Hur man måste våga förändras
Samma scenario för ett år sen och bakåt så hade jag inte vart besviken alls över att inte haft en ärlig chans med en tjej, så länge hon tyckte att jag såg bra ut. Det var allting det handlade om för mig, utseende.
Det har på något sätt blivit det centrala i min egna bekräftelse och självkänsla vilket är helt sjukt.
Någonstans har på vägen har bekräftelsen kring mitt utseende tagit fokus och plats från vem jag egentligen är och hur jag beter mig.
Jag har själv alltid sakt att en snygg tjej inte är snygg om hon inte har en bra personlighet och det är precis där jag har hamnat själv. Jag har blivit en osäker idiot som inte vågar taför mig längre när det kommer till tjejer något jag alltid har varit bra på. Det som stör mig mest av allt är att jag vet om det själv och jag vet ungefär när det började bli så. Mönstret är allt för klart.
Det svåraste är inte att förändras utan det är att inse att man måste förändra sig själv. Förändringar sker hela tiden och kommer alltid att göra men dom gör det oftast under en väldigt lång tid vilket gör att vi inte ser det som en förändring utan som "den vi är".
Förändring kan vara någonting väldigt bra om det förändrar till det bättre men det kan också vara något som gör dig till en sämre person, framför allt mot dig själv.
Jag trodde att jag slutade bry mig om tjejer och levde mitt egna liv men det har jag inte gjort. Det jag egentligen har gjort är att jag stängt ute mina känslor och det som sårar mig. Det sorgligaste är att det inte bara gäller tjejer utan det gäller hela mig. Jag är rädd för att misslyckas och det har bara gått längre och längre utan att jag har märkt det.
Men nu måste jag ändra på det och jag vet precis vart jag ska börja.
Det har på något sätt blivit det centrala i min egna bekräftelse och självkänsla vilket är helt sjukt.
Någonstans har på vägen har bekräftelsen kring mitt utseende tagit fokus och plats från vem jag egentligen är och hur jag beter mig.
Jag har själv alltid sakt att en snygg tjej inte är snygg om hon inte har en bra personlighet och det är precis där jag har hamnat själv. Jag har blivit en osäker idiot som inte vågar taför mig längre när det kommer till tjejer något jag alltid har varit bra på. Det som stör mig mest av allt är att jag vet om det själv och jag vet ungefär när det började bli så. Mönstret är allt för klart.
Det svåraste är inte att förändras utan det är att inse att man måste förändra sig själv. Förändringar sker hela tiden och kommer alltid att göra men dom gör det oftast under en väldigt lång tid vilket gör att vi inte ser det som en förändring utan som "den vi är".
Förändring kan vara någonting väldigt bra om det förändrar till det bättre men det kan också vara något som gör dig till en sämre person, framför allt mot dig själv.
Jag trodde att jag slutade bry mig om tjejer och levde mitt egna liv men det har jag inte gjort. Det jag egentligen har gjort är att jag stängt ute mina känslor och det som sårar mig. Det sorgligaste är att det inte bara gäller tjejer utan det gäller hela mig. Jag är rädd för att misslyckas och det har bara gått längre och längre utan att jag har märkt det.
Men nu måste jag ändra på det och jag vet precis vart jag ska börja.
