jag borde ha en blogg

Det här är skrivet på en ren inspiration från låten what are words - chirs medina.
Det är en låt som får en att fundera på vad man säger till folk och vad man egentligen menar. Låten är skriven till hans flickvän som blev hjärnskadad i en trafikolycka, och det han säger är att han kommer va där för henne även fast allt är annorlunda.

Det är egentligen det de ska handla om, säger man att man älskar en person mer än något annat så ska du också stanna kvar även i dom sämsta tiderna. Vi tror oss veta vad det innebär att älska en annan person men jag tror inte vi egentligen vet vad vi pratar om.
Att älska en person är att kunna gå igenom eld och vatten för dom, att kunna släppa dom om det är vad som behövs. Att älska en person handlar inte bara om att älska den i dom bra tiderna utan också i tiderna då dom inte är så bra.
Vi har olika sett att visa våra känslor på, vissa mår skit och blir arga och utvecklar ett hat mot en person för att hatet är lättare att hantera. Vissa släpper bara allt som fanns där, tränger undan det. Vissa sänker sin guard och inser vad som har hänt hur du känner och bearbetar det.

Det är inte förens nu jag börjar släppa henne på riktigt för jag inser verkligen att hon inte kommer komma tillbaka. Det kommer suga som fan och jag kommer tillåta mig själv tid och att våga må dåligt för det är vad som krävs innan jag kan gå vidare.
Vi hade mycket som var dåligt extremt dåligt och det finns mycket som vi borde gjort på ett annat sätt men jag kan säga att även fast allting har sina förklaringar och det som hände så kan jag säga att jag gillade verkligen dig Mimmi mer än vad jag någonsin gjort med någon annan.
Jag hoppas att du kommer må bra utan mig en dag för jag har insett att det aldrig kommer bli du och jag även fast det är min högsta önskan.

Du va den första personen en del av mig lärde sig älska och du är den första jag erkänner för mig själv att jag saknar och tillåter mig själv må dåligt över.

Det har gått över två veckor nu och det har vart dom två konstigaste veckorna i mitt liv om jag ska vara helt ärlig. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna eller hur jag har känt nu om jag ska vara helt ärlig. Man skulle kunna säga att jag är kluven.
En del av mig önskar att du skulle komma och säga. Du är allt jag behöver, du är allt jag vill ha, jag saknar dig mer än vad jag klarar av, snälla bli min igen?
En annan del vill bara glömma allt vi aldrig hade, inte för jag är arg på dig eller att du sårade mig utan just för den anledningen av att vi aldrig hade något.

Det finns delar av dig som alltid kommer betyda världen och mer för mig, det finns delar av dig som alltid kommer vara en del av mig och den jag är.
Samtidigt så kommer det finnas delar som kommer blåsa bort med vinden likt en bris under en sommardag. Jag vet inte vad du trodde att jag skulle stå ut med och jag förstår inte hur du hade trott att vi skulle funka.
Jag hade hoppet om att du skulle bli bättre, att du skulle bli en person som ville vara med mig men så va det inte.
Jag tror faktiskt utan vrede och allt bakomliggande att du ville att vi skulle sluta såhär. Att det va något jag skulle gjort så att du kunde dra dig ut så du slapp bära skulden för att ha sårat mig.

Som jag sa att jag kommer aldrig förneka dom känslorna jag hade för dig och jag såg verkligen dig som ett långvarigt förhållande. Men nu var det inte så det blev och osv vad det breor på så är det de enda vi kan konstatera att du aldrig kommer vilja ha mig igen och att jag får ta steget vidare utan dig.

Du var min perfekta illusion av kärlek, något som hade kunnat bli bättre än alla andra men det blev det inte för du kunde aldrig se min kamp du såg bara din egna.
Det som hände hade vart precis vad vi behövde men det är synd att du inte såg vad det kunde gett oss, det är också därför jag kan acceptera den här utgången.
Du gav mig inte en chans, jag va inte den som du skulle kämpat för när tiderna och solen gav vika det betyder att de ändå aldrig hade funnits en framtid.

Du kommer aldrig komma till mig igen, men det är verkligen okej för du har visat att de här aldrig skulle blivit något episkt ändå

Kärlek ska va det enklaste du någonsin har gått igenom. Det kanske låter väldigt vagt och svårt men om man kollar på det så är det inte så konstigt. Jag säger inte att allting kommer va en dans på rosor för det vet alla att ingen relation är. Men anledningen till at kärleken ska va enkel är för att om man gillar varandra så ska man vilja göra sin situation så enkel som möjligt för den man är med.

Det handlar helt enkelt att du ska vilja göra det för den andra personen för att man ska få den andra personen att må så bra som möjligt.
Det handlar att hon gör det som får dig och må bra, och att du gör det som får henne att må bra. Sen att du gör saker för dig själv och hon för sig själv. Men man kan inte göra allt för sin egna skull för det håller inte i längden för det måste handla om att man vill få den andra att må bra.

kärleken handlar bara om att man ska göra livet för den man gillar så enkelt så möjligt för att man vill göra det.

Vart vi än vänder oss i världen och vad som än händer så försöker vi alltid att söka svar till allt det som händer. Varför blev det som de blev? Varför blev det inte annorlunda? Varför blev det inte som jag ville ha det? Varför lever vi i en stilla misär som vi satt oss själva i?

Det finns inga svar som kan få dig att se världen på ett nytt sätt för vilka frågor du än ställer så kommer svaret alltid vara det samma. Det finns inga svar, allting hänger på vem du är och vad du väljer att göra.
Det är så klassiskt att säga "om jag hade kunnat gå tillbaka så hade jag gjort det annorlunda" nej tyvärr idiot det hade du inte för den inställningen grundar sig på att du har erfarenhet av ett misstag och att du har det i dina beräkningar.
Hade du blivit satt i exakt samma situation igen utan att veta vad som skulle hända om du gjorde exakt samma misstag igen så kan jag lova att du hade gjort ja enkelt EXAKT samma sak igen.
Det finns anledningar till allt här i världen och det finns anledningar till alla handlingar vi väljer att göra. Visst kan hon vart en bidragande orsak till att jag låg med en annan tjej men felet ligger fortfarande hos mig att jag inte såg det tidigare.
Det som stör mig är inte det faktum av att allt blev som de blev, det som stör mig är att jag aldrig fick en ny chans för att hur hemskt det än låter så måste man ibland ta smällen för att få det bättre.

Vi försöker finna svar i alla frågor som vi har, det är för att vi är för rädda för att se att felet ligger i oss själva istället för hos något annat.
Hennes beteende gjorde mig osäker men det va bara en fråga om inställning, jag hade kunnat tro mer på oss och mig själv. Att hon inte kan ge mig en ny chans är en inställningsfråga hos henne, det skulle kunna ändras på men det ligger hos henne och ingen annan.
Det finns bara ett svar och det är att det inte finns några svar.

Jag är helt ur balans för första gången i mitt liv, för första gången i mitt liv så har jag fått erfara hur det är att vara ägaren till ett krossat hjärta.
Jag trodde på alla ord som sas även om det inte såg ut som det eller verkade som det. Jag trodde på dom innerst inne. Men ditt beteende mot mig var det som alltid fick mig att tvivla och det var de som fick mig att göra det jag gjorde.
Jag har klandrat mig själv i en vecka nu, att jag inte gjorde nog, att allting som va dåligt med det vi "hade" var mitt fel men ja det var inte så.
Jag gav dig allt jag kunde, jag gick igenom saker jag aldrig skulle göra för någon annan. Jag gav dig tid, jag gav dig en "paus", det kanske inte syntes så mycket men jag gjorde i stort sätt allt jag kunde för dig.

Du sa att jag va speciell, att jag va bättre än dom andra och att du var kär i den jag va innan allt det här hände men jag vet inte om jag köper det. Allt skulle ske på ditt sätt och om jag verkligen ifrågasatte dig så sa du alltid samma sak "då är inte jag rätt tjej för dig". Du va nog inte rätt tjej för mig för att det handlar inte om att man är perfekta för varandra i början det handlar om att man har potentialen att bli perfekta för varandra.
Du ville inte bli den tjejen för mig för du tyckte att dina principer och tankesätt va viktigare än min lycka och säkerhet. Du sa att du inte ansåg att man måste lära älska sig själv och i början handlade det om att jag hade problem med mitt egna självförtroende.
Men i slutet handlade om att jag va tvungen att få bekräftelse från dig, vad tyckte du om mig, vad ville du med mig?
Allting kom i en dålig timing men det var väl det som signalderade det vi hade. Dålig timing.
Jag trodde att du va påväg ur det vi hade den kvällen med malin. Du hade börjat tvivla och du va kall mot mig den dagen och det fick mig att börja tvivla. Jag skickade ett sista sms i desperation om ett löfte att ändra mig, ett sista försök men jag fick inget svar på det. Jag hade inte tänkt att göra något den kvällen men en blandning av tvivel, kåthet och ett extremt behov av närhet fick mig att göra det.

Hade det vart kärlek som du sa hade du i alla fall försökt att visa att jag va din för det var något jag aldrig var säker på. Hade jag vetat att jag inte var värd ett nytt försök, en andra chans så hade jag inte gått igenom allt det här. Det här är faktan vi var aldrig tillsammans för du sa att du inte ville ge mig närhet för att vi inte skulle bygga något på det här. Jag visste aldrig att du såg dig som min hade jag vetat det hade jag aldrig gjort såhär mot dig. Tanken hade aldrig ens slagit mig. Det var fel men jag var inte otrogen.

Hade det varit kärlek så hade du i alla fall försökt

Det är så enkelt, det är ju bara säga något som låter bra. Du är mitt allt, du är en del av mig, du är speciell, du betyder mycket för mig. Ni ser ju själva jag menade inget av dom där orden och ändå kunde jag bara säga dom rakt upp och ner.

Du sa till mig att jag betydde mycket för dig och att jag va bättre än dom du haft förut men det som inte går ihop för mig är att du valde att ge dom en chans och inte mig.
Vad du än säger så tror jag inte på det du sa till mig för att 1, hade jag betytt något hade du i alla fall gett mig en chans om du gav det till dom andra 2, hade jag betytt något så hade du försvarat det genom att visa det för mig och inte säga "om det känns bättre för dig så" 3, hade jag betytt något så hade du inte velat se mig må såhär dåligt.

Jag litade blint på det du sa till mig, även om det kanske inte verkade som det så tog jag in varenda ord du sa till mig och det värsta är att jag köpte det du sa till mig.
Du kanske va den personen som fått mig att bli kär för första gången, men hade jag vetat att jag inte ens var värd en andra chans hade jag aldrig fallit för dig.
Det som gör att jag inte tror på ett ord av vad du har sagt till mig är att du har kunnat ge andra en chans men inte mig. Jag trodde jag betydde så mycket att jag i alla fall skulle få en chans till men tydligen så var jag inte så viktig för dig.
Kom inte med ditt bullshit att jag har fel i det jag säger för det har jag inte det vet jag. Det hade vart en sak om du aldrig hade gett någon en chans men nu har du det och jag va inte en av dom.

Det är uppenbart att du ville ha en väg ut från det här, bara att du va för feg för att ta den själv. För oavsett vad du säger hade du kunnat se hur mycket jag ångrade mig efter förra helgen. Hade något av det du sa vart sant hade dina känslor känt att jag va värd i alla fall en möjlighet.

Det är misstagen som får oss att utvecklas till bättre personer och ger oss erfarenhet, alla människor förtjänar en andra chans för att vissa bättrar sig.
Det här är anledningen till att jag inte tror på ord för att det är för enkelt att säga det man inte menar. Däremot så visar dina gärningar med all önskad tydlighet vad du egentligen tyckte och tänkte om mig.

Det jag trodde förut var tyvärr sant. Du va inte som alla andra för mig du var något speciellt någon som har tagit en egen plats bland alla andra jag gillat.
Normalt sett så brukar jag komma över en tjej fort för jag ser bara felen som har vart och att ja hon vill ju inte ha mig så varför ska jag bry mig?
Men den här gången så kan jag inte bara gå vidare hur som helst, det är något annorlunda nu. Det är något som har hänt. För oavsett om felet har legat hos mig eller henne så har jag alltid ansett att felet i slutändan ligger hos den som inte vill försöka reparera sina misstag.
Antingen så har man blivit sårad, försöker att ge en person en ny chans men stället krav som hon inte går med på. Eller så har man begått misstaget själv och ber om en ny chans som man aldrig fick. Hur än situationen ser ut så om jag har gjort det jag kunnat och inte fått något för det så har jag klandrat den andra personen och bara gått vidare.

Hur mycket än jag tycker att jag borde få en chans och bevisa att det här va ett misstag och att jag inte är en sån här person egentligen så kan jag inte klandra dig för att inte vilja och gå vidare.
Jag har kommit att se över det vi hade och insett att mina känslor för dig va allt annat än normala. I vanliga fall så hade jag inte gett dig 4 månader, jag hade inte ens gett dig en med tanke på hur lite du visade att du ville ha mig enligt mina vanliga mått mätt.
Jag tog mina egna och dina känslor för givet. Jag insåg inte att jag behövde göra mer än att bara va kär för att få oss att ta sig någonvart. Jag insåg inte att varken dina eller mina känslor skulle vara för evigt om vi inte utvecklade dom och jag stannade av. Jag blev en bättre person i många avseenden men det va ett stadie jag inte tog mig ur förens det var för sent.
Jag klandrade dig för att inte visa dina känslor tillräckligt för att inte visa närhet, för att inte bemöta mina känslor och därav skapa osäkerhet. Det jag inte insåg var att de va jag som la för mycket i dina händer när det va jag som borde bemöta mina egna känslor, men jag insåg inte det förens det va för sent.

Jag tror faktiskt att en av anledningarna till att jag saknar dig så grovt är att jag känner att jag verkligen behövde något sånt här för att vakna upp, för att se min egen del i det hela.
Det som sårar mig mest är att jag faktiskt ser att jag skulle bli en bättre person av det här. Det som sårar mig är att inte nog med att jag aldrig hade gjort det här mot dig igen utan jag hade också behandlat dig bättre än vad jag gjort.

Det va som att jag hade kommit in i en bana och gick på rutin där jag slutade se vad du gav mig och såg bara vad du inte gav mig. Det är ett beteende jag har haft så länge jag kan minnas, när jag har fått för mig något då bara är det så! Ända tills jag går på en på en smäll som får mig ur den här banan.
Men för varje motgång jag har så hamnar jag mer och mer sällan i dessa situationer för jag ser tecknen tidigare och kan dra mig ur dom.

Du är värd bättre än vad jag har gett dig, mycket bättre och det är de jag vill ge dig. Jag vill inte att någon annan ska ge dig det utan jag vill det, för att jag vet att jag kan det.
Jag önskar varje dag för ett mirakel, ett mirakel där du känner att du jag och vi är värda en andra chans för om vi skulle försökt så skulle vi kunna få det precis som vi ville ha det från början.

Jag är ledsen för att jag inte är den du trodde att jag var. Jag är ledsen för att även jag är en person som gör något extremt dumt.
Jag är ledsen över att jag inte är perfekt, att jag är som alla andra som begår misstag i livet. Jag är ledsen att det som skiljer mig från andra, min ärlighet och vilja att för att reparera mitt misstag inte är bra nog för dig.
Jag är ledsen för att jag tar ett dumt beslut att ens åka dit och inte inse vad som skulle kunna hända om jag sov där.
Jag önskar att jag hade vart satt i den här situationen en gång förr så att jag visste hur jag skulle reagerat i den så jag kunde undvikt att såra dig. Jag önskar att du va den som inte fick ta smällen för det va du inte värd.
Jag är ledsen att mitt psyke inte var starkare och klarade av den situationen.
Jag är ledsen över att jag inte är perfekt, att jag har mina fel.
Jag är ledsen att mina behov tog kontrollen över mina känslor efter en så lång tid, jag önskar att jag klara mig längre.
Det här misstaget har gjort mig till en bättre person och jag är ledsen över att du inte är den som får ta del av den personen du va värd från början. För att dina principer säger annat än att ge mig en chans.
Jag är ledsen över att du bara tillåter dig vara den tjejen som blev sårad och inte den tjejen som fick den hon alltid velat ha.
Jag är ledsen över att den du har byggt upp och den du har förtjänat kommer vara någon annans lycka än din egen för att du inte kan ändra på dina principer.
Jag är ledsen över att du inte inser hur det här kunde gjort mig till en bättre person och hur du är värd den personen.

Jag är ledsen för att du inte inser att dom man kan lita på mest i slutändan är dom som har begått ett misstag som dom ångrar grovt så dom aldrig kommer göra om det. Jag är ledsen att du inte inser att begå stora misstag för än att undvika andra stora misstag i framtiden för man värderar situationer annorlunda.

Jag är ledsen att jag inte är perfekt gumman, jag önskar att jag va det.

Du säger att jag skyller det här på dig, att det här är ditt fel som att det va ditt val och ha det såhär. Det ska jag tala om för dig att det är inte de jag säger, för hade jag sett det här som ditt fel hade jag vart borta för länge sen när du inte ville låta mig försöka att visa att de va ett misstag.

Det handlar om att jag inte fick någonting jag absolut behövde mer än någonting annat, jag sa till dig att jag behövde närhet och du svarade med att du inte kunde ge mig det. Du bara kunde inte göra det, det skulle ta tid men vad är begräppet tid egentligen? Hur mycket är för långt?
Du talar om det här som att det jag gjorde för dig va en klackspark för mig, att det inte va någon grej för mig att gå emot allting jag trott på i ett förhållande för att få dig. Gå emot allt jag trott på för att få dig.

Tro mig det jag har gjort för att ens komma så långt jag kom med dig va en omöjlighet för mig det va HELT jävla omöjligt. Du fick mig att göra saker jag hade bestämt mig för att jag aldrig skulle göra för en tjej för det gick emot allt jag trodde på.
Att ge upp närhet och att ge dig tid är det svåraste jag någonsin har gjort men samtidigt något enkelt för att tanken av att det skulle ge mig dig gav mig styrkan till att fortsätta.
Så kommer ett tillfälle då mina behov tar över då min mentala styrka är helt försvarslös mot det som sker för att dom undantryckta begären och behoven är för starka när det finns framför mig.

Det är som en rökare som har bestämt sig för att sluta röka och efter 4 månader så tror han att hans begär har lagt sig så han går ut och pratar med en kompis som röker och så tar begären över och han kan inte stå emot det. Han tar sig en cigg och röker även fast han inte borde.
Det finns 2 utgångar ur det, antingen så börjar han röka igen och fyller sitt begär eller så ger han det en chans till och lär sig från misstaget att aldrig sätta sig i den sitsen igen. Skulle han gjort det så måste han vara tvärsäker på hur han ska hantera situationen.

Jag säger inte att det är ditt fel, jag säger bara att så som tjejer ofta resonerar inklusive du är att man kan inte bara kräva att en person ska ge dig en sak och vara på ett sätt för det är vad du tror på, man måste även lyssna på vad han säger och vill ha. Men så fort vi ställer krav så säger ni "då är inte jag rätt person för dig" jag ska tala om en sak för dig att om jag hade vart den personen jag va innan dig hade jag inte vart rätt person för dig för många av våra sidor va för olika. Men dom sidorna jag gillade så mycket hos dig fick mig att vilja va rätt person för dig och gå emot allt jag någonsin vetat.
Men du har ju också ett ansvar, du gjorde mycket med dig själv för att passa mig bättre men att säga "då är jag inte rätt person för dig" handlar inte om att din personlighet är fel för mig, det handlar om att jag inte betydde så mycket för dig så att du kunde eller kan göra det här för att bemöta det jag behöver.

Det va fel av mig att söka bekräftelse någon annanstans men om du nu gillar mig så mycket så har du också ett ansvar att ge mig det jag behöver för att det ska funka. Det handlar inte om att du inte var rätt för mig om du resonerar såhär då handlar det om att jag inte var rätt för dig. Det må va en klyscha men det är sant, om man gillar någon riktigt mycket är man beredd att gå igenom eld och lågor för den personen.

Du kanske inte inser det men det har jag gjort för dig i 4 månader om du verkligen gillar mig så är det din tur nu.

Jag gillade verkligen dig du ska bara veta.
Jag gav upp närhet för dig.
Jag stängde alla dörrar för dig.
Jag gav dig tid även fast jag inte trodde på det.
Jag accepterade sidor jag aldrig hade accepterat.
Jag lyssnade på dig.
Jag ställde upp för dig.
Jag brydde mig om dig.
Jag prioriterade dig.
Jag anpassade mig efter dig.
Jag ville utvecklas mot dig och med dig.
Jag gjorde allting jag kunde för dig.
Jag hjälpte dig.

Och jag fick ingen närhet tillbaka, jag väntade så mycket jag kunde på det jag ville ha från dig.
Det var ett helvete tro mig men tro på allt det du sa till mig fick mig att må bra och hoppas på en dag, en dag då allt skulle bli som jag gett så mycket för, så som jag ville ha det.

Du sa att jag va så viktig för dig och att du verkligen gillade mig, att jag inte av som någon annan du tidigare haft och att det gjorde dig glad.
Du ljög för mig. Du säger att det är jag som är svinet här men är jag verkligen det? Jag va inte otrogen för du hade inte gett mig någonting, min kropp behöver närhet och det va därför det hände.
Visst är det fel av mig att ligga med en annan tjej det kommer jag aldrig ändra på. Men hade jag verkligen betytt så mycket som du sa att jag gjorde så hade du förstått varför det hände och du hade insett att jag gjorde ett misstag och att det aldrig hade hänt om du i alla fall hade gett mig någonting.

Du ljög för mig, jag frågade om du gjorde något på bröllopet du va på och du sa nej, sen senare kom det fram till att du kysste honom. Även om du hade dina anledningar så ljög du för mig.
Du sa att du inte kunde säga något om jag gjorde något med andra tjejer för att vi inte va tillsammans men att du skulle bli ledsen.

Du målar upp mig till ett svin som jag inte förtjänar att vara för att visst jag gjorde fel men med tanke på att vi inte var mer än vänner eftersom du inte gett mig något så var jag inte otrogen. Jag skulle inte ens behövt säga det där men jag gjorde det för jag ångrade mig och är en bra person.

Jag är inte svinet här det är du, för du tänker bara på dig själv. Du kunde aldrig inse att lika mycket som du behövde tid behövde jag närhet. Du tog ifrån mig vatten och jag gick törstig ett långt tag i hopp om att du skulle ge mig det igen, och jag borde klarat det längre men tillslut klarade inte min kropp av det.
Hade du gett mig vatten hade de aldrig hänt. Även om det var helt och hållet mitt fel så är det du som är svinet för du kunde inte se vad jag gjorde för dig och du kunde inte se din egna del i det.

Jag gjorde ett misstag men jag stog för det, du ljög för mig. Det är lika mycket ditt fel som mitt.

Det kanske inte är något allvarligt eller så kanske det är precis det de är, de är inget jag kan avgöra ikväll. Men att höra dig må som du gjorde fick mig att må extremt dåligt och hade jag fått bestämma hade jag tagit in dig till sjukhuset för att veta att de inte va något allvarligt. Hällre en gång för mycket än en gång för lite.

 Jag hoppas att jag oroar mig i onödan och jag hoppas att jag överdriver det här väldigt mycket, men de ligger i min natur att bli orolig när jag får vissa signaler från personer som betyder mycket för mig. Speciellt du.
Jag kan bara känna att ibland så vill jag bara hålla om dig och skydda dig från världen men samtidigt vet jag att jag inte kan klä dig i kuddar och bomull för att veta att du inte skadar dig.

Det är inte ofta jag ber för någon men ikväll kommer jag be för dig hjärtat för även om det inte är något speciellt så känns det som att just nu är de enda jag kan göra att be till högre makter.
Jag är förtvivlad och så hjälplös så att jag har gått till den absolut sista utvägen och det är gud.
Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände dig något och jag hoppas verkligen att jag kan se tillbaka och skratta åt det här en dag.

Det är förmodligen inget allvarligt men något gav mig en dålig känsla och jag hoppas verkligen att jag har fel i det här.