Alla hjärtans dag är ett hoax
Hysterin över alla hjärtans dag är någonting som jag har tyckt växt med åren. När jag va liten för en sådär 12 - 13 år sen var det inte alls en så stor grej med alla hjärtans dag, i alla fall vad jag kommer ihåg.
Jag ser personligen ingen anledning att fira alla hjärtans dag eftersom jag anser att hela dagen är ett hoax, en manipulation av handeln, helt enkelt en dag som är extra uppmärksammad för att vi ska spendera extra mycket pengar till handeln.
Jag har inget emot att man uppmärksammar en dag som säger att man ska uppmärksamma varandra för att vad är det som säger att de är mer rätt att fira midsommar och alla hjärtans dag? Det som däremot stör mig är hur handeln har lyckats manipulera oss till den grad så att vi anser att vi måste spendera pengar på alla hjärtans dag. Det kanske är många som anser att det inte är ett måste men om ni tänker efter så kanske ni märker att det är lite av ett måste att köpa tillexempel en ros idag eller gelehjärtan.
Det som stör mig mest med denna dagen är hur den visar mänsklighetens svaghet, precis som facebook och mode gör. Människan är i allmänhet så stört lättpåverkad och följer riktlinjer som slavar bara för att en viss grupp med inflytande i samhället säger att såhär är det. Om ni undrar hur en person kunde få en hel nation att hata ett helt folkslag under andra världskriget så kanske ni bör kolla på er själva och resten av världen som tycker att alla hjärtans dag är en dag att fira bara för att en grupp av människor har sagt så.
When something take you away
Vi går tillbaka ca 3 år i tiden, jag är påväg hem från skolan på kungsholmen.
Tunga steg upp för trappan på st eriksplan och en låt börjas spela på min mp3. När jag kommer upp från tunnelbanan och möter höstkvällen, blåsten och staden så känner jag att hela tillfället tillsammans med musiken lyfter iväg någonting från mig. Det är som att jag tas ut ur världen för en stund och bara blir en observatör, som att jag ser allting i en större bild och att vardagen inte spelar roll.
Det låter förmodligen väldigt flummigt och jag vet inte om det är andra personer som någonsin har vart med om det.
Känslan i sig är väldigt svår att förklara för den är sjukligt skön men på samma gång en känsla av depression och obehag. Jag vet inte varför men jag totalt älskar den känslan för den får mig att känna att hela livet är någonting så mycket större än vad vi förstår. Som att vardagen inte betyder någonting egentligen.
Ni kanske har upplevt känslan när ni har vart riktigt kära och vart någonstans för er själva. Det är bara du och hon som finns i hela världen och för tillfället betyder ingenting annat än det tillfället någonting. Det är ungefär så känslan som jag får känns. Det är som att för en gångs skull så ser jag vad livet egentligen handlar om hur underbart det faktiskt är.
