jag borde ha en blogg

En av anledningarna till att jag inte skriver om mina normala vardagshändelser är för att alla andra gör det så de är bara surfa in på någon annans blogg om ni vill följa någons liv.

En annan anledning till varför jag skriver om tankar är för att jag tänker mycket, fråga mig inte varför jag gör de för det vet jag inte det bara är så. Bloggen blir då mitt sätt att få ut mina tankar ur huvet och med lite tur få någon som resonerar runt det. Tyvärr är det väldigt svårt att ha diskussioner om djupa tankar för att många inte klarar att sätta sig in i dom eller bara tycker det är allmänt jobbigt och tänka djupt, man lever by ytan och tar dagen som den kommer bara.

Att tänka mycket har sina fördelar men definitivt sina nackdelar för ofta kommer du inte på så djupa tankar som får dig att må mindre bra.

Det finns många tankebanor i mitt huvud som får mig att undra om det ens finns hopp för livet eller mänskligheten över huvudtaget. Tankar får en ofta att inse saker som man inte vill inse och som man egentligen inte ska inse för då mår man sämre. 

Jag vet inte om det är en form av förmåga att kunna tänka så djupt och komma med insikter i livet eller om de bara handlar om att ingen utom jag har orken att tänka så mycket.

Min brorsa sa också till folk att "läs hans blogg om ni vill ha en ny sida om lilleman här!" och aa det här en sida av mig som säkert överaskar många. Men jag har aldrig ljugit för mig själv eller undanhållit den här sidan, utan det har handlat om att jag inte har någon person i min familj att diskutera sånt här med. 

Intellektet som krävs för att hålla en djupare diskussion med någon finns definitivt med samtliga medlemmar i min familj men inte orken. Därför blir de den här utvägen med bloggen.

Den enda personen man faktiskt kunde ha dom här långa djupa diskussionerna med va faktiskt min morfar, men tyvärr har han blivit sjuk så den personen som en gång fanns finns knappt längre.

Jag kan sitta och prata med någon i flera timmar om djupa filosofiska problem och sånt, för dom diskussionerna kan jag finna intresse i.

Däremot är det inte de ända diskussionerna eller samtalen jag vill ha med folk för då skulle man förmodligen skjuta sig själv till slut. Men det händer ibland flera gånger om dagen eller kanske någon gång i veckan att jag kommer in i en djup tankebana och då har jag den här bloggen till att bara skriva av mig och kanske få en diskussion eller så.

Jag såg den filmen för några år sen och då var jag liten och tänkte inte så mycket på kärlek och världen så alltså brydde jag mig inte så mycket om det han sa.

På senare år när jag har börjat tänka mer på det här med världen och kärlek så börjar jag faktiskt inse vad han menar. Kyssen har en stor betydelse i alla sammanhang, utom när man bara ska ha sex för då vill man helt enkelt bara knulla och bryr sig inte mer om det. Men ingen person vill kyssa en person som är dålig på att kyssas, jag vet att många blir rakt av äcklade av personer som inte vet hur man ska kyssas oavsett om det är ett strul på krogen eller om det är någon man är kär i.

Det finns två varianter av en kyss, först har vi den intränande varianten som man tar fram när man drar hem ett fem i tre ragg från krogen. Vissa har en väldigt stor begåvning i den intränade varianten medans andra är helt misslyckade. Jag vet inte vilken typ som är värst att strula med den som slickar dig i hela ansiktet eller den som kväver dig med tungan.

Sen har vi den passionerade kyssen, ni som har vart riktigt kära vet vad jag menar. Problemet är att folk som tänker för mycket på att göra rätt när de gäller kärlek brukar använda sin intränade variant och det är väldigt få människor som är naturligt bra på att kyssas, Det mysiga hånglet med din flickvän blev just en total katastrof där du känner dig så när på äcklad för att människan inte han kontrollera sin tunga.

Kyssen är som allt annat när det gäller kärlek, man ska skita i att tänka på vad man ska göra och bara vara kär och låta hjärtat sköta resten. Om ni nu är menade att vara så kommer era hjärtan funka ihop och finna varandra, ni kommer få eran Törnrosa och hon får sin prins eller hur ni nu vill ha det.

Vikten av en kyss är så otroligt stor speciellt i ett förhållande för de visar om personen låter sitt hjärta leda vägen eller om huvet har störst del.

Det som jag blir överraskad av är att den här tiden kommer tidigare än vad jag trodde att den skulle göra. Jag trodde att den skulle komma någon gång runt studenten när man naturligt lämnar de mesta bakom sig.

Jag har märkt att jag som person har förändrats under det senaste året men jag vet inte riktigt vad de beror på, kan vara att jag har mognat eller så är det något annat.

Det är ganska konstig känsla som jag har just nu, jag känner mig vilsen men ändå som att jag faktiskt vet vart jag är på väg och de har jag inte vetat på länge.

Känslan är verkligen splittrad för att jag vet inte om jag är glad eller ledsen över att lämna dom här tre åren bakom mig.

Det har vart mycket som jag har hatat och bara velat blev av med, men varje dålig tid innehåller alltid bra saker och bra saker är alltid svåra att släppa.

Även fast de inte har vart den bästa tiden i mitt liv så vill jag tacka dom personerna som har gett mig underbara minnen under den här tiden och för er som inte kommer följa med mig vidare i mitt liv så vill jag att ni ska veta att ni alltid kommer finnas i mitt liv för jag kommer aldrig glömma er.

Lycka till i framtiden, jag önskar er det bästa!

Ens verklighet innehåller ofta mycket bra men också mycket saker som är mindre bra, som stress, press, misslyckanden och allt sådant.

Men man får inte glömma att dom dåliga sidorna också faktiskt är bra eftersom det är dom som ställer dig på prov och får dig att utvecklas som människa.

Vissa personer har lättare att hantera motgångar och låter de inte tära så hårt på en medans andra personer inte har så lätt för motgångar.

Enligt vissas mening så anser dom att personer som inte klarar av motgångar är svaga människor och därför ska man se ner på dom. Enligt min egen mening är det fel att se ner på folk som ger sitt bästa oavsett vilket resultat dom levererar, men man måste skilja på skillnaden mellan se ner på någon eller ge dom kritik.

Man ska alltid pressa människor för annars kommer dom aldrig utvecklas, men man ska aldrig se ner på personer för att dom inte klarar av vissa saker, istället ska man försöka uppmuntra dom och pressa dom så att dom kan klara av saker dom inte klarat av innan.

Alla människor har en gräns som gör att man inte orkar mera för tillfället och därför är det viktigt med livet "jag tid" de vill säga göra någonting som får en att må bra och koppla bort alla problem.

Det kallas också ibland för "verklighetsflykt" och det kan vara allt från att läsa en bok en halvtimme om dag innan man går och lägger sig. Eller så kan de va någonting man har planerat hela året som en semester på 4 veckor i Grekland.

Det viktigaste i att koppla bort verkligheten ibland är att finna en balans av ansvar för sig själv och andra.

Man ska inte tycka att man klarar av mer än man tror och strunta i sin "jag tid" och tro att man är stålmannen utan ta ansvar jämt emot dig själv och unna dig "jag tid" du kommer själv må bättre och prestera bättre.

Man ska häller inte ta för mycket "jag tid" de vill säga att man låter "jag tiden" ta över för mycket av din verklighet.

Det finns en sak vi delar med alla människor på jorden och det är verkligheten där alla är inblandade och drabbade.

Så tänk på att "jag tiden" ska unna dig själv men inte hämma andra.