En lat, arrogant och omogen generation
Ett år har gått sen den dagen som oftast ses som "starten på det riktiga livet" med andra ord studenten. Det har vart en ganska speciellt år där mycket har hänt men samtidigt ingenting. Det har vart ett år där ingenting har vart som det brukar, i början va man inte uppbunden utan man gick bara hemma och gjorde ingenting. Senare började man söka jobb och började prova på lite olika saker till och från. Till sist så fick man ett fast jobb med fasta arbetstider och lön.
Nu börjar ett liv med rutin och ansvar och en frihet som är nästintill obefintlig om man ser tillbaka på åren i skolan. Man kan säga att de är jobbigt för det är de men klivet in i vuxenlivet ser ut såhär så det är bara att ta skiten och köra visst är pengarna sjukt najs men det är också allt.
Då till dagens ämne eller ja stundens eller vad som helst. Det pratas väldigt mycket om en stor arbetslöshet i sverige framförallt bland unga och visst man kan skylla på finanskrisen, rederigen men de verkliga problemet tror jag ligger hos denna generationen. Jag kan inte nämna många personer som jag känner som jag vet har ett fast jobb eller ens ett jobb. Det sorgliga är att jag kan inte nämna typ någon som söker jobb på heltid.
Dom som väl får jobb kan ofta vara väldigt arroganta och omogna och inte förstå att man underkastar sig i arbetslivet "man tar så kallad skit".
Jag hoppas för sveriges bästa att varje generation inte kommer se ut som min för då finns de inte mycket hopp, denna generationen vill få jobben i handen, vill kunna göra lite som dom själva vill och inte få någon kritik för hur dom utför sitt jobb. Det är sorgligt att se
