Vissa tjejer är brända
Det är nog inte bara jag som förespråkar detta i världen bland oss killar men det finns två saker en tjej absolut bara inte får göra. En av dom är snusa men det hatet har jag redan visat upp i ett tidigare inlägg så jag ska inte lägga tid på att mala på om det.
Det andra är tjejer som slåss.
Seriöst vad förstår inte tjejer? TJEJER SKA INTE SLÅSS helt allvarligt vad är felet på vissa av dagens tjejer?
Det spelar liksom ingen roll vem jag pratar med av mina kompisar, om det är personer som är lugna, som är "gangsters", flippare eller vad som helst alla säger samma sak tjejer ska inte slåss!
Det spelar ingen roll med vilken kille du pratar för alla säger samma sak, alla tjejer som slåss är big no no. Jag förstår inte vad tjejer vill uppnå med att slåss, va som oss killar eller?
Jag hatar jämnställdhet över allt annat visst det kanske finns vissa punkter som bör justeras lite mellan män och kvinnor men allvarligt talat det börjar gå för långt. Det börjar gå så långt så jag börjar ha svårt att se femininet i vissa tjejer. Ibland är det nästan bara utseendet som visar på att det är en person av det kvinnliga könet. Jag börjar tycka det är ett sjukt samhälle vi lever i för jag som person faller inte bara för ett snyggt utseende utan just det feminina och gulliga i en tjej så vem ska jag dejta om alla beter sig som killar?
Att vara en del av ett historiskt ögonblick innan det ägt rum
Japp idag smäller det major! Det har säkert inte undgått någon att den förmodligen största matchen i allsvenskans historia äger rum idag. Som den gnagaren man är så är det självklart att jag inte är oberörd och därför måste jag också lämna ett litet avtryck denna dag.
Jag tänker inte sitta och spekulera om vem som vinner och varför dom gör det för det tror jag att det finns gått om personer som gör. Det finns egentligen ingen anledning i att spekulera i det för det är fotboll och jag säger som Zlatan "the ball is around, anything can happen". Det är inte grammatiks rätt någonstans men det är ändå riktigt skönt sagt.
Det jag tänker ta upp är just det här att vara en del av ett historiskt ögonblick innan det ens ägt rum.
Jag kommer komma ihåg hur jag kände när slutsignalen ljöd om 10 år osv om AIK eller IFK vinner. Jag kommer komma ihåg vad jag gjorde den här dagen för att jag vet att det är en historisk dag så allt jag gör kommer läggas på minnet.
Inlägget är skrivet före matchen men publiceringen blev cp
Tre typer av personer
Partystunder nu när lördagskvällen är på ingång, men jag är inte all party än så jag kan nog klämma en och annan tanke ändå!
Jag ska försöka hålla mig kortare i mina inlägg för många säger samma sak, "dina inlägg är bra men alldeles för långa så man orkar inte läsa hela". Med det sagt så ska jag va mer rakt på sak.
Det finns 3 typer av personer när det kommer till personlighetsfrågor.
Nummer ett är helt enkelt den personen som är sig själv rakt igenom, han skiter för det mesta i vad andra tycker och kör på bara. Det här är förstås på gott och ont, många gillar att man är sig själv men man måste inse att alla sidor av en själv inte är bra så man måste anpassa sig
Nummer två är en person som är den han vill vara. Innerst inne så vet han att det är ruskigt fel att hålla på som han gör, men samtidigt älskar han bekräftelsen. Det gör att han fortsätter ljuga för sig själv för att bli sedd på det sättet han vill att folk ska se honom
Till sist har vi den personen som är så vilsen att han själv inte vet vem eller vad han är för något och ingen av hans umgänge vet egentligen heller. Personen är antingen en tidigare nummer två som har gått in så mycket i sin roll vilket gör att han faktiskt tror att det är den här personen han är. Eller så är det en person med så fruktansvärt dåliga självinsikt att allt han grundar sin personlighet i är människor runt omkring honom. Det här är oftast inte han ursprungliga umgänge utan det är ofta nya personer som han vill ha bekräftelse från.
Dom här personerna är jobbigast för dom kan man inte få och inse hur patetiska dom är för dom inte inser det själva!
What do you do when the heart and mind goes seperate ways?
Du är nog min dröm, mitt allt som jag någonsin kommer vilja ha. Ett väl fungerande liv med dig gumman står högst upp på min önskelista ända sen jag lärde känna dig.
Jag skulle nog kunna skriva en text så fulländad att jag skulle kunna få dig att gråta av känslor.
Mitt hjärta ser allting det någonsin har velat haft i en person men problemet är att min hjärna ser saker som gör att våra liv krockar.
Du och jag lever väldigt olika liv och framför allt så kommer vi från väldigt, jätte väldigt olika bakgrunder. Det försvårar saker väldigt mycket för jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Jag skulle inte ha några problem att ändra min livsstil för dig gumman tro mig men det enda jag begär är att du ger mig det sista jag behöver! Du vet mycket väl vad jag talar om, den sista byggstenen som får mig att lita på dig till 100%
Det är därför du kanske tycker att jag ger dubbla signaler men det där sista är det enda jag behöver för får jag det kommer jag inte tvivla längre.
Tik Tok on the clock but the party don't stop
Just nu råder en galen hype inför Halloween eller alla helgonas dag? Hur som helst så är det samma sak i Sverige om man går ner lite och swappar in i 80 och 90talisternas värld. Visst måste jag säga att det är faktiskt inget problem med ett riktigt schyst party men vafan kom igen det är inte vääärsta grejen. Halloween har blivit en sån typ av helg där man typ "måste" festa för annars är man mobbad. Seriöst asså vad är grejen med folk?! Man är inte opopulär om man inte festar på Halloween, man är inte mobbad. Det är liksom inte så det funkar, antingen är man ointresserad eller så var man tyvärr bara lite sent ute med att boka upp sig.
Kom igen people ut och festa helt galet! Va chef över hela dansgolvet, fixa dom snyggaste brudarna och gör kvällarna oförglömliga. Men FÖRFAN låt inte jorden gå under bara för att man inte har någonstans att festa ibland. Fram med kreativiteten och hitta en skön lösning så ni kan göra det till en kungars kväll ändå!
Det här har ingenting med ämnet att göra men seriöst om ni hittar en blogg där någon har reflekterat över erat beteende och agerande LÄS DEN. Det här helt underbart att läsa folks kritik!
Peeeeeace out f-f-fuuckers
2 typer av människor
Ibland har folk undrat hur jag kan komma på så mycket saker att skriva om och jag kan hålla med om att det har blivit en del genom åren. Det är ju inte så att jag sitter på min tänkesten och försöker komma på saker utan det är oftast något som slår mig under dagen eller bara rent av när jag sitter vid datan.
Den insikten jag har kommit fram till idag är att världen endast består av två typer av människor ur ett visst perspektiv. Det finns personer som påverkas av det negativa och det finns personer som påverkas av det posetiva. Båda personerna fungerar exakt likadant enda skillnaden är att dom är varandras motsatser.
En negativ person tar så klart åt sig av positiva saker men inte alls på samma sätt som negativa. Om man säger en komplimang till en person som tar åt sig av negativa saker så tar han åt sig den ganska kort stund och kanske blir glad för stunden eller eventuellt dagen. Han bryr sig alltså i stort sätt inte om dom positiva sakerna runt om honom. Säger man en förlämpar man däremot den här personen så kan det sänka honom i flera veckors tid. Det kan till och med definiera han som person en lång tid framöver.
En positiv person fungerar på precis motsatt sätt de vill säga att han tar självklart åt sig en del av negativa saker men lägger inte så stor vikt i det vilket gör att det negativa ganska fort blir bortglömt. Däremot om han ser, hör eller känner något positivt så lägger han väldigt stor vikt i det. Det här leder ju då självklart till att han mår väldigt bra som människa.
Det är på grund av detta som det finns människor som mår bättre än andra människor även fast dom egentligen har det värre. Dom väljer och se det bra i deras liv och se magin istället för att se misären. Jag kan nästan lova att hade alla haft en positiv syn på livet så hade vi haft fred på jorden!
Ljug för er själva ibland
Dimman ligger tungt uti oktober natten denna underbara höstkväll. Jag kan va den personen i världen som älskar hösten mest av alla. Mörkret, kylan och stillheten i en sammanslagning som vi kallar hösten.
Jag har märkt att jag själv som person börjat må mycket bättre nu på sista tiden och det kan endast förklara med en sak. Jag har börja ljuga för mig själv, det kanske låter hårt men det är faktiskt sant.
Jag säger att jag mår bra även om jag inte riktigt gör det för det som händer då är att jag övertygar mig själv om att jag mår bra, vilket senare leder till att jag mår bra.
Jag har börjat göra det med allt som har fått mig att må dåligt eller upprört mig. Praktexempel är det här med hösten, visst jag har alltid gillat hösten men bara dom fina soliga höstdagarna. Nu på senare tid så njuter jag av var enda höstdag, det spelar ingen roll om det är mulet och regnar av den enkla anledningen att jag ljuger för mig själv och säger att det är en underbar dag. Jag kanske inte alltid tycker det men till slut så kommer jag göra det av den enkla anledningen av att jag övertygar mig själv om det.
Man måste däremot inse att man måste ta det här med "lögnerna" lite med en klackspark och förstå när man kan övertyga sig själv och när man ska inse sanningen. Ljuga för en själv ska man göra med saker som man inte kan påverka i större utsträckning. Tillexempel så ska man alltid se det positiva i vädret, i sitt eget utseende.
Lycka handlar helt enkelt om att man ska se vad man har istället för vad man inte har glöm inte det!
Vart vart vart kan man hitta en normal tjej?
Jaapp! Då va man tillbaka igen för att man har haft lite tankar på senaste tiden. Jag tvivlar i och för sig att det är någon som läser den här bloggen på daglig basis men vem vet det kanske är någon som glider in då och då.
Det jag har tänkt på är någonting som nästan alltid kommer upp i ett samtal när man snackar med polare en avslagen fredag kväll när vi sitter i våran ensamhet.
Vart kan man hitta en normal tjej?
Jag kanske har tagit upp det här ämnet förut men nu är det verkligen en fråga jag vill ha svar på. När vi pratar dom här kvällarna med varandra så kommer vi alltid fram till samma svar allihopa.
Fester är helt uteslutna för det är bara oseriösa brudar som festar (typ), på stan kan man inte gå fram och lägga århundrandets line för att det har ingen av oss bollarna till att göra, skola eller arbetsplatsen är samma sak och ja internet det funkar ju såklart men det känns ändå lite halv skumt på något sätt. Vi vet liksom inte vad vi ska ta oss till riktigt så japp det är heeeelt tillåtet att ba bomba mig med tips.
Lycka, en fråga om inställning
Japp! Nu var det typ hundra år sen jag skrev ett inlägg i denna blogg men vafan behöver skriva av mig lite denna lördag kväll.
Kan säga att mitt liv har haft ett litet uppsving den senaste tiden även fast jag inte har det bättre, det enda jag kan säga är att jag ser livet på ett mer positivt sätt!
Det här har fått mig att bli en gladare och mer välmående människa. Jag börjar inse att det finns mycket dåligt i ens persons liv men att det inte är de som får definiera dig som person för det kommer göra dig olycklig!
Just nu finns det väldigt mycket som är negativt i ens liv, tillexempel så börjar vi gå mot mörkare och gråare tider. Regnet börjar bli ett återkommande inslag i våran vardag och inte nog med att det blir blött utan det blir kallt med.
Tyvärr så slutar inte eländet med det utan en form av längre ledighet ligger inte ens inom räckhåll för de flesta människor. Inte konstigt att folk känner sig deprimerade på hösten, eller?
Jag kanske är en konstig människa men jag måste säga att jag älskar mörkret, regnet, gråheten och allt det "förjävliga" som normalt folk absolut avskyr.
För mig finns det inget mer underbart att gå igenom stan en vardagskväll när kylan börjar bita i ordentligt, när höstmörkret verkligen gjort avtryck och man ser löven falla.
Att gå med ett stycke bra musik då kan få en kännas sig som en del av en helt annan värld. Jag har alltid hävdat att livet innehåller magi och det är vid sådana tillfällen man verkligen kan känna dom.
Lycka handlar bara om en sak och det är någonting som är jävligt simpelt. Det handar bara om att se magin i världen, och om man inte finner den så är det för man inte vill se den. Andas in djupa andetag slå på en bra låt och sjunk in i den under era mysiga höstpromenader så kommer ni förstå vad jag menar!
Love isn't games, acting or riddles it's just love
Det kan finnas en relativt stor risk att jag redan har skrivit någonting inom ett väldigt snarlikt ämne tidigare i min blogg karriär. Just nu så har inte det världens största betydelse eftersom jag bara skriver detta för att upplysa dom som vill bli upplysta om kärlek.
Jag satt och prata med en kompis som har kärleksproblem som alla andra. Hon är kär i en kille som beter sig ytterst underligt enligt henne och enligt mig är det ganska självklart att han vill ha sex. Jag vet ju själv hur jag beter mig när jag bara vill ha en tjej i sängen och inget mer. Hur som helst så sa hon att killar är så jävla svåra och att allting ska va i gåtor och lalala. Jag kan hålla med henne om att det är svårt med kärlek överhuvud taget.
Det spelar liksom ingen roll om det är att jag ska ha en flickvän eller om hon ska ha en pojkvän för jag tror problemen egentligen är dom samma.
Grunden till problemen med kärlek är ganska enkel tror jag, vi ser någonting som vi vill ha i en person och så ser vi nästan bara den delen. Tillexempel om man ser en skit fin tjej och man blir helt kär i hennes utseende så kan man tåla mycket mer skit med henne än om det hade vart exakt samma person fast fulare.
Min teori om kärlek är ganska enkel, när det är kärlek så funkar allting det är som en rak väg liksom. Klart att man kanske kommer stöta på en eller flera gupp under sin resa men allt är i alla fall klart och tydligt.
Anledningen till att folk inte upplever den här raka vägen är för att dom vill ha kärlek alldeles för mycket så dom kan se mycket mer potential i en tjej än vad det egentligen finns.
Eller att man har en alldeles för romantisk bild av kärlek, jag menar alla kärlekshistorier ser olika ut man kan inte ha Nothing Hill för det är inte så det funkar.
Va inte så desperata när ni söker kärlek utan ta det lite lugnare och se allting mer objektivt i början och låten det komma till er istället för att ni ska komma till kärlek.
Life is all about what you're seeing
Vi kan börja med att göra det klart för alla läsare som eventuellt har hittat den här bloggen på Robbin Hedmans sida att den här bloggen inte har något med han att göra. Det enda som kan hända är att jag skriver om Robbin när han har gjort något roligt som är värt att skriva om vilket han typ aldrig gör.
Nu är det risk att typ alla läsare jag har försvinner för att dom tyckte det va roligt att följa Robbins tankar, men nu när det inte är det så kommer nog alla försvinna men men det kan jag ta.
Tillbaka till vad jag tänkte skriva om från början!
Har ni någonsin undrat vad som gör vissa människor lyckliga även fast dom inte verkar ha någonting att vara lyckliga över i sitt liv? Jag kan säga att personligen har jag alltid undrat hur man kan se lyckan i ett liv där man står på lagret år ut och år in och har en supar vecka på mallis som årets höjdpunkt.
Jag har alltid tyckt att dom människorna har vart så patetiska och haft ett liv som inte erbjuder någonting, kort sagt ett meningslöst liv. Det kanske är dumt och väldigt obegåvat att säga det men jag har faktiskt sätt ner på personer med denna livsstil vilket jag verkligen skäms för nu i efterhand.
Om jag verkligen sätter mig in i tankeställningen kring en person som lever ett så "simpelt" liv så inser jag att jag inte borde se ner på dom utan jag borde se upp till dom.
Folk har i alla tider avundats den så kallade "överklassen" för dom har lycka, välfärd och pengar men varför har man vart avundsjuk på överklassen?
Jag tror att "arbetarklassen" (jag tycker det är konstigt att bedöma och rangordna folk i klasser men aja) faktiskt lever ett bättre och lyckligare liv en vad överklassen gör.
När jag tänker tillbaka på fester man har vart på och umgängen som man har umgåtts i så har alltid folk från arbetarklassen alltid vart dom mer glada och kunnat gjort det mesta ut av situationer. Överklassen däremot har ofta vart överanylyserande och haft massa konstiga bekymmer i livet.
Ni kanske inte riktigt förstår vad jag menar men om vi säger såhär skillnaden på överklassen och arbetarklassen är att om en person i arbetarklassen mår lite upp och ner så har hon humörsvävningar ingen biggy liksom men om en person i överklassen har det så har hon gått hos en psykolog och fått diagnosen manodepressiv vilken är en biggy.
Jag tror helt enkelt att arbetarklassen mår väldigt mycket bättre än överklassen för att dom analyserar mindre och ser världen för vad den är. Medans överklassen sitter på sina höga hästar och strävar efter en standard som inte alltid är nödvändig samt analyserar världen och fokuserar på vad som saknas istället för vad som finns.
Så egentligen borde arbetarklassen kallar överklassen eftersom dom mår mycket bättre än den riktiga överklassen som borde kallas underklassen. Det är i alla fall min teori.
Talanger
Man kan länge spekulera i vad som bör ses som en talang eller ja i alla fall så kan jag göra det.
Jag har länge undrat om det är så att en talang bara har allting i sig, allting är liksom färdig printat på ett papper.
Fast nu med åren så börjar jag inse att talang är inte att bara vara stöpt i rätt form. Talang handlar om att ta en talang som du har och utveckla den till något ingen annan kan.
Kolla dagens talanger inom olika genrer. Det är inte dom talangerna som inte tränade och utvecklade sig själva som lever på sin talang idag. Det är dom talangerna som insåg att dom hade någonting att jobba med och la ner tid på deras talang som gör dom till något idag.
Att bli något utifrån sin talang handlar om två saker. En av dom är att man tidigt inser att man har någonting att utveckla och gör det. Det andra är att ens "anti-talang" inte är större än ens talang. Det kan verka flummigt men en anti-talang är något som hämmar din talang som tillexempel att man har talangen inom fotboll men inte viljan. Din anti-talang kommer göra så att din talang inte når ut i sin fulla potential vilket leder till att din talang aldrig kommer utvecklas.
Talang handlar inte om att födas med en en naturlig fallenhet för något och sen försöka leva på det. Det handlar om att ta en magnifik talang och göra den till en storslagen förmåga
Ett av livets största gåtor är löst av .... mig!
Nu kommer den riktiga bomben, den som alla mina trogna läsare har suttit och väntat på dag ut och dag in! Inte för att jag har några återkommande läsare vad jag vet men det hör inte riktigt hit.
Jag har nämnt det förut i denna blogg "vad är meningen med livet" och då så att jag att det är ganska enkelt att lista ut själva lyckan med livet. Lyckan med livet sa jag vilket jag fortfarande står fast vid att det är lycka som är meningen. Den enda grejen jag har gjort är att jag har löst hur man uppnår allting så de vill säga löst meningen med livet.
Ironiskt nog så är det ett så löjligt enkelt svar så jag nästan baxnar av min extremt djupa insikt, för det sägs ju att det är i dom simplaste svaren vi finner dom djupaste insikterna.
Nu ska jag inte hålla er på sträckbänken längre utan nu ska jag då släppa denna bomb som ni säkert ivrigt sitter och väntar på.
Meningen med livet är simpel det handlar helt enkelt om att göra saker som får dig att må bra. Spela fotboll om det ger dig en känsla av frihet, skaffa en flickvän om det får dig att flyga över molnen. Se dagens potential istället för se dess svagheter, anpassa dig så mycket du kan till dom sakerna som man måste göra i livet som skola och jobb.
På fritiden ska man göra det som man absolut mår bäst av och resten av tiden när det gäller dom sakerna som är livsviktiga för överlevnad så ska man göra det bästa av situationen. Det finns alltid något jobb som är bättre än det andra, kan va arbetsuppgifter eller arbetskamrater och det finns alltid någon skola eller klass som är bättre än någon annan om man inte är nöjd.
Det enda man ska passa sig för är att hoppas för mycket på att finna lycka i saker och istället se vad man har och känna efter om man verkligen inte är nöjd. För ofta är man inte missnöjd över att man går i en dålig klass eller att man jobbar på en dålig arbetsplats. Man är helt enkelt inte nöjd med att man aldrig kan vara nöjd som person.Då försöker man finna anledningar till varför man aldrig är nöjd för man inte inser att det inte har med situationerna runt omkring än utan med en själv som person att göra.
Så nu när ni vet hur allting ska gå till så hoppas jag att ni länkar det här inlägget till flera så att många personer i världen kan må bra! Hare så bra!
Hänga ut sina barn i sin blogg, rätt eller fel?
Sitter här och läser runt lite på framför allt aftonbladet såhär denna extremt tidiga tisdagsmorgon.
Det som är skönt nu i min lilla nya epok av insikter är att dom kommer från saker jag ser, det är inte så att jag tänker ut dom som förr i tiden.
Hur som helst så såg jag att Mr. Schulman hade skrivit ännu ett inlägg om sin dotter? Charlie (jag följer ju inte den bloggen direkt) det va då det slog mig. Är det verkligen rätt att hänga ut sina barns liv i sin blogg som förälder?
När jag tänker tanken själv liksom ba aa hejj här har vi 5000 personer som följer mitt liv och läste om att jag spydde som en gris igår. Jag måste säga att tanken låter inte allt för upphetsande. Tänk om man börjar i skolan när man är liten och så vet alla vem du är för dom har läst din morsas blogg liksom. Hur kul skulle det vara att börja skolan där man inte ens får börja med att göra ett eget intryck för alla redan har ett intryck från bloggen.
Ibland börjar man undra vad folk tänker med för visst ni är era barns föräldrar men bara för ni har ansvaret över det ska inte det betyda att ni ska kränka barnets privatliv.
Personligen så tycker jag att det är fruktansvärt respektlöst som förälder att blogga om sina barns händelser så länge dom inte är mogna nog att fatta ett eget beslut.
Det man som förälder borde tänka på när det gäller beslutet om att hänga ut sina barns liv på internet är vilka konsekvenser det kommer få. Tänk dessutom på att den som kommer få lida mest utav dessa konsekvenser är inte du det är ditt/dina barn.
Men det ni ska framför allt tänka på är om det är rätt att ta ett beslut som kan förändra era barns liv till något värre.
Ibland vinner Goliat över David
Det är precis insikter ska komma, man sitter och kollar på film, är ute och går eller vad som helst och så är det någonting som bara slår dig.
Jag satt och kolla på en film för jag inte hade så mycket bättre för mig. Det va en ganska vanlig kärleksrulle med happy ending och allt det där. Hur som helst så sa pappan någonting bra i den filmen som slog mig ganska mycket, han sa att ibland vinner Goliat över David, det bara är så men folk väljer bara att inte berätta den historien.
Man kanske tycker att weij det va väll inte världens grej som han sa där men det är just det de är.
Enda sen barns ben kan jag minnas hur man för höra historier om hur den lille lite mer obetydliga personen reste sig över allt annat och gjorde ett avtryck på världen. Jag kan självklart förstå att dom här historierna har skapats för att ge hopp åt människor under historiens gång. Problemet är bara att får man höra historier för mycket utan mothugg så kan det bli någonting man tror på.
Som t.ex. att jag börjar inse att jag nog aldrig kommer få det livet jag eftersträvar eftersom jag inte var menad det livet. Jag var aldrig den David som besegrade Goliat utan jag va den som blev besegrad och nu när jag inser det så ser jag min framtid på ett nytt sätt.
Det gäller det mesta istället för att bli förstörd för att man misslyckas med något eller man aldrig fick den tjejen man ville ha så ska man inte gräma sig över det. Utan tänk på att genom historien så är det folk som har misslyckats och inte fått den dom vill ha bara att dom historierna är mycket vanligare och inte lika inspirerade som dom månskenshistorierna vi får höra. Så därför blir dom aldrig berättade.
Skottpengar på tjejer som snusar?
Jag har suttit här och bollat lite idéer och terorier med nicke och ja när vi gör det så brukar vi komma till insikter som visserligen i våra öron låter jävligt bra, men i andras kanske mindre seriösa.
I alla fall så kom vi fram till att (eller mer eller mindre jag) det borde vara skottpengar på tjejer som snusar för helt seriöst kanske det är något av det skarrigaste som finns.
Inte ens om jag skulle snusat själv så hade jag kunnat ha en tjej som snusar för inse att tjejer ska inte snusa. Nu kommer säkert jätte många ba öööh könsdiskriminering och jag måste bara säga till alla idioter som snackar om ett jämnställt samhälle att ni är dumma i huvet! Visst att man ska ha samma lön för samma jobb och lalala för det mejkar sense men fortfarande finns det vissa grejer killar gör och vissa grejer tjejer gör!
Killar sitter i bastun och dricker öl, snackar om bröst, spelar våldsspel och snusar och tjejer har tjejmiddagar där ni kör erat gossip om allt och alla så är det bara ingen snus okej?!
Mer optimism mindre pessimism
Här sitter jag denna måndag kväll och njuter i fulla drag, för som det säkert inte har undgått någon så leder AIK allsvenskan och haha jag njuter så mycket av att säga det Djurgården ligger på nedflyttnings plats .
Jag som ni kanske har sett genom mina inlägg kanske inte har varit den mest optimistiska personen i mitt liv och framför allt inte dom sensate tre åren.
Det är någonting som jag har börjat ändra på mer och mer nu med tiden som kommer för jag märker att man kan klaga väldigt mycket men det är få saker som blir bättre av det.
Så länge problemen i världen kvarstår så finns det inte så mycket att gräma sig över, som t.ex. vädret det är faktiskt helt meningslöst att klaga på det för vad du än gör så kommer det inte bli som du säger.
För det är någonting jag har börjat inse och det är att man kommer mycket längre på lycka och optimism men bara för man är lycklig så behöver inte det betyda att man kan börja tänka kring saker och så.
Det enda skillnaden är att man inte behöver ta åt sig alla tankar lika mycket, och att man kan sjunka in i andra typer av frågor i livet.
Så från och med idag så ska jag försöka se ljuset i dagen, och det bästa med allt är att hösten kommer nu älskar soliga höst dagar. Det är som man kommer till en annan planet!
I'm standing still although the world and the time is moving
Det finns två sätt att få tiden att stanna, antingen så händer det något väldigt bra som att vara kär och hålla om en flickvän eller så händer det något väldigt dåligt som att ens framtidsplaner krossas.
När någonting väldigt bra händer så stannar tiden på grund av att tillfället som du upplever tar upp all din uppmärksamhet och du glömmer verkligheten för ett tag. Varken gårdagen eller morgondagen existerar det enda viktiga är nuet och hur du mår just under denna tid.
När någonting dåligt händer så händer nästan precis samma sak, fast ändå inte. Det kanske låter flummigt men t.ex. när man förlorar den framtid man alltid trott på så finns både framtiden och det förflutna, man är väl medveten om det. Anledningen till att man inte rör sig är för ingenting spelar roll längre, därför blir gårdagen bara ett minne du inte kan relatera till och morgondagen en resa utan ett mål.
Det är just där jag är just nu, jag är inte deprimerad och jag vet inte om jag kan kalla mig förvirrad heller utan det enda jag vet är att jag inte är påväg någonstans för första gången i mitt liv.
Det här gör att jag blir osäker på mig själv för jag har alltid definierat mig själv beroende på vart jag är påväg, det är så jag vetat vem jag är. Nu däremot så vet jag inte vem jag är på grund av den anledningen att jag inte vet vem jag kommer att bli.
Det jobbigaste med det här "tillståndet" är att jag älskar det samtidigt som jag absolut hatar det mer än något annat. Jag älskar känslan av att inte ha någon aning om något utan att bara leva i ingenting och känna mig som att jag är en del av något större. Samtidigt som jag hatar att känna att jag bara står still att allting har sätt så lika dant ut så länge för hela mitt liv har gått ut på att jag alltid vart påväg någonstans. Det är det som har gjort mig till den jag är idag.
Jag inser någonstans att jag måste släppa den här tiden och det här sättet att leva för att ta mig vidare för man kan inte leva ett liv genom att sjunka in i sig själv.
Problemet är bara att jag nästan är beroende av det, på något sätt älskar jag det så mycket så jag inte vet hur jag ska släppa det.
Det som inte fick hända, hände
Har ni någonsin vart inne i den perioden att ni inte är ute efter en tjej eller ett förhållande? Att ni bara vill vara för er själva för ett tag och känna en del på livet?
Det hände mig när de tog slut med henne som jag skrev i inlägget nedan. I alla fall så gick allt det bra, det va skönt och få bort den egna pressen hela tiden att behöva ha tjejer runt sig och tänka på hur man skulle bete sig för att få tjejer. Man kunde bara glida in på en fest och chilla med grabbarna och ha det skönt liksom och inte bry sig om vad tjejerna tyckte, kom dom så kom dom det va inte mer än så.
På samma sätt som det va med msn konversationer, man flippa bara upp en msn ruta för man tyckte att tjejen man snacka med va skön, inte för att man ville ha henne som flickvän eller i säng.
Allt det här funkade skit bra och jag va helt tillfreds med min situation (även om jag kanske inte va tillfreds med andra saker i mitt liv). Tyvärr så kan man ju inte styra vad man tycker och tänker om folk och det är just det jag har fått erfara. Jag började prata med becca och ja från början så va det liksom helt oskyldigt, visst hon såg bra ut och sådär men hon va bara någon som va rolig och prata med liksom. Tiden gick och hade det varit mitt gamla jag som jagade tjejer hela tiden så hade jag nog ganska tydligt märkt signalerna. Nu va det ju så att jag inte gjorde det, jag borde ha tänkt på det att jag började le så fort jag ser att hon va inne, att det första jag vill när jag ser att hon loggar in är att skriva till henne, men hejdar mig lite för inte verka allt för desperat.
Däremot insåg jag idag att jag faktiskt har fallit för den här tjejen. Det här kanske kommer låta stört, men jag drömde om henne i natt och det va inte en sån dröm där jag bara gick förbi henne på stan utan det var mer än så, absolut inget sexuellt eller så utan det va mer som en dejt. Nu kanske ni tycker att det inte är värsta grejen att drömma om någon men grejen var hur jag kände i drömmen, jag kände mig förälskad.
Klart att det skulle vara underbart att få henne och känna som i drömmen men jag tror inte vi ligger på samma sida när det gäller känslor, det va därför jag inte ville att det här skulle hända, men nu har det hänt och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
you were everything I wanted, but still just not enough
Man kanske inte ska leva tillbaka på gamla minnen för att det kommer bara få dig att må dåligt, eller är det verkligen så?
I skrivande stund så är det den 3e augusti vilket betyder att jag och Malin skulle ha varit tillsammans i 1 år och 2 månader om vi fortfarande hade varit tillsammans. Nu blev det inte riktigt på så sätt utan det tog slut efter 4 månader istället. Det är faktiskt det enda förhållandet jag har haft nu det senaste året. Det kan få er att tro att jag tänker tillbaka på det bara för att det som sagt har varit mitt enda förhållande sensate året.
Det skulle däremot varit en lögn, personligen tycker jag faktiskt att vi hade ett bra förhållande och jag tror nog Malin också tyckte det.
Det jag däremot inte förstår nu när jag reflekterar över hela situationen är varför jag faktiskt gjorde slut, men på samma gång så förstår jag varför jag gjorde det.
Det kanske låter extremt flummigt men det jag menar är att jag va kär och jätteglad så som man bör vara, men efter ett tag så började jag känna att jag kunde få någon bättre.
Malin va allting som jag någonsin velat ha men hon va bara inte tillräckligt och det är det här jag absolut inte fattar med mig själv, hur jag ens kan/kunde tycka så.
Jag vet inte riktigt vad det kan ha berott på, det kan ha vart att jag mest älskade principen av kärleken och när den avtog så avtog mina känslor. Det kan också ha vart att jag helt enkelt bara tappade känslorna för henne, vilket är synd.
Fast en sak jag har funderat på är att man är ju människa och i alla fall jag vill alltid ha mer, så det kan vart därför jag hade den känslan. När man uppnår någonting vill man ju gå vidare, som en idrottsman som gjort något bra, han vill göra någonting ännu bättre.
Jag har i alla fall lärt mig en sak när det gäller livet, förhållanden, skolgång och allt möjligt. Det blir oftast inte bättre än du har det utan det är barra en illusion att det blir bättre om du flyttar, eller byter flickvän.
