i samma form, det som finns är att det finns saker man gillar, saker man lär sig gilla och saker man inte gillar så är det med alla. Det är den där sista saken som det gäller att man går halva vägen var för gör man inte det så kommer de aldrig göra det. Jag har gått min havla väg varje gång men inte fått tillbaka något, men det är slut med det nu för jag är verkligen inte värd den här skiten.
what are words
Det här är skrivet på en ren inspiration från låten what are words - chirs medina.
Det är en låt som får en att fundera på vad man säger till folk och vad man egentligen menar. Låten är skriven till hans flickvän som blev hjärnskadad i en trafikolycka, och det han säger är att han kommer va där för henne även fast allt är annorlunda.
Det är egentligen det de ska handla om, säger man att man älskar en person mer än något annat så ska du också stanna kvar även i dom sämsta tiderna. Vi tror oss veta vad det innebär att älska en annan person men jag tror inte vi egentligen vet vad vi pratar om.
Att älska en person är att kunna gå igenom eld och vatten för dom, att kunna släppa dom om det är vad som behövs. Att älska en person handlar inte bara om att älska den i dom bra tiderna utan också i tiderna då dom inte är så bra.
Vi har olika sett att visa våra känslor på, vissa mår skit och blir arga och utvecklar ett hat mot en person för att hatet är lättare att hantera. Vissa släpper bara allt som fanns där, tränger undan det. Vissa sänker sin guard och inser vad som har hänt hur du känner och bearbetar det.
Det är inte förens nu jag börjar släppa henne på riktigt för jag inser verkligen att hon inte kommer komma tillbaka. Det kommer suga som fan och jag kommer tillåta mig själv tid och att våga må dåligt för det är vad som krävs innan jag kan gå vidare.
Vi hade mycket som var dåligt extremt dåligt och det finns mycket som vi borde gjort på ett annat sätt men jag kan säga att även fast allting har sina förklaringar och det som hände så kan jag säga att jag gillade verkligen dig Mimmi mer än vad jag någonsin gjort med någon annan.
Jag hoppas att du kommer må bra utan mig en dag för jag har insett att det aldrig kommer bli du och jag även fast det är min högsta önskan.
Du va den första personen en del av mig lärde sig älska och du är den första jag erkänner för mig själv att jag saknar och tillåter mig själv må dåligt över.
Det är en låt som får en att fundera på vad man säger till folk och vad man egentligen menar. Låten är skriven till hans flickvän som blev hjärnskadad i en trafikolycka, och det han säger är att han kommer va där för henne även fast allt är annorlunda.
Det är egentligen det de ska handla om, säger man att man älskar en person mer än något annat så ska du också stanna kvar även i dom sämsta tiderna. Vi tror oss veta vad det innebär att älska en annan person men jag tror inte vi egentligen vet vad vi pratar om.
Att älska en person är att kunna gå igenom eld och vatten för dom, att kunna släppa dom om det är vad som behövs. Att älska en person handlar inte bara om att älska den i dom bra tiderna utan också i tiderna då dom inte är så bra.
Vi har olika sett att visa våra känslor på, vissa mår skit och blir arga och utvecklar ett hat mot en person för att hatet är lättare att hantera. Vissa släpper bara allt som fanns där, tränger undan det. Vissa sänker sin guard och inser vad som har hänt hur du känner och bearbetar det.
Det är inte förens nu jag börjar släppa henne på riktigt för jag inser verkligen att hon inte kommer komma tillbaka. Det kommer suga som fan och jag kommer tillåta mig själv tid och att våga må dåligt för det är vad som krävs innan jag kan gå vidare.
Vi hade mycket som var dåligt extremt dåligt och det finns mycket som vi borde gjort på ett annat sätt men jag kan säga att även fast allting har sina förklaringar och det som hände så kan jag säga att jag gillade verkligen dig Mimmi mer än vad jag någonsin gjort med någon annan.
Jag hoppas att du kommer må bra utan mig en dag för jag har insett att det aldrig kommer bli du och jag även fast det är min högsta önskan.
Du va den första personen en del av mig lärde sig älska och du är den första jag erkänner för mig själv att jag saknar och tillåter mig själv må dåligt över.
Hon kommer aldrig komma igen, men det är okej
Det har gått över två veckor nu och det har vart dom två konstigaste veckorna i mitt liv om jag ska vara helt ärlig. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna eller hur jag har känt nu om jag ska vara helt ärlig. Man skulle kunna säga att jag är kluven.
En del av mig önskar att du skulle komma och säga. Du är allt jag behöver, du är allt jag vill ha, jag saknar dig mer än vad jag klarar av, snälla bli min igen?
En annan del vill bara glömma allt vi aldrig hade, inte för jag är arg på dig eller att du sårade mig utan just för den anledningen av att vi aldrig hade något.
Det finns delar av dig som alltid kommer betyda världen och mer för mig, det finns delar av dig som alltid kommer vara en del av mig och den jag är.
Samtidigt så kommer det finnas delar som kommer blåsa bort med vinden likt en bris under en sommardag. Jag vet inte vad du trodde att jag skulle stå ut med och jag förstår inte hur du hade trott att vi skulle funka.
Jag hade hoppet om att du skulle bli bättre, att du skulle bli en person som ville vara med mig men så va det inte.
Jag tror faktiskt utan vrede och allt bakomliggande att du ville att vi skulle sluta såhär. Att det va något jag skulle gjort så att du kunde dra dig ut så du slapp bära skulden för att ha sårat mig.
Som jag sa att jag kommer aldrig förneka dom känslorna jag hade för dig och jag såg verkligen dig som ett långvarigt förhållande. Men nu var det inte så det blev och osv vad det breor på så är det de enda vi kan konstatera att du aldrig kommer vilja ha mig igen och att jag får ta steget vidare utan dig.
Du var min perfekta illusion av kärlek, något som hade kunnat bli bättre än alla andra men det blev det inte för du kunde aldrig se min kamp du såg bara din egna.
Det som hände hade vart precis vad vi behövde men det är synd att du inte såg vad det kunde gett oss, det är också därför jag kan acceptera den här utgången.
Du gav mig inte en chans, jag va inte den som du skulle kämpat för när tiderna och solen gav vika det betyder att de ändå aldrig hade funnits en framtid.
Du kommer aldrig komma till mig igen, men det är verkligen okej för du har visat att de här aldrig skulle blivit något episkt ändå
En del av mig önskar att du skulle komma och säga. Du är allt jag behöver, du är allt jag vill ha, jag saknar dig mer än vad jag klarar av, snälla bli min igen?
En annan del vill bara glömma allt vi aldrig hade, inte för jag är arg på dig eller att du sårade mig utan just för den anledningen av att vi aldrig hade något.
Det finns delar av dig som alltid kommer betyda världen och mer för mig, det finns delar av dig som alltid kommer vara en del av mig och den jag är.
Samtidigt så kommer det finnas delar som kommer blåsa bort med vinden likt en bris under en sommardag. Jag vet inte vad du trodde att jag skulle stå ut med och jag förstår inte hur du hade trott att vi skulle funka.
Jag hade hoppet om att du skulle bli bättre, att du skulle bli en person som ville vara med mig men så va det inte.
Jag tror faktiskt utan vrede och allt bakomliggande att du ville att vi skulle sluta såhär. Att det va något jag skulle gjort så att du kunde dra dig ut så du slapp bära skulden för att ha sårat mig.
Som jag sa att jag kommer aldrig förneka dom känslorna jag hade för dig och jag såg verkligen dig som ett långvarigt förhållande. Men nu var det inte så det blev och osv vad det breor på så är det de enda vi kan konstatera att du aldrig kommer vilja ha mig igen och att jag får ta steget vidare utan dig.
Du var min perfekta illusion av kärlek, något som hade kunnat bli bättre än alla andra men det blev det inte för du kunde aldrig se min kamp du såg bara din egna.
Det som hände hade vart precis vad vi behövde men det är synd att du inte såg vad det kunde gett oss, det är också därför jag kan acceptera den här utgången.
Du gav mig inte en chans, jag va inte den som du skulle kämpat för när tiderna och solen gav vika det betyder att de ändå aldrig hade funnits en framtid.
Du kommer aldrig komma till mig igen, men det är verkligen okej för du har visat att de här aldrig skulle blivit något episkt ändå
Kärleken ska va enkel
Kärlek ska va det enklaste du någonsin har gått igenom. Det kanske låter väldigt vagt och svårt men om man kollar på det så är det inte så konstigt. Jag säger inte att allting kommer va en dans på rosor för det vet alla att ingen relation är. Men anledningen till at kärleken ska va enkel är för att om man gillar varandra så ska man vilja göra sin situation så enkel som möjligt för den man är med.
Det handlar helt enkelt att du ska vilja göra det för den andra personen för att man ska få den andra personen att må så bra som möjligt.
Det handlar att hon gör det som får dig och må bra, och att du gör det som får henne att må bra. Sen att du gör saker för dig själv och hon för sig själv. Men man kan inte göra allt för sin egna skull för det håller inte i längden för det måste handla om att man vill få den andra att må bra.
kärleken handlar bara om att man ska göra livet för den man gillar så enkelt så möjligt för att man vill göra det.
Det handlar helt enkelt att du ska vilja göra det för den andra personen för att man ska få den andra personen att må så bra som möjligt.
Det handlar att hon gör det som får dig och må bra, och att du gör det som får henne att må bra. Sen att du gör saker för dig själv och hon för sig själv. Men man kan inte göra allt för sin egna skull för det håller inte i längden för det måste handla om att man vill få den andra att må bra.
kärleken handlar bara om att man ska göra livet för den man gillar så enkelt så möjligt för att man vill göra det.
det finns inga svar sluta söka efter dom
Vart vi än vänder oss i världen och vad som än händer så försöker vi alltid att söka svar till allt det som händer. Varför blev det som de blev? Varför blev det inte annorlunda? Varför blev det inte som jag ville ha det? Varför lever vi i en stilla misär som vi satt oss själva i?
Det finns inga svar som kan få dig att se världen på ett nytt sätt för vilka frågor du än ställer så kommer svaret alltid vara det samma. Det finns inga svar, allting hänger på vem du är och vad du väljer att göra.
Det är så klassiskt att säga "om jag hade kunnat gå tillbaka så hade jag gjort det annorlunda" nej tyvärr idiot det hade du inte för den inställningen grundar sig på att du har erfarenhet av ett misstag och att du har det i dina beräkningar.
Hade du blivit satt i exakt samma situation igen utan att veta vad som skulle hända om du gjorde exakt samma misstag igen så kan jag lova att du hade gjort ja enkelt EXAKT samma sak igen.
Det finns anledningar till allt här i världen och det finns anledningar till alla handlingar vi väljer att göra. Visst kan hon vart en bidragande orsak till att jag låg med en annan tjej men felet ligger fortfarande hos mig att jag inte såg det tidigare.
Det som stör mig är inte det faktum av att allt blev som de blev, det som stör mig är att jag aldrig fick en ny chans för att hur hemskt det än låter så måste man ibland ta smällen för att få det bättre.
Vi försöker finna svar i alla frågor som vi har, det är för att vi är för rädda för att se att felet ligger i oss själva istället för hos något annat.
Hennes beteende gjorde mig osäker men det va bara en fråga om inställning, jag hade kunnat tro mer på oss och mig själv. Att hon inte kan ge mig en ny chans är en inställningsfråga hos henne, det skulle kunna ändras på men det ligger hos henne och ingen annan.
Det finns bara ett svar och det är att det inte finns några svar.
Det finns inga svar som kan få dig att se världen på ett nytt sätt för vilka frågor du än ställer så kommer svaret alltid vara det samma. Det finns inga svar, allting hänger på vem du är och vad du väljer att göra.
Det är så klassiskt att säga "om jag hade kunnat gå tillbaka så hade jag gjort det annorlunda" nej tyvärr idiot det hade du inte för den inställningen grundar sig på att du har erfarenhet av ett misstag och att du har det i dina beräkningar.
Hade du blivit satt i exakt samma situation igen utan att veta vad som skulle hända om du gjorde exakt samma misstag igen så kan jag lova att du hade gjort ja enkelt EXAKT samma sak igen.
Det finns anledningar till allt här i världen och det finns anledningar till alla handlingar vi väljer att göra. Visst kan hon vart en bidragande orsak till att jag låg med en annan tjej men felet ligger fortfarande hos mig att jag inte såg det tidigare.
Det som stör mig är inte det faktum av att allt blev som de blev, det som stör mig är att jag aldrig fick en ny chans för att hur hemskt det än låter så måste man ibland ta smällen för att få det bättre.
Vi försöker finna svar i alla frågor som vi har, det är för att vi är för rädda för att se att felet ligger i oss själva istället för hos något annat.
Hennes beteende gjorde mig osäker men det va bara en fråga om inställning, jag hade kunnat tro mer på oss och mig själv. Att hon inte kan ge mig en ny chans är en inställningsfråga hos henne, det skulle kunna ändras på men det ligger hos henne och ingen annan.
Det finns bara ett svar och det är att det inte finns några svar.
If it was love you had at least tried
Jag är helt ur balans för första gången i mitt liv, för första gången i mitt liv så har jag fått erfara hur det är att vara ägaren till ett krossat hjärta.
Jag trodde på alla ord som sas även om det inte såg ut som det eller verkade som det. Jag trodde på dom innerst inne. Men ditt beteende mot mig var det som alltid fick mig att tvivla och det var de som fick mig att göra det jag gjorde.
Jag har klandrat mig själv i en vecka nu, att jag inte gjorde nog, att allting som va dåligt med det vi "hade" var mitt fel men ja det var inte så.
Jag gav dig allt jag kunde, jag gick igenom saker jag aldrig skulle göra för någon annan. Jag gav dig tid, jag gav dig en "paus", det kanske inte syntes så mycket men jag gjorde i stort sätt allt jag kunde för dig.
Du sa att jag va speciell, att jag va bättre än dom andra och att du var kär i den jag va innan allt det här hände men jag vet inte om jag köper det. Allt skulle ske på ditt sätt och om jag verkligen ifrågasatte dig så sa du alltid samma sak "då är inte jag rätt tjej för dig". Du va nog inte rätt tjej för mig för att det handlar inte om att man är perfekta för varandra i början det handlar om att man har potentialen att bli perfekta för varandra.
Du ville inte bli den tjejen för mig för du tyckte att dina principer och tankesätt va viktigare än min lycka och säkerhet. Du sa att du inte ansåg att man måste lära älska sig själv och i början handlade det om att jag hade problem med mitt egna självförtroende.
Men i slutet handlade om att jag va tvungen att få bekräftelse från dig, vad tyckte du om mig, vad ville du med mig?
Allting kom i en dålig timing men det var väl det som signalderade det vi hade. Dålig timing.
Jag trodde att du va påväg ur det vi hade den kvällen med malin. Du hade börjat tvivla och du va kall mot mig den dagen och det fick mig att börja tvivla. Jag skickade ett sista sms i desperation om ett löfte att ändra mig, ett sista försök men jag fick inget svar på det. Jag hade inte tänkt att göra något den kvällen men en blandning av tvivel, kåthet och ett extremt behov av närhet fick mig att göra det.
Hade det vart kärlek som du sa hade du i alla fall försökt att visa att jag va din för det var något jag aldrig var säker på. Hade jag vetat att jag inte var värd ett nytt försök, en andra chans så hade jag inte gått igenom allt det här. Det här är faktan vi var aldrig tillsammans för du sa att du inte ville ge mig närhet för att vi inte skulle bygga något på det här. Jag visste aldrig att du såg dig som min hade jag vetat det hade jag aldrig gjort såhär mot dig. Tanken hade aldrig ens slagit mig. Det var fel men jag var inte otrogen.
Hade det varit kärlek så hade du i alla fall försökt
Jag trodde på alla ord som sas även om det inte såg ut som det eller verkade som det. Jag trodde på dom innerst inne. Men ditt beteende mot mig var det som alltid fick mig att tvivla och det var de som fick mig att göra det jag gjorde.
Jag har klandrat mig själv i en vecka nu, att jag inte gjorde nog, att allting som va dåligt med det vi "hade" var mitt fel men ja det var inte så.
Jag gav dig allt jag kunde, jag gick igenom saker jag aldrig skulle göra för någon annan. Jag gav dig tid, jag gav dig en "paus", det kanske inte syntes så mycket men jag gjorde i stort sätt allt jag kunde för dig.
Du sa att jag va speciell, att jag va bättre än dom andra och att du var kär i den jag va innan allt det här hände men jag vet inte om jag köper det. Allt skulle ske på ditt sätt och om jag verkligen ifrågasatte dig så sa du alltid samma sak "då är inte jag rätt tjej för dig". Du va nog inte rätt tjej för mig för att det handlar inte om att man är perfekta för varandra i början det handlar om att man har potentialen att bli perfekta för varandra.
Du ville inte bli den tjejen för mig för du tyckte att dina principer och tankesätt va viktigare än min lycka och säkerhet. Du sa att du inte ansåg att man måste lära älska sig själv och i början handlade det om att jag hade problem med mitt egna självförtroende.
Men i slutet handlade om att jag va tvungen att få bekräftelse från dig, vad tyckte du om mig, vad ville du med mig?
Allting kom i en dålig timing men det var väl det som signalderade det vi hade. Dålig timing.
Jag trodde att du va påväg ur det vi hade den kvällen med malin. Du hade börjat tvivla och du va kall mot mig den dagen och det fick mig att börja tvivla. Jag skickade ett sista sms i desperation om ett löfte att ändra mig, ett sista försök men jag fick inget svar på det. Jag hade inte tänkt att göra något den kvällen men en blandning av tvivel, kåthet och ett extremt behov av närhet fick mig att göra det.
Hade det vart kärlek som du sa hade du i alla fall försökt att visa att jag va din för det var något jag aldrig var säker på. Hade jag vetat att jag inte var värd ett nytt försök, en andra chans så hade jag inte gått igenom allt det här. Det här är faktan vi var aldrig tillsammans för du sa att du inte ville ge mig närhet för att vi inte skulle bygga något på det här. Jag visste aldrig att du såg dig som min hade jag vetat det hade jag aldrig gjort såhär mot dig. Tanken hade aldrig ens slagit mig. Det var fel men jag var inte otrogen.
Hade det varit kärlek så hade du i alla fall försökt
This is why I never trust words
Det är så enkelt, det är ju bara säga något som låter bra. Du är mitt allt, du är en del av mig, du är speciell, du betyder mycket för mig. Ni ser ju själva jag menade inget av dom där orden och ändå kunde jag bara säga dom rakt upp och ner.
Du sa till mig att jag betydde mycket för dig och att jag va bättre än dom du haft förut men det som inte går ihop för mig är att du valde att ge dom en chans och inte mig.
Vad du än säger så tror jag inte på det du sa till mig för att 1, hade jag betytt något hade du i alla fall gett mig en chans om du gav det till dom andra 2, hade jag betytt något så hade du försvarat det genom att visa det för mig och inte säga "om det känns bättre för dig så" 3, hade jag betytt något så hade du inte velat se mig må såhär dåligt.
Jag litade blint på det du sa till mig, även om det kanske inte verkade som det så tog jag in varenda ord du sa till mig och det värsta är att jag köpte det du sa till mig.
Du kanske va den personen som fått mig att bli kär för första gången, men hade jag vetat att jag inte ens var värd en andra chans hade jag aldrig fallit för dig.
Det som gör att jag inte tror på ett ord av vad du har sagt till mig är att du har kunnat ge andra en chans men inte mig. Jag trodde jag betydde så mycket att jag i alla fall skulle få en chans till men tydligen så var jag inte så viktig för dig.
Kom inte med ditt bullshit att jag har fel i det jag säger för det har jag inte det vet jag. Det hade vart en sak om du aldrig hade gett någon en chans men nu har du det och jag va inte en av dom.
Det är uppenbart att du ville ha en väg ut från det här, bara att du va för feg för att ta den själv. För oavsett vad du säger hade du kunnat se hur mycket jag ångrade mig efter förra helgen. Hade något av det du sa vart sant hade dina känslor känt att jag va värd i alla fall en möjlighet.
Det är misstagen som får oss att utvecklas till bättre personer och ger oss erfarenhet, alla människor förtjänar en andra chans för att vissa bättrar sig.
Det här är anledningen till att jag inte tror på ord för att det är för enkelt att säga det man inte menar. Däremot så visar dina gärningar med all önskad tydlighet vad du egentligen tyckte och tänkte om mig.
Du sa till mig att jag betydde mycket för dig och att jag va bättre än dom du haft förut men det som inte går ihop för mig är att du valde att ge dom en chans och inte mig.
Vad du än säger så tror jag inte på det du sa till mig för att 1, hade jag betytt något hade du i alla fall gett mig en chans om du gav det till dom andra 2, hade jag betytt något så hade du försvarat det genom att visa det för mig och inte säga "om det känns bättre för dig så" 3, hade jag betytt något så hade du inte velat se mig må såhär dåligt.
Jag litade blint på det du sa till mig, även om det kanske inte verkade som det så tog jag in varenda ord du sa till mig och det värsta är att jag köpte det du sa till mig.
Du kanske va den personen som fått mig att bli kär för första gången, men hade jag vetat att jag inte ens var värd en andra chans hade jag aldrig fallit för dig.
Det som gör att jag inte tror på ett ord av vad du har sagt till mig är att du har kunnat ge andra en chans men inte mig. Jag trodde jag betydde så mycket att jag i alla fall skulle få en chans till men tydligen så var jag inte så viktig för dig.
Kom inte med ditt bullshit att jag har fel i det jag säger för det har jag inte det vet jag. Det hade vart en sak om du aldrig hade gett någon en chans men nu har du det och jag va inte en av dom.
Det är uppenbart att du ville ha en väg ut från det här, bara att du va för feg för att ta den själv. För oavsett vad du säger hade du kunnat se hur mycket jag ångrade mig efter förra helgen. Hade något av det du sa vart sant hade dina känslor känt att jag va värd i alla fall en möjlighet.
Det är misstagen som får oss att utvecklas till bättre personer och ger oss erfarenhet, alla människor förtjänar en andra chans för att vissa bättrar sig.
Det här är anledningen till att jag inte tror på ord för att det är för enkelt att säga det man inte menar. Däremot så visar dina gärningar med all önskad tydlighet vad du egentligen tyckte och tänkte om mig.
Wishing for a miracle
Det jag trodde förut var tyvärr sant. Du va inte som alla andra för mig du var något speciellt någon som har tagit en egen plats bland alla andra jag gillat.
Normalt sett så brukar jag komma över en tjej fort för jag ser bara felen som har vart och att ja hon vill ju inte ha mig så varför ska jag bry mig?
Men den här gången så kan jag inte bara gå vidare hur som helst, det är något annorlunda nu. Det är något som har hänt. För oavsett om felet har legat hos mig eller henne så har jag alltid ansett att felet i slutändan ligger hos den som inte vill försöka reparera sina misstag.
Antingen så har man blivit sårad, försöker att ge en person en ny chans men stället krav som hon inte går med på. Eller så har man begått misstaget själv och ber om en ny chans som man aldrig fick. Hur än situationen ser ut så om jag har gjort det jag kunnat och inte fått något för det så har jag klandrat den andra personen och bara gått vidare.
Hur mycket än jag tycker att jag borde få en chans och bevisa att det här va ett misstag och att jag inte är en sån här person egentligen så kan jag inte klandra dig för att inte vilja och gå vidare.
Jag har kommit att se över det vi hade och insett att mina känslor för dig va allt annat än normala. I vanliga fall så hade jag inte gett dig 4 månader, jag hade inte ens gett dig en med tanke på hur lite du visade att du ville ha mig enligt mina vanliga mått mätt.
Jag tog mina egna och dina känslor för givet. Jag insåg inte att jag behövde göra mer än att bara va kär för att få oss att ta sig någonvart. Jag insåg inte att varken dina eller mina känslor skulle vara för evigt om vi inte utvecklade dom och jag stannade av. Jag blev en bättre person i många avseenden men det va ett stadie jag inte tog mig ur förens det var för sent.
Jag klandrade dig för att inte visa dina känslor tillräckligt för att inte visa närhet, för att inte bemöta mina känslor och därav skapa osäkerhet. Det jag inte insåg var att de va jag som la för mycket i dina händer när det va jag som borde bemöta mina egna känslor, men jag insåg inte det förens det va för sent.
Jag tror faktiskt att en av anledningarna till att jag saknar dig så grovt är att jag känner att jag verkligen behövde något sånt här för att vakna upp, för att se min egen del i det hela.
Det som sårar mig mest är att jag faktiskt ser att jag skulle bli en bättre person av det här. Det som sårar mig är att inte nog med att jag aldrig hade gjort det här mot dig igen utan jag hade också behandlat dig bättre än vad jag gjort.
Det va som att jag hade kommit in i en bana och gick på rutin där jag slutade se vad du gav mig och såg bara vad du inte gav mig. Det är ett beteende jag har haft så länge jag kan minnas, när jag har fått för mig något då bara är det så! Ända tills jag går på en på en smäll som får mig ur den här banan.
Men för varje motgång jag har så hamnar jag mer och mer sällan i dessa situationer för jag ser tecknen tidigare och kan dra mig ur dom.
Du är värd bättre än vad jag har gett dig, mycket bättre och det är de jag vill ge dig. Jag vill inte att någon annan ska ge dig det utan jag vill det, för att jag vet att jag kan det.
Jag önskar varje dag för ett mirakel, ett mirakel där du känner att du jag och vi är värda en andra chans för om vi skulle försökt så skulle vi kunna få det precis som vi ville ha det från början.
Normalt sett så brukar jag komma över en tjej fort för jag ser bara felen som har vart och att ja hon vill ju inte ha mig så varför ska jag bry mig?
Men den här gången så kan jag inte bara gå vidare hur som helst, det är något annorlunda nu. Det är något som har hänt. För oavsett om felet har legat hos mig eller henne så har jag alltid ansett att felet i slutändan ligger hos den som inte vill försöka reparera sina misstag.
Antingen så har man blivit sårad, försöker att ge en person en ny chans men stället krav som hon inte går med på. Eller så har man begått misstaget själv och ber om en ny chans som man aldrig fick. Hur än situationen ser ut så om jag har gjort det jag kunnat och inte fått något för det så har jag klandrat den andra personen och bara gått vidare.
Hur mycket än jag tycker att jag borde få en chans och bevisa att det här va ett misstag och att jag inte är en sån här person egentligen så kan jag inte klandra dig för att inte vilja och gå vidare.
Jag har kommit att se över det vi hade och insett att mina känslor för dig va allt annat än normala. I vanliga fall så hade jag inte gett dig 4 månader, jag hade inte ens gett dig en med tanke på hur lite du visade att du ville ha mig enligt mina vanliga mått mätt.
Jag tog mina egna och dina känslor för givet. Jag insåg inte att jag behövde göra mer än att bara va kär för att få oss att ta sig någonvart. Jag insåg inte att varken dina eller mina känslor skulle vara för evigt om vi inte utvecklade dom och jag stannade av. Jag blev en bättre person i många avseenden men det va ett stadie jag inte tog mig ur förens det var för sent.
Jag klandrade dig för att inte visa dina känslor tillräckligt för att inte visa närhet, för att inte bemöta mina känslor och därav skapa osäkerhet. Det jag inte insåg var att de va jag som la för mycket i dina händer när det va jag som borde bemöta mina egna känslor, men jag insåg inte det förens det va för sent.
Jag tror faktiskt att en av anledningarna till att jag saknar dig så grovt är att jag känner att jag verkligen behövde något sånt här för att vakna upp, för att se min egen del i det hela.
Det som sårar mig mest är att jag faktiskt ser att jag skulle bli en bättre person av det här. Det som sårar mig är att inte nog med att jag aldrig hade gjort det här mot dig igen utan jag hade också behandlat dig bättre än vad jag gjort.
Det va som att jag hade kommit in i en bana och gick på rutin där jag slutade se vad du gav mig och såg bara vad du inte gav mig. Det är ett beteende jag har haft så länge jag kan minnas, när jag har fått för mig något då bara är det så! Ända tills jag går på en på en smäll som får mig ur den här banan.
Men för varje motgång jag har så hamnar jag mer och mer sällan i dessa situationer för jag ser tecknen tidigare och kan dra mig ur dom.
Du är värd bättre än vad jag har gett dig, mycket bättre och det är de jag vill ge dig. Jag vill inte att någon annan ska ge dig det utan jag vill det, för att jag vet att jag kan det.
Jag önskar varje dag för ett mirakel, ett mirakel där du känner att du jag och vi är värda en andra chans för om vi skulle försökt så skulle vi kunna få det precis som vi ville ha det från början.
I'm sorry that I'm not perfect honey, I wish I were
Jag är ledsen för att jag inte är den du trodde att jag var. Jag är ledsen för att även jag är en person som gör något extremt dumt.
Jag är ledsen över att jag inte är perfekt, att jag är som alla andra som begår misstag i livet. Jag är ledsen att det som skiljer mig från andra, min ärlighet och vilja att för att reparera mitt misstag inte är bra nog för dig.
Jag är ledsen för att jag tar ett dumt beslut att ens åka dit och inte inse vad som skulle kunna hända om jag sov där.
Jag önskar att jag hade vart satt i den här situationen en gång förr så att jag visste hur jag skulle reagerat i den så jag kunde undvikt att såra dig. Jag önskar att du va den som inte fick ta smällen för det va du inte värd.
Jag är ledsen att mitt psyke inte var starkare och klarade av den situationen.
Jag är ledsen över att jag inte är perfekt, att jag har mina fel.
Jag är ledsen att mina behov tog kontrollen över mina känslor efter en så lång tid, jag önskar att jag klara mig längre.
Det här misstaget har gjort mig till en bättre person och jag är ledsen över att du inte är den som får ta del av den personen du va värd från början. För att dina principer säger annat än att ge mig en chans.
Jag är ledsen över att du bara tillåter dig vara den tjejen som blev sårad och inte den tjejen som fick den hon alltid velat ha.
Jag är ledsen över att den du har byggt upp och den du har förtjänat kommer vara någon annans lycka än din egen för att du inte kan ändra på dina principer.
Jag är ledsen över att du inte inser hur det här kunde gjort mig till en bättre person och hur du är värd den personen.
Jag är ledsen för att du inte inser att dom man kan lita på mest i slutändan är dom som har begått ett misstag som dom ångrar grovt så dom aldrig kommer göra om det. Jag är ledsen att du inte inser att begå stora misstag för än att undvika andra stora misstag i framtiden för man värderar situationer annorlunda.
Jag är ledsen att jag inte är perfekt gumman, jag önskar att jag va det.
Jag är ledsen över att jag inte är perfekt, att jag är som alla andra som begår misstag i livet. Jag är ledsen att det som skiljer mig från andra, min ärlighet och vilja att för att reparera mitt misstag inte är bra nog för dig.
Jag är ledsen för att jag tar ett dumt beslut att ens åka dit och inte inse vad som skulle kunna hända om jag sov där.
Jag önskar att jag hade vart satt i den här situationen en gång förr så att jag visste hur jag skulle reagerat i den så jag kunde undvikt att såra dig. Jag önskar att du va den som inte fick ta smällen för det va du inte värd.
Jag är ledsen att mitt psyke inte var starkare och klarade av den situationen.
Jag är ledsen över att jag inte är perfekt, att jag har mina fel.
Jag är ledsen att mina behov tog kontrollen över mina känslor efter en så lång tid, jag önskar att jag klara mig längre.
Det här misstaget har gjort mig till en bättre person och jag är ledsen över att du inte är den som får ta del av den personen du va värd från början. För att dina principer säger annat än att ge mig en chans.
Jag är ledsen över att du bara tillåter dig vara den tjejen som blev sårad och inte den tjejen som fick den hon alltid velat ha.
Jag är ledsen över att den du har byggt upp och den du har förtjänat kommer vara någon annans lycka än din egen för att du inte kan ändra på dina principer.
Jag är ledsen över att du inte inser hur det här kunde gjort mig till en bättre person och hur du är värd den personen.
Jag är ledsen för att du inte inser att dom man kan lita på mest i slutändan är dom som har begått ett misstag som dom ångrar grovt så dom aldrig kommer göra om det. Jag är ledsen att du inte inser att begå stora misstag för än att undvika andra stora misstag i framtiden för man värderar situationer annorlunda.
Jag är ledsen att jag inte är perfekt gumman, jag önskar att jag va det.
It's always about us, but what about you?
Du säger att jag skyller det här på dig, att det här är ditt fel som att det va ditt val och ha det såhär. Det ska jag tala om för dig att det är inte de jag säger, för hade jag sett det här som ditt fel hade jag vart borta för länge sen när du inte ville låta mig försöka att visa att de va ett misstag.
Det handlar om att jag inte fick någonting jag absolut behövde mer än någonting annat, jag sa till dig att jag behövde närhet och du svarade med att du inte kunde ge mig det. Du bara kunde inte göra det, det skulle ta tid men vad är begräppet tid egentligen? Hur mycket är för långt?
Du talar om det här som att det jag gjorde för dig va en klackspark för mig, att det inte va någon grej för mig att gå emot allting jag trott på i ett förhållande för att få dig. Gå emot allt jag trott på för att få dig.
Tro mig det jag har gjort för att ens komma så långt jag kom med dig va en omöjlighet för mig det va HELT jävla omöjligt. Du fick mig att göra saker jag hade bestämt mig för att jag aldrig skulle göra för en tjej för det gick emot allt jag trodde på.
Att ge upp närhet och att ge dig tid är det svåraste jag någonsin har gjort men samtidigt något enkelt för att tanken av att det skulle ge mig dig gav mig styrkan till att fortsätta.
Så kommer ett tillfälle då mina behov tar över då min mentala styrka är helt försvarslös mot det som sker för att dom undantryckta begären och behoven är för starka när det finns framför mig.
Det är som en rökare som har bestämt sig för att sluta röka och efter 4 månader så tror han att hans begär har lagt sig så han går ut och pratar med en kompis som röker och så tar begären över och han kan inte stå emot det. Han tar sig en cigg och röker även fast han inte borde.
Det finns 2 utgångar ur det, antingen så börjar han röka igen och fyller sitt begär eller så ger han det en chans till och lär sig från misstaget att aldrig sätta sig i den sitsen igen. Skulle han gjort det så måste han vara tvärsäker på hur han ska hantera situationen.
Jag säger inte att det är ditt fel, jag säger bara att så som tjejer ofta resonerar inklusive du är att man kan inte bara kräva att en person ska ge dig en sak och vara på ett sätt för det är vad du tror på, man måste även lyssna på vad han säger och vill ha. Men så fort vi ställer krav så säger ni "då är inte jag rätt person för dig" jag ska tala om en sak för dig att om jag hade vart den personen jag va innan dig hade jag inte vart rätt person för dig för många av våra sidor va för olika. Men dom sidorna jag gillade så mycket hos dig fick mig att vilja va rätt person för dig och gå emot allt jag någonsin vetat.
Men du har ju också ett ansvar, du gjorde mycket med dig själv för att passa mig bättre men att säga "då är jag inte rätt person för dig" handlar inte om att din personlighet är fel för mig, det handlar om att jag inte betydde så mycket för dig så att du kunde eller kan göra det här för att bemöta det jag behöver.
Det va fel av mig att söka bekräftelse någon annanstans men om du nu gillar mig så mycket så har du också ett ansvar att ge mig det jag behöver för att det ska funka. Det handlar inte om att du inte var rätt för mig om du resonerar såhär då handlar det om att jag inte var rätt för dig. Det må va en klyscha men det är sant, om man gillar någon riktigt mycket är man beredd att gå igenom eld och lågor för den personen.
Du kanske inte inser det men det har jag gjort för dig i 4 månader om du verkligen gillar mig så är det din tur nu.
Det handlar om att jag inte fick någonting jag absolut behövde mer än någonting annat, jag sa till dig att jag behövde närhet och du svarade med att du inte kunde ge mig det. Du bara kunde inte göra det, det skulle ta tid men vad är begräppet tid egentligen? Hur mycket är för långt?
Du talar om det här som att det jag gjorde för dig va en klackspark för mig, att det inte va någon grej för mig att gå emot allting jag trott på i ett förhållande för att få dig. Gå emot allt jag trott på för att få dig.
Tro mig det jag har gjort för att ens komma så långt jag kom med dig va en omöjlighet för mig det va HELT jävla omöjligt. Du fick mig att göra saker jag hade bestämt mig för att jag aldrig skulle göra för en tjej för det gick emot allt jag trodde på.
Att ge upp närhet och att ge dig tid är det svåraste jag någonsin har gjort men samtidigt något enkelt för att tanken av att det skulle ge mig dig gav mig styrkan till att fortsätta.
Så kommer ett tillfälle då mina behov tar över då min mentala styrka är helt försvarslös mot det som sker för att dom undantryckta begären och behoven är för starka när det finns framför mig.
Det är som en rökare som har bestämt sig för att sluta röka och efter 4 månader så tror han att hans begär har lagt sig så han går ut och pratar med en kompis som röker och så tar begären över och han kan inte stå emot det. Han tar sig en cigg och röker även fast han inte borde.
Det finns 2 utgångar ur det, antingen så börjar han röka igen och fyller sitt begär eller så ger han det en chans till och lär sig från misstaget att aldrig sätta sig i den sitsen igen. Skulle han gjort det så måste han vara tvärsäker på hur han ska hantera situationen.
Jag säger inte att det är ditt fel, jag säger bara att så som tjejer ofta resonerar inklusive du är att man kan inte bara kräva att en person ska ge dig en sak och vara på ett sätt för det är vad du tror på, man måste även lyssna på vad han säger och vill ha. Men så fort vi ställer krav så säger ni "då är inte jag rätt person för dig" jag ska tala om en sak för dig att om jag hade vart den personen jag va innan dig hade jag inte vart rätt person för dig för många av våra sidor va för olika. Men dom sidorna jag gillade så mycket hos dig fick mig att vilja va rätt person för dig och gå emot allt jag någonsin vetat.
Men du har ju också ett ansvar, du gjorde mycket med dig själv för att passa mig bättre men att säga "då är jag inte rätt person för dig" handlar inte om att din personlighet är fel för mig, det handlar om att jag inte betydde så mycket för dig så att du kunde eller kan göra det här för att bemöta det jag behöver.
Det va fel av mig att söka bekräftelse någon annanstans men om du nu gillar mig så mycket så har du också ett ansvar att ge mig det jag behöver för att det ska funka. Det handlar inte om att du inte var rätt för mig om du resonerar såhär då handlar det om att jag inte var rätt för dig. Det må va en klyscha men det är sant, om man gillar någon riktigt mycket är man beredd att gå igenom eld och lågor för den personen.
Du kanske inte inser det men det har jag gjort för dig i 4 månader om du verkligen gillar mig så är det din tur nu.
You made me the bad one, but am i really?
Jag gillade verkligen dig du ska bara veta.
Jag gav upp närhet för dig.
Jag stängde alla dörrar för dig.
Jag gav dig tid även fast jag inte trodde på det.
Jag accepterade sidor jag aldrig hade accepterat.
Jag lyssnade på dig.
Jag ställde upp för dig.
Jag brydde mig om dig.
Jag prioriterade dig.
Jag anpassade mig efter dig.
Jag ville utvecklas mot dig och med dig.
Jag gjorde allting jag kunde för dig.
Jag hjälpte dig.
Och jag fick ingen närhet tillbaka, jag väntade så mycket jag kunde på det jag ville ha från dig.
Det var ett helvete tro mig men tro på allt det du sa till mig fick mig att må bra och hoppas på en dag, en dag då allt skulle bli som jag gett så mycket för, så som jag ville ha det.
Du sa att jag va så viktig för dig och att du verkligen gillade mig, att jag inte av som någon annan du tidigare haft och att det gjorde dig glad.
Du ljög för mig. Du säger att det är jag som är svinet här men är jag verkligen det? Jag va inte otrogen för du hade inte gett mig någonting, min kropp behöver närhet och det va därför det hände.
Visst är det fel av mig att ligga med en annan tjej det kommer jag aldrig ändra på. Men hade jag verkligen betytt så mycket som du sa att jag gjorde så hade du förstått varför det hände och du hade insett att jag gjorde ett misstag och att det aldrig hade hänt om du i alla fall hade gett mig någonting.
Du ljög för mig, jag frågade om du gjorde något på bröllopet du va på och du sa nej, sen senare kom det fram till att du kysste honom. Även om du hade dina anledningar så ljög du för mig.
Du sa att du inte kunde säga något om jag gjorde något med andra tjejer för att vi inte va tillsammans men att du skulle bli ledsen.
Du målar upp mig till ett svin som jag inte förtjänar att vara för att visst jag gjorde fel men med tanke på att vi inte var mer än vänner eftersom du inte gett mig något så var jag inte otrogen. Jag skulle inte ens behövt säga det där men jag gjorde det för jag ångrade mig och är en bra person.
Jag är inte svinet här det är du, för du tänker bara på dig själv. Du kunde aldrig inse att lika mycket som du behövde tid behövde jag närhet. Du tog ifrån mig vatten och jag gick törstig ett långt tag i hopp om att du skulle ge mig det igen, och jag borde klarat det längre men tillslut klarade inte min kropp av det.
Hade du gett mig vatten hade de aldrig hänt. Även om det var helt och hållet mitt fel så är det du som är svinet för du kunde inte se vad jag gjorde för dig och du kunde inte se din egna del i det.
Jag gjorde ett misstag men jag stog för det, du ljög för mig. Det är lika mycket ditt fel som mitt.
Jag gav upp närhet för dig.
Jag stängde alla dörrar för dig.
Jag gav dig tid även fast jag inte trodde på det.
Jag accepterade sidor jag aldrig hade accepterat.
Jag lyssnade på dig.
Jag ställde upp för dig.
Jag brydde mig om dig.
Jag prioriterade dig.
Jag anpassade mig efter dig.
Jag ville utvecklas mot dig och med dig.
Jag gjorde allting jag kunde för dig.
Jag hjälpte dig.
Och jag fick ingen närhet tillbaka, jag väntade så mycket jag kunde på det jag ville ha från dig.
Det var ett helvete tro mig men tro på allt det du sa till mig fick mig att må bra och hoppas på en dag, en dag då allt skulle bli som jag gett så mycket för, så som jag ville ha det.
Du sa att jag va så viktig för dig och att du verkligen gillade mig, att jag inte av som någon annan du tidigare haft och att det gjorde dig glad.
Du ljög för mig. Du säger att det är jag som är svinet här men är jag verkligen det? Jag va inte otrogen för du hade inte gett mig någonting, min kropp behöver närhet och det va därför det hände.
Visst är det fel av mig att ligga med en annan tjej det kommer jag aldrig ändra på. Men hade jag verkligen betytt så mycket som du sa att jag gjorde så hade du förstått varför det hände och du hade insett att jag gjorde ett misstag och att det aldrig hade hänt om du i alla fall hade gett mig någonting.
Du ljög för mig, jag frågade om du gjorde något på bröllopet du va på och du sa nej, sen senare kom det fram till att du kysste honom. Även om du hade dina anledningar så ljög du för mig.
Du sa att du inte kunde säga något om jag gjorde något med andra tjejer för att vi inte va tillsammans men att du skulle bli ledsen.
Du målar upp mig till ett svin som jag inte förtjänar att vara för att visst jag gjorde fel men med tanke på att vi inte var mer än vänner eftersom du inte gett mig något så var jag inte otrogen. Jag skulle inte ens behövt säga det där men jag gjorde det för jag ångrade mig och är en bra person.
Jag är inte svinet här det är du, för du tänker bara på dig själv. Du kunde aldrig inse att lika mycket som du behövde tid behövde jag närhet. Du tog ifrån mig vatten och jag gick törstig ett långt tag i hopp om att du skulle ge mig det igen, och jag borde klarat det längre men tillslut klarade inte min kropp av det.
Hade du gett mig vatten hade de aldrig hänt. Även om det var helt och hållet mitt fel så är det du som är svinet för du kunde inte se vad jag gjorde för dig och du kunde inte se din egna del i det.
Jag gjorde ett misstag men jag stog för det, du ljög för mig. Det är lika mycket ditt fel som mitt.
Ärlighet varar längst, eller?
Jag kan börja med att säga förlåt för det jag har gjort mot dig, jag är verkligen ledsen.
Jag har haft tid att tänka över vad jag har gjort och hur jag än vrider och vänder på det så ja det var fel av mig att ha sex med henne. Jag kommer aldrig ta ifrån dig det att ja jag gjorde fruktansvärt fel.
Men när jag kollar på alla omständigheter så tycker jag att jag borde ha förtjänat en chans till.
Vi var inte tillsammans, vi var mer än vänner men allt där emellan var extremt vagt.
Du gillade mig och jag gillade dig det vet vi men ändå så hade vi inte visat det på något sätt mot varandra. Under dom 3 - 4 månaderna vi gjorde vad vi nu gjorde så är det närmaste jag kom dig en kram inget mer än så. Jag är en person som älskar närhet det är nog de bästa jag vet men jag gav upp det för dig. Jag blev tokig men jag gjorde det för din skull för att jag ville ge dig tid.
Men det kändes som att jag inte visste ens om jag skulle få dig, och få ha dig nära och speciellt när vi bråkade i torsdags och du va kall i fredags.
Det var inte ditt beteende i fredags som gjorde att jag låg med henne, det var att min kropp skrek efter närhet och jag tappade kontrollen över mig själv för en sekund och sen va det för sent.
Alla jag har pratat med har sagt att dom förstår varför jag gjorde som jag gjorde och att jag borde ljugit om det. Men jag håller inte med, jag borde haft mer kontroll jag borde ha sagt ifrån mer, gjort mer, jag borde ha åkt hem eller vad som helst men det gjorde jag inte. Men det är lätt och va efterklok. Det är jätte fel av mig ett fruktansvärt misstag men också var de det de var ett misstag.
Jag trodde att jag betydde mer än såhär, jag trodde att du skulle se mig för vad jag är, jag är inte mer än människa och jag begår misstag jag också. Men jag tycker helt ärligt att jag borde förtjänat än andra chans för att jag erkände så fort jag bara kunde för dig och att jag aldrig har eller kommer ljuga för dig.
Du säger att jag precis som alla andra "äckliga killar" du har vart med, ett svin. Men jag tycker inte att ett misstag är det som gör ett svin utan det är mänskligt. Det som skiljer ett svin från en bra person är att ett svin ljuger för dig och får dig att tro att allt är bra. En bra kille berättar om vad han har gjort, erkänner att han har gjort fel och antingen lämnar dig för han känner att han inte ångrar sig eller ber om en ny chans för att han ångrar sig.
Det sägs att ärlighet varar längst och jag tror på det för att alla gör fel men det är bara dom som är ärliga och erkänner att dom har gjort fel som lär sig någonting av det. Jag tycker att om man är ärlig så ska man förtjäna en andra chans för att det finns folk som bara gör ett misstag och lär sig av det och jag tycker man förtjänar en chans att bevisa att man lär sig av sina misstag.
