Sociala medier dödar intressen
Det slår mig ganska ofta, speciellt på helger att jag inte har någonting att göra. Jag har mina få intressen så som musik och jag brukar dra upp gitarren och spela lite men det är ändå väldigt lite. Efter ett tag så tröttnar jag på spela gitarr och försöker hitta på något annat. Det är då jag kommer fram till att jag knappt har några intressen. När jag tänker på det så har jag bara 3 riktiga intressen. 1 musik, 2 golf och 3 umgås och prata med folk.
Musiken är ett stort intresse nästan mer än en passion men jag har slutat utveckla min musik för att jag helt enkelt inte har glöden eller orken till att lägga ner all tid.
Golfen är nog det enda jag faktiskt lägger tid på när jag tänker efter. Jag tror de handlar om att de finns ett bevis på att du kan förbättra dig i golf man har en bekräftelse på hur bra man är och därav får jag något att sträva efter.
Att prata med folk på msn och umgås är egentligen inget direkt intresse det har vart en utfyllnad nästan som ett måste för att inte dö av rastlöshet.
Jag kommer ihåg när man som 14åring hängde på playahead. Från början va det ganska oskyldigt du vet man gick in kolla lite och kanske surrade lite sporadiskt med någon men ju längre tid det gick desto mer av ett behov blev det att hela tiden va aktiv och se vad som hände. Jag talar självklart ur egen erfarenhet här men jag skulle inte bli förvånad om folk upplever samma sak.
För mig blev det en stress, jag mådde dåligt om jag inte fick veta om någon ville surra med mig eller vad som hände runt omkring mig. Tillslut blev det så att allting jag gjorde kretsade runt playahead.
Jag va inne på playahead för jag inte hade något att göra men jag hade inget annat att göra för jag alltid va inne på playahead.
Jag hävdar att sociala medier dödar intressen inte för alla men för många. Det är de perfekta sättet att äta upp våran tid på. Det händer alltid saker så man kan få ny information hela tiden vilket gör att det inte blir tråkigt. Det finns socialkontakt i stort sätt hela tiden vilket gör att man inte känner sig ensam. Och det är inte fysiskt ansträngande vilket gör att det inte blir jobbigt.
Tyvärr så blir det en ond cirkel i alla fall i mitt fall. Efter ett tag så vill man hela tiden att de ska hända saker för annars blir man rastlös. Man vill hela tiden ha en socialkontakt för att inte känna sig ensam och sist av allt det som är värst. Eftersom man inte har aktiverat på den strötiden man har utan bara suttit framför datan så har man skit svårt för att aktivera sig och dra igång något vilket gör att man inte orkar ha intressen.
Det här är självklart hur jag har upplevt det men som sagt tror jag många känner igen sig. Det är när all strötid har börjat gå åt som ni har kommit till punkten då facebook har blivit er last.
Kommentarer
Postat av: Mimmi
Facebook är livet ;)
Trackback
