what are we doing?
Jag förstår inte varför vi gör det här, vi gillar varandra men ändå så jobbar vi ständigt mot varandra. Är det du som gör något fel? Är det jag? Eller är det båda som har sina problem med att binda sig så att vi beter oss som att vi inte vill ha varandra?
Vi vet om våra brister mycket väl och ändå så jobbar vi emot dom när vi egentligen borde jobba för att lära oss dom och hjälpa den andra att förbättra sig. Jag vet att jag har mina brister och att jag borde lyssna mer på vad du säger och tro på dom och jag gör det men det finns saker som ligger i mitt förflutna som inte bara ändrar sig över en natt. Det är lika dant med dig du har saker som har format dig vilket gör att du är den du är.
Det vi gör är att vi säger att vi behöver tid för att ändra oss till det bättre men att vi behöver att den andra ändrar sig fortare än en själv. Återigen så motarbetar vi varandra när vi vet hur vi själva funkar och det är de jag inte kan förstå att vi gör.
Som jag ser det så finns det två olika alternativ som vi kan göra. Vi kan backa och ge varandra den tid vi behöver för att funka tillsammans eller så går man halva vägen var.
Hur vi än gör så borde vi sluta va så jävla envisa och börja lyssna på den andra personen för annars kommer det här aldrig gå.
this is my dream
Det har gått ungefär 3 månader sen jag insåg att du hade påverkat mig på ett sätt som ingen annan någonsin hade. Det har gått ett tag sen du värde min värld upp och ner och satt ett annat perspektiv i min vardag. Det har gått ett tag och en del trodde att vi skulle kommit längre än vad vi har gjort idag om jag ska va helt ärlig. Jag förstår dig till hundra varför du inte vill ta det här någon vart just nu, men jag kan inte säga att det är enkelt för mig.
Jag vet att du har förklarat mig hur det ligger till och allt sånt och att du behöver tid och tro mig jag förstår dig. Men jag som person har fortfarande saker jag behöver och jag har behov vilket jag hoppas du förstår. Det är därför den här situationen blir så svår, för att jag vill ha mer med dig och om jag hade kunnat så hade jag stängt av alla dom känslorna men tyvärr kan jag inte det.
Min dröm är att du en dag ska visa att du behöver mig, att jag en dag ska betyda så mycket att du känner att jag är din axel i hårda tider att jag är den som tar emot dig när du faller.
Min dröm är att du skulle behöva lika mycket som jag behöver dig.
För det är något jag ärligt kan säga och det är att jag behöver dig, jag gör verkligen det här. Du får mig att må bättre än någonsin och jag skulle inte må så bra utan dig. Jag behöver dig men jag är inte beroende av dig det är en stor skillnad.
Du vill vara självständig för att det är förmodligen allt du någonsin vetat har fungerat och om någon vet hur det känns att stå för sig själv så är det jag.
Jag är likadan själv, jag har svårt att binda mig och jag är van vid att stå själv i slutändan men du är den första personen i mitt liv som jag känner att jag behöver och min dröm är att jag en dag betyder lika mycket för dig som du gör för mig.
I know now that you are the one
Jag vet inte varför det är lättare att uttrycka sig i skrift ibland än vad det är när man pratar med någon, det enda jag vet är att du bara är så.
Jag har insett att de finns ingen bättre för mig än dig du kanske har svårt att tro på det men jag vet att jag har rätt. Jag vet också att jag är osäker och har extremt mycket fördommar vilket jag inte borde ha. Jag har haft en bra uppväxt i många avseenden men liksom livet har allting alltid sina brister det finns nog inget som är perfekt i sin helhet.
Jag har haft få förhållanden och jag har insett vad det beror på det beror på min syn av andra människor och vilken bild jag har byggt upp av att "så ska de vara". Det är inte så konstigt när jag tänker på det, jag har alltid haft stor respekt för min familj och tyckt att deras fördommar är rätt. Därefter har jag byggt mig en bild av att så här ska det vara och är det inte så ja då är det något fel på den personen, vilket betyder att jag inte kunnat ha mer fel.
Det kommer alltid finnas rätt och fel när det gäller relationer och andra personer men mycket av dom "felen" jag har format i mitt eget huve är inga fel utan det är jag som har tänkt fel.
Det du gör för mig nu är något jag absolut älskar för du formar mig till en person som jag vill och bör vara. Du är den personen som kommer få mig att funka med en person för resten av mitt liv vilket jag helt ärligt hoppas på att det är du. Du gör precis det som jag känner nästan är den viktigaste egenskapen hos en framtida flickvän. Du utveckar mig till en bättre person och då menar jag inte bara ur en förhållande synpunkt utan något som rör hela mig och mitt liv.
Jag har trott att jag är osäker för att du bevisar för mig att mycket jag har trott har vart fel men nu börjar jag inse att jag aldrig vart mer säker på att jag vill ha någon i mitt liv.
Jag vill inte bara ha dig för att du har ett vackert leende, ögon, skratt, kropp ja allt, jag vill inte bara ha dig för att du gör min dag bättre för att du ger mina dagar en mening, jag vill också ha dig för att du gör mig mer självständig och säker på mig själv än vad jag någonsin vart. Du får mig att bygga min egna uppfattning där jag inte har haft något annat än en annans uppfattning och det får mig att inse att du är den rätta du är hon som kommer ha förändrat mitt liv föralltid.
Jag har insett att de finns ingen bättre för mig än dig du kanske har svårt att tro på det men jag vet att jag har rätt. Jag vet också att jag är osäker och har extremt mycket fördommar vilket jag inte borde ha. Jag har haft en bra uppväxt i många avseenden men liksom livet har allting alltid sina brister det finns nog inget som är perfekt i sin helhet.
Jag har haft få förhållanden och jag har insett vad det beror på det beror på min syn av andra människor och vilken bild jag har byggt upp av att "så ska de vara". Det är inte så konstigt när jag tänker på det, jag har alltid haft stor respekt för min familj och tyckt att deras fördommar är rätt. Därefter har jag byggt mig en bild av att så här ska det vara och är det inte så ja då är det något fel på den personen, vilket betyder att jag inte kunnat ha mer fel.
Det kommer alltid finnas rätt och fel när det gäller relationer och andra personer men mycket av dom "felen" jag har format i mitt eget huve är inga fel utan det är jag som har tänkt fel.
Det du gör för mig nu är något jag absolut älskar för du formar mig till en person som jag vill och bör vara. Du är den personen som kommer få mig att funka med en person för resten av mitt liv vilket jag helt ärligt hoppas på att det är du. Du gör precis det som jag känner nästan är den viktigaste egenskapen hos en framtida flickvän. Du utveckar mig till en bättre person och då menar jag inte bara ur en förhållande synpunkt utan något som rör hela mig och mitt liv.
Jag har trott att jag är osäker för att du bevisar för mig att mycket jag har trott har vart fel men nu börjar jag inse att jag aldrig vart mer säker på att jag vill ha någon i mitt liv.
Jag vill inte bara ha dig för att du har ett vackert leende, ögon, skratt, kropp ja allt, jag vill inte bara ha dig för att du gör min dag bättre för att du ger mina dagar en mening, jag vill också ha dig för att du gör mig mer självständig och säker på mig själv än vad jag någonsin vart. Du får mig att bygga min egna uppfattning där jag inte har haft något annat än en annans uppfattning och det får mig att inse att du är den rätta du är hon som kommer ha förändrat mitt liv föralltid.
Sociala medier dödar intressen
Det slår mig ganska ofta, speciellt på helger att jag inte har någonting att göra. Jag har mina få intressen så som musik och jag brukar dra upp gitarren och spela lite men det är ändå väldigt lite. Efter ett tag så tröttnar jag på spela gitarr och försöker hitta på något annat. Det är då jag kommer fram till att jag knappt har några intressen. När jag tänker på det så har jag bara 3 riktiga intressen. 1 musik, 2 golf och 3 umgås och prata med folk.
Musiken är ett stort intresse nästan mer än en passion men jag har slutat utveckla min musik för att jag helt enkelt inte har glöden eller orken till att lägga ner all tid.
Golfen är nog det enda jag faktiskt lägger tid på när jag tänker efter. Jag tror de handlar om att de finns ett bevis på att du kan förbättra dig i golf man har en bekräftelse på hur bra man är och därav får jag något att sträva efter.
Att prata med folk på msn och umgås är egentligen inget direkt intresse det har vart en utfyllnad nästan som ett måste för att inte dö av rastlöshet.
Jag kommer ihåg när man som 14åring hängde på playahead. Från början va det ganska oskyldigt du vet man gick in kolla lite och kanske surrade lite sporadiskt med någon men ju längre tid det gick desto mer av ett behov blev det att hela tiden va aktiv och se vad som hände. Jag talar självklart ur egen erfarenhet här men jag skulle inte bli förvånad om folk upplever samma sak.
För mig blev det en stress, jag mådde dåligt om jag inte fick veta om någon ville surra med mig eller vad som hände runt omkring mig. Tillslut blev det så att allting jag gjorde kretsade runt playahead.
Jag va inne på playahead för jag inte hade något att göra men jag hade inget annat att göra för jag alltid va inne på playahead.
Jag hävdar att sociala medier dödar intressen inte för alla men för många. Det är de perfekta sättet att äta upp våran tid på. Det händer alltid saker så man kan få ny information hela tiden vilket gör att det inte blir tråkigt. Det finns socialkontakt i stort sätt hela tiden vilket gör att man inte känner sig ensam. Och det är inte fysiskt ansträngande vilket gör att det inte blir jobbigt.
Tyvärr så blir det en ond cirkel i alla fall i mitt fall. Efter ett tag så vill man hela tiden att de ska hända saker för annars blir man rastlös. Man vill hela tiden ha en socialkontakt för att inte känna sig ensam och sist av allt det som är värst. Eftersom man inte har aktiverat på den strötiden man har utan bara suttit framför datan så har man skit svårt för att aktivera sig och dra igång något vilket gör att man inte orkar ha intressen.
Det här är självklart hur jag har upplevt det men som sagt tror jag många känner igen sig. Det är när all strötid har börjat gå åt som ni har kommit till punkten då facebook har blivit er last.
I'm not unaffected
Hur blir det nu? Nu när jag vet att det finns tvivel inom dig? Även om det är befogat så ställer det allting i ett helt annat perspektiv. Jag kanske har vart naiv i att tro att det var något helt annat mellan oss, något som va oförstörbart att vi va stadiga som grunden till ett berg. Det kanske var fel av mig att tro att du skulle förstå mig helt, du kanske inte va redo eller hade förmågan, det var nog fel av mig att ta din styrka för givet.
En av dom största anledningarna till att du har betytt så mycket mer än alla andra va just att jag lät mig själv falla handlöst i dina armar och det kändes som du alltid skulle ta emot mig. Jag har insett att det kanske inte är så, att den jag trodde du va den personen som kunde ta mina sämsta sidor och bygga upp dom till något storslaget, du kanske inte är den personen.
Har jag vart osäker förut så är det ingenting mot vad jag har vart förut för jag har vart osäker på ytan men jag har vart tvärsäker på insidan. Nu är jag inte osäker på ytan för det ges inte rum att vara det nu är jag förvirrad, vilsen och osäker i mitt inre. Det känns som att allt jag har vetat under dom här 4 månaderna som har gått sen jag träffat dig har satts ur balans och vi har inte pratat igenom det här. Du kanske lyckas säga något magiskt, få mig att förstå varför det blev såhär så att allting kan gå tillbaka till vad det var eller kanske bättre. Men det återstår att se.
Alltid när en person ges rum och tid att tänka igenom en relation och vad man vill ha och vad man ska göra så sätts tankar hos den andra personen genast igång. Jag är långt ifrån opåverkad från det som har hänt men jag vet precis vad jag vill ha. Enda problemet jag ser och det jag funderade över är om det här kanske inte är vad jag trodde att det va och om det inte är det hur gör vi då?
En av dom största anledningarna till att du har betytt så mycket mer än alla andra va just att jag lät mig själv falla handlöst i dina armar och det kändes som du alltid skulle ta emot mig. Jag har insett att det kanske inte är så, att den jag trodde du va den personen som kunde ta mina sämsta sidor och bygga upp dom till något storslaget, du kanske inte är den personen.
Har jag vart osäker förut så är det ingenting mot vad jag har vart förut för jag har vart osäker på ytan men jag har vart tvärsäker på insidan. Nu är jag inte osäker på ytan för det ges inte rum att vara det nu är jag förvirrad, vilsen och osäker i mitt inre. Det känns som att allt jag har vetat under dom här 4 månaderna som har gått sen jag träffat dig har satts ur balans och vi har inte pratat igenom det här. Du kanske lyckas säga något magiskt, få mig att förstå varför det blev såhär så att allting kan gå tillbaka till vad det var eller kanske bättre. Men det återstår att se.
Alltid när en person ges rum och tid att tänka igenom en relation och vad man vill ha och vad man ska göra så sätts tankar hos den andra personen genast igång. Jag är långt ifrån opåverkad från det som har hänt men jag vet precis vad jag vill ha. Enda problemet jag ser och det jag funderade över är om det här kanske inte är vad jag trodde att det va och om det inte är det hur gör vi då?
Dear life please teach me some more, make me a better person
Ibland känns det som vi står stilla, som att allt vi någonsin vetat ligger i ett förflutet och att vi aldrig kommer få tillbaka vad vi hade. Dom dagarna jag hade när jag sprang runt på landet har bytts ut mot dagar då jag försöker hitta saker att fördriva tiden med.
En del av mig tror att jag kommer kolla tillbaka på den här tiden som den mest meningslösa tiden i mitt liv, då jag gick till jobbet, gick hem och sov och så runt i en bana på det viset.
På senare tid har jag insett att dom här dagarna förmodligen kommer va dom bästa och viktigaste dagarna i mitt liv. Det är dom här dagarna är dom då jag lägger grunden för min framtid, då jag ska lära mig hur jag ska leva resten av mitt liv.
Om man bryter ner det dag för dag så inser jag att många dagar har utvecklat mig till en bättre person både inom relationer och syn på livet och det finns både situationer och personer att tacka för det.
Vi måste lära oss att hantera motgångar och medgångar på ett sätt så vi får balans, för desto mer man njuter av medgångar så förstörs man av motgångar.
Det vi helt enkelt måste lära oss att göra är att vi måste lära oss erfarenheter av både motgångar och medgångar och inse att vi inte kan medgångar för givet så att allt känns orättvist när vi får motgångar för det skulle förgöra oss förr eller senare.
En del av mig tror att jag kommer kolla tillbaka på den här tiden som den mest meningslösa tiden i mitt liv, då jag gick till jobbet, gick hem och sov och så runt i en bana på det viset.
På senare tid har jag insett att dom här dagarna förmodligen kommer va dom bästa och viktigaste dagarna i mitt liv. Det är dom här dagarna är dom då jag lägger grunden för min framtid, då jag ska lära mig hur jag ska leva resten av mitt liv.
Om man bryter ner det dag för dag så inser jag att många dagar har utvecklat mig till en bättre person både inom relationer och syn på livet och det finns både situationer och personer att tacka för det.
Vi måste lära oss att hantera motgångar och medgångar på ett sätt så vi får balans, för desto mer man njuter av medgångar så förstörs man av motgångar.
Det vi helt enkelt måste lära oss att göra är att vi måste lära oss erfarenheter av både motgångar och medgångar och inse att vi inte kan medgångar för givet så att allt känns orättvist när vi får motgångar för det skulle förgöra oss förr eller senare.
I really need you
Det känns konstigt för egentligen så ska jag inte falla för dig, du har inte dem kriterierna som jag eftersöker. Jag är ofta förvirrad runt dig för att jag inte förstår mig på ditt beteende och hur du utrycker känslor.
Men jag blir bättre, jag lär mig dig mer och mer för varje dag och jag utvecklas med dig, samtidigt som du blir bättre på att utrycka dig.
Jag behöver verkligen dig gumman och jag hoppas att våra små hinder löser sig på vägen, våra försvarsmekanismer försvinner så vi kan få det riktigt bra en dag för, för första gången kan jag ärligt säga det här jag behöver verkligen dig gumman.
Men jag blir bättre, jag lär mig dig mer och mer för varje dag och jag utvecklas med dig, samtidigt som du blir bättre på att utrycka dig.
Jag behöver verkligen dig gumman och jag hoppas att våra små hinder löser sig på vägen, våra försvarsmekanismer försvinner så vi kan få det riktigt bra en dag för, för första gången kan jag ärligt säga det här jag behöver verkligen dig gumman.
Det handlar inte om vad du säger, det är hur och när du säger det
Jag har sökt bekräftelse för min osäkerhet alldeles för länge och det har formodligen slitit dig i stycken men idag fick jag exakt det jag behövde veta.
Du har försökt förgäves att förklara för mig vad jag betyder och hur mycket du gillar mig och jag har inte kunnat ta till mig det. Kan ses som konstigt men vi alla har våra dålliga sidor och min osäkerhet kan nog va min sämsta sida. Jag vet inte hur jag ska förklara det på med ett ord men jag ska försöka, jag väljer ordet genuint. Man kan säga tex jag älskar dig till någon tusen gånger och det kommer inte betyda något för den personen, sen kan man säga det vid ett speciellt tillfälle och det förändrar hela bilden av allt.
Det handlar helt enkelt inte om vad man säger det utan det handlar om hur och när man säger det, för i alla fall enligt min meningen så tar man inte åt sig om de inte känns genuint och äkta.
Du sa något till mig idag som va just genuint, det va något du sa när jag inte väntade mig det, de va något du inte hade behövt att säga utan de kom helt från dig själv och inte för att lugna mig. Det du skrev hade du kunnat sagt till mig någon annan gång och de hade inte spelat så stor roll men de va just tillfället, sättet och ja det du sa som fick mig att inse något som jag borde inse för länge länge sen.
Vi alla har våra skavanker men som tur är så gav du mig precis det jag behövde veta och de var förmodlingen enklare än du visste. Anledningen till att de betyder så mycket är för att du nog själv inte vet att de betydde så mycket för mig och att de kom rakt ifrån dig för du ville säga det inte för att göra mig gladare.
Det du sa idag sätter allt i ett helt nytt perspektiv hjärtat.
Du har försökt förgäves att förklara för mig vad jag betyder och hur mycket du gillar mig och jag har inte kunnat ta till mig det. Kan ses som konstigt men vi alla har våra dålliga sidor och min osäkerhet kan nog va min sämsta sida. Jag vet inte hur jag ska förklara det på med ett ord men jag ska försöka, jag väljer ordet genuint. Man kan säga tex jag älskar dig till någon tusen gånger och det kommer inte betyda något för den personen, sen kan man säga det vid ett speciellt tillfälle och det förändrar hela bilden av allt.
Det handlar helt enkelt inte om vad man säger det utan det handlar om hur och när man säger det, för i alla fall enligt min meningen så tar man inte åt sig om de inte känns genuint och äkta.
Du sa något till mig idag som va just genuint, det va något du sa när jag inte väntade mig det, de va något du inte hade behövt att säga utan de kom helt från dig själv och inte för att lugna mig. Det du skrev hade du kunnat sagt till mig någon annan gång och de hade inte spelat så stor roll men de va just tillfället, sättet och ja det du sa som fick mig att inse något som jag borde inse för länge länge sen.
Vi alla har våra skavanker men som tur är så gav du mig precis det jag behövde veta och de var förmodlingen enklare än du visste. Anledningen till att de betyder så mycket är för att du nog själv inte vet att de betydde så mycket för mig och att de kom rakt ifrån dig för du ville säga det inte för att göra mig gladare.
Det du sa idag sätter allt i ett helt nytt perspektiv hjärtat.
let go of the past, live in the present and develop for the future
Det finns ofta sätt och handlingar i våra liv som vi skyller på att "vi är så, vårt förflutna har format oss till dom vi är." Det är någonting jag ofta har använt som ursäkt för ett dumt beteende och jag vet att vårat förflutna har format oss till dom vi är idag.
Varför gör vi såhär egentligen? Varför låter vi händelser som vi inte kan styra över ta kontroll över våra liv och göra oss till personer som vi inte vill vara?
Varför är vi så fruktansvärt bra på att peka ut dom händelserna som har gett oss våra sämre sidor medans vi aldrig kan säga vad det är som har skapat dom bra sidorna?
Jag kan ha fel i det jag säger nu men jag tror att vi vill va martyrer i vårat undermedvetna, att vi mår bra när folk bryr sig om våra brister, laster och sorger.
Jag har bestämt mig för att helt släppa taget om mitt förflutna för att det är ingenting som jag kan göra något åt nu det är som de är och det är bara släppa det. Eftersom jag inte vet vad det är som har skapat mina bra sidor så kan jag inte släppa det så därav kommer dom finnas kvar med mig.
Det jag också kommer ta med mig är riktiga lärdommar, det jag har lärt mig för det är kunskap och inget tungt bagage som jag släpar på i onödan.
Jag har insett att mina osäkerheter och dåliga sidor inte kommer ta mig någon annan vart än bakåt, tillbaka till mitt förflutna. För att kunna leva i nuet så måste jag släppa den här skiten och utvecklas för framtiden.
Det som har hänt har hänt och vad du än gör kan du aldrig ta tillbaka det, de är bara acceptera det och inte låta det göra dig till än sämre person än vad du var innan så att du kan leva i nuet och utveckals för framtiden
Varför gör vi såhär egentligen? Varför låter vi händelser som vi inte kan styra över ta kontroll över våra liv och göra oss till personer som vi inte vill vara?
Varför är vi så fruktansvärt bra på att peka ut dom händelserna som har gett oss våra sämre sidor medans vi aldrig kan säga vad det är som har skapat dom bra sidorna?
Jag kan ha fel i det jag säger nu men jag tror att vi vill va martyrer i vårat undermedvetna, att vi mår bra när folk bryr sig om våra brister, laster och sorger.
Jag har bestämt mig för att helt släppa taget om mitt förflutna för att det är ingenting som jag kan göra något åt nu det är som de är och det är bara släppa det. Eftersom jag inte vet vad det är som har skapat mina bra sidor så kan jag inte släppa det så därav kommer dom finnas kvar med mig.
Det jag också kommer ta med mig är riktiga lärdommar, det jag har lärt mig för det är kunskap och inget tungt bagage som jag släpar på i onödan.
Jag har insett att mina osäkerheter och dåliga sidor inte kommer ta mig någon annan vart än bakåt, tillbaka till mitt förflutna. För att kunna leva i nuet så måste jag släppa den här skiten och utvecklas för framtiden.
Det som har hänt har hänt och vad du än gör kan du aldrig ta tillbaka det, de är bara acceptera det och inte låta det göra dig till än sämre person än vad du var innan så att du kan leva i nuet och utveckals för framtiden
I'm really trying, you have no idea
Jag har mina problem det är jag väldigt medveten om och jag tror inte du förstår hur mycket jag skulle ge för att allting skulle va en dans på rosor med dig. Även om jag är helt säker på vad jag vill och vad jag känner för dig så finns det fortfarande käppar i hjulen.
Det finns saker från mitt förflutna samt bilder och tankar jag har byggt upp kring förhållande och kärlek som inte stämmer överens med dig. Men du ska veta att jag är mer än gärna villig och arbeta dom bilderna och tankarna för det finns absolut inget som säger att det är så det "bör vara" utan det är något jag fått för mig bara.
Det sårar mig till viss del att du inte vill ta det här vidare innan vi har löst dom problemen jag har för jag försöker verkligen att utvecklas.
Jag vill verkligen att få det här och funka för jag har aldrig kännt att jag vill ha en person så här mycket i mitt liv.
Det jag känner att det här är något som utvecklas med tiden det här är egentligen något jag behöver stöd och tid med. Jag tror att man lär sig varandra med tiden i ett förhållande man kan inte gå in färdig skapta i ett förhållande utan det är något som sker under flera år. Det enda viktiga är att att man respekterar varandra, gillar varandra, har samma värdegrund och vill ha ut samma sak av livet och det är de jag tror på.
Det här är saker jag har hållt inne för andra i hopp om att det skulle lösa sig ändå så gumman du får inte se det här som kritik utan det här är mitt sätt att erkänna mitt problem till dig så vi kan jobba på det tillsammans.
Jag tror inte riktigt på att de här kommer gå vägen av den enkla anledningen att du inte kommer orka med min osäkerhet. Jag kan inte se varför du vill ha en så strulig person som mig och jag vet att jag kräver mycket, att du inte visar de tillräckligt men jag behöver det och de känns som du inte kommer orka med mig.
Jag lovar dig att jag gör allt för att tro på det här och det kommer jag göra en dag men jag kan inte riktigt säga när eller vad som krävs för att de ska bli så.
Det finns bara några saker jag är säker på, det är att du är den enda för mig och att jag gör allt jag kan för att få det här att funka
Det finns saker från mitt förflutna samt bilder och tankar jag har byggt upp kring förhållande och kärlek som inte stämmer överens med dig. Men du ska veta att jag är mer än gärna villig och arbeta dom bilderna och tankarna för det finns absolut inget som säger att det är så det "bör vara" utan det är något jag fått för mig bara.
Det sårar mig till viss del att du inte vill ta det här vidare innan vi har löst dom problemen jag har för jag försöker verkligen att utvecklas.
Jag vill verkligen att få det här och funka för jag har aldrig kännt att jag vill ha en person så här mycket i mitt liv.
Det jag känner att det här är något som utvecklas med tiden det här är egentligen något jag behöver stöd och tid med. Jag tror att man lär sig varandra med tiden i ett förhållande man kan inte gå in färdig skapta i ett förhållande utan det är något som sker under flera år. Det enda viktiga är att att man respekterar varandra, gillar varandra, har samma värdegrund och vill ha ut samma sak av livet och det är de jag tror på.
Det här är saker jag har hållt inne för andra i hopp om att det skulle lösa sig ändå så gumman du får inte se det här som kritik utan det här är mitt sätt att erkänna mitt problem till dig så vi kan jobba på det tillsammans.
Jag tror inte riktigt på att de här kommer gå vägen av den enkla anledningen att du inte kommer orka med min osäkerhet. Jag kan inte se varför du vill ha en så strulig person som mig och jag vet att jag kräver mycket, att du inte visar de tillräckligt men jag behöver det och de känns som du inte kommer orka med mig.
Jag lovar dig att jag gör allt för att tro på det här och det kommer jag göra en dag men jag kan inte riktigt säga när eller vad som krävs för att de ska bli så.
Det finns bara några saker jag är säker på, det är att du är den enda för mig och att jag gör allt jag kan för att få det här att funka
you've changed me for good
Vad strävar vi efter i den här världen egentligen? Är det att lösa oss själva att komma på vem vi vill vara och senare bli den personen?
Det är ganska ironiskt att känner oss maktlösa i den åldern vi är med tanke på att vi just nu har makten att göra exakt vad vi vill med våra liv. Det är ganska svårt att säga vad det kommer ifrån men jag tror att om man kommer från vanliga inrutade förhållanden så tror jag valfrihet skrämmer än.
Vi har levt liv på rutin men ändå utvecklande när vi gick i skolan och jag trivdes bra med det och ville egentligen inte förändra det. Det var de jag kände mig säker i, kände mig hemma i, det va något som definierade mitt liv och vem jag var. Senare efter skolan nu så har man börjat jobba och det är i stortsätt samma sak med mindre fritid och mindre kortsiktiga mål i vardagen.
Det var en ganska tråkig tillställning om jag ska vara helt ärlig för de va som att gå på autopilot det hände inget man bara gjorde det.
Sorgligt nog fick jag söka spänning på annat håll, vilket betyder en jävla massa karatefyllor för att pressa undan den besvikelsen jag bar inom mig att mitt liv inte har blivit som jag velat ha det.
Men jag hade också låst mina känslor och bara visat mitt yttre skal och aldrig kännt efter vad jag egentligen vill, känner och tycker. Jämför man mina inlägg för några år sen så flödade min fantasi för fullt nu verkar det enda som får mig att känna något en tjej.
Så var det i ungefär ett års tid tills du kom, det är inte många jag kan säga såhär om men du har föralltid förändrat mig och min syn på livet och de gör att jag alltid kommer minnas dig.
Sorgligt nog så tror jag inte på att jag är den personen för dig som får dig att släppa allt och lita på att du kan falla i min famn även om det är den personen jag väldigt gärna vill vara.
Jag tror inte att jag är rätt person för dig men jag har ett litet hopp fortfarande om att jag kan ha fel men ska jag va ärlig så är det inte något att hänga i julgranen men det finns i alla fall något.
En sak ska du veta att du kommer alltid vara någon jag vill ha och även om du inte kommer vilja ha mig så kommer jag alltid vilja ha dig, du är en del av mig en del jag inte vill vara utan. En del som har förändrat mig för alltid
Det är ganska ironiskt att känner oss maktlösa i den åldern vi är med tanke på att vi just nu har makten att göra exakt vad vi vill med våra liv. Det är ganska svårt att säga vad det kommer ifrån men jag tror att om man kommer från vanliga inrutade förhållanden så tror jag valfrihet skrämmer än.
Vi har levt liv på rutin men ändå utvecklande när vi gick i skolan och jag trivdes bra med det och ville egentligen inte förändra det. Det var de jag kände mig säker i, kände mig hemma i, det va något som definierade mitt liv och vem jag var. Senare efter skolan nu så har man börjat jobba och det är i stortsätt samma sak med mindre fritid och mindre kortsiktiga mål i vardagen.
Det var en ganska tråkig tillställning om jag ska vara helt ärlig för de va som att gå på autopilot det hände inget man bara gjorde det.
Sorgligt nog fick jag söka spänning på annat håll, vilket betyder en jävla massa karatefyllor för att pressa undan den besvikelsen jag bar inom mig att mitt liv inte har blivit som jag velat ha det.
Men jag hade också låst mina känslor och bara visat mitt yttre skal och aldrig kännt efter vad jag egentligen vill, känner och tycker. Jämför man mina inlägg för några år sen så flödade min fantasi för fullt nu verkar det enda som får mig att känna något en tjej.
Så var det i ungefär ett års tid tills du kom, det är inte många jag kan säga såhär om men du har föralltid förändrat mig och min syn på livet och de gör att jag alltid kommer minnas dig.
Sorgligt nog så tror jag inte på att jag är den personen för dig som får dig att släppa allt och lita på att du kan falla i min famn även om det är den personen jag väldigt gärna vill vara.
Jag tror inte att jag är rätt person för dig men jag har ett litet hopp fortfarande om att jag kan ha fel men ska jag va ärlig så är det inte något att hänga i julgranen men det finns i alla fall något.
En sak ska du veta att du kommer alltid vara någon jag vill ha och även om du inte kommer vilja ha mig så kommer jag alltid vilja ha dig, du är en del av mig en del jag inte vill vara utan. En del som har förändrat mig för alltid
It seems like I'm not who I thought I were?
Internet kan nog va det mest magiska som vi har i denna värld, föreställ er bara hur mycket det har revulitionerat våran värld? Tänk på vad vi hade vart utan denna fantastiska uppfinning!
Det finns mycket som inte är bra med internet heller och det är framför allt informationen som lämnas utan att man tänker det på bloggar och facebook framför allt.
Jag kommer inte säga så mycket idag mer än att se hur en person skriver till andra människor kan får en att ändra uppfattning om något helt totalt eller mera någon.
Jag lär mig en sak på det här i alla fall och de är att inte tolka någon på mitt sätt igen.
Det finns mycket som inte är bra med internet heller och det är framför allt informationen som lämnas utan att man tänker det på bloggar och facebook framför allt.
Jag kommer inte säga så mycket idag mer än att se hur en person skriver till andra människor kan får en att ändra uppfattning om något helt totalt eller mera någon.
Jag lär mig en sak på det här i alla fall och de är att inte tolka någon på mitt sätt igen.
