jag borde ha en blogg

Jag läste för någon timme eller två sen att "Magnus Betnér talar ut" (stavas hans namn så? Aja skit samma), i alla fall så stog det i artikeln att han va bisexuell. Och han hade själv sagt att det bara va en slump att han träffade en tjej som han har haft ett förhållande med sedan 3 år tillbaka med. Han sa att han lika gärna kunde ha sex med killar och att alla nog va bisexuella bara man tänkte på det. Jag har aldrig tyckt att det har vart fel att va homosexuell och har aldrig haft något emot dom, men jag kan däremot säga att det inte är normalt och att det aldrig kommer va normalt så länge det finns större andel heterosexuella personer. För att ordet normal står inte för om det är rätt eller fel, ordet står för normen alltså vad som är störst andel och det är större andel hetro personer än homosexuella. Jag tror att många personer som är "bi" i dagens samhälle i själva verket inte är det utan att det är mer av vad dom har läst i tidningarna och tänk "aa men det är ju normalt att av homosexuell" och efter ett tag kännt en attraktion mot deras egna kön. Jag tror det är mer en inbildning för att jag tror att om man är homosexuell så ska det dra naturligt och inte genom att man går och tänker på det för att de står i media överallt. Det har blivit lite av ett mode att va bi eller homosexuell typ som ett grupptryck att nu är det så många som är det så jag är nog också lite bi av mig. Sen tror jag definitivt att det finns många personer som verkligen är bi eller homo, men jag tror många är formade av media.

Jag vet inte riktigt vad det beror på visst jag har mina aningar men innan sommarn så va allt lite halv dåligt man såg inte så mycket mening i någonting. Efter sommarn så känner jag mig som bäst i världen ingen kan stoppa mig, jag kan verkligen göra vad jag vill och världen bara ligger och väntar på att jag ska ta över den. Allting kan ju bero på min underbara flickvän som är absolut bäst! Men det är ju inte helt säkert, det enda jag vet helt säkert är att hon åtminstone är en del av allt det bra i alla fall. Ni som läser den här bloggen (om det fortfarande är någon som gör det) ser så har mina inlägg gått från att vilja fly tillbaka till mitt förflutna och undvika min framtid, till att bara skita i allt som har hänt och verkligen ser fram emot framtiden. Jag vet hur det va för mig för ett år sen eller 3/4 delars år sen, allt va skit och jag bara undra hur jag skulle kunna ta mig ut ur allting. Jag va helt fast och började undra varför allting såg ut som de gjorde, hur det blev som de blev. Helt plötsligt va allt bara meningslöst och skit liksom, visste inte vad jag skulle göra. Det värsta var verkligen att jag kunde inte finna en enda anledning till varför det hade blivit som de hade blivit. Som människa nöjer man sig ofta inte med att det ser ut på ett sätt, man måste veta varför det ser ut som det gör men jag hade ingen aning. På samma sätt så märkte jag att från ingenstans blev allting bara bra, jag tänkte inte så mycket på vad som hände va mest nöjd med att allting va bra. När jag började tänka på att allting blev bra utan anledning så kom jag på att det va precis så det blev dåligt helt utan anledning så va allting dåligt. Som att jag hade vaknat upp en dag och så va allting skit liksom. Det va då de slog mig, man har bra och dåliga perioder i sina liv så är det bara och de enda du kan göra åt det är att göra det bästa av din situation. Men tappa aldrig hoppet för om världen kan vända på en sekund, så kan det vända tillbaka sekunden efter.

Den här texten är skriven till alla personer där ute som känner sig vilsna, förlorade och känner en saknad av vägledning. När allting känns som att du står på en is och när du ser dig om så ser du bara en horisont, oavsett hur många steg du tar, oavsett vilken riktning du går och oavsett vad du än gör ser allt likadant ut. Du är helt fast och du har inte en aning om hur du ska komma därifrån, sakta men säkert börjar allting tappa sin mening mer och mer och till slut undrar man varför man ens lever för inget har någon mening. Det händer kanske lite saker i ens liv, lite olika fester, annat folk ibland eller andra upplevelser men i slutet av dagen så ser allting fortfarande ut som det har gjort en lång tid tillbaka. Jag har aldrig vart en person som har självmords tankar eller vart deprimerad ofta, men jag har själv känt så här och efter ett tag när det har vart samma sak en längre tid när man slutar se fram emot att gå upp för man vet precis vad din dag kommer innehålla så börjar man känna att det inte kommer bli en förändring och att det är så här ens liv kommer se ut. Till och med mina tankar började ändra form under den tiden, jag började tänka "det här livet vill inte jag leva" eller "det här är inte ett liv, det är ett tidsfördriv i väntan på döden". Det enda som fick mig att fortsätta och inte ge upp var hoppet om kärlek, om allt jag hade hört, hur underbart det var. Sen tänkte jag också "om det har vänt och blivit skit såhär fort så kan det väll vända lika fort åt andra hållet?". För 2 månader sen träffade jag min underbara flickvän, hon vände på allt. Hon fick mig att somna med ett leende på läpparna, vakna med glädje, hon ändra mitt liv från tidsfördriv till livsglädje. Hon är den bästa delen av mitt liv, men det viktigaste jag har lärt mig är att även om de skulle ta slut för sånt kan man aldrig veta men jag hoppas på att det inte gör det så har hon visat mig att de finns en underbar värld och det finns personer som kan fylla dig med så underbar kärlek att världen blir en himmel. Det gör att jag aldrig kommer tappa hoppet om livet igen. Om vi hade lagt mer tid på att försöka älska världen, personer och annat så kan det göra världen bättre för alla.