The road of any direction
Hur många personer hamnar egentligen där dom tror att dom ska hamna när dom är unga? Hur många får det bättre än dom hade väntat sig? Hur många får det sämre? Och framför allt, hur många personer hamnar precis där dom ville och inser att det dom ville inte gav dem den tillfredställen som dom önskade?
Vad är det som får oss att hamna på den väg som leder oss någon annan vart än vad vi hade trott och hoppas på? Är det för vi tror för mycket om oss själva? Att vi sätter upp mål som vi inte är kapabla till att nå. Eller tvärtom att vi är bättre än va vi tror och tar oss längre än vad vi räknade med?
Eller det helt enkelt vägen av upplevelser och erfarenheter som styr oss till dom platser i livet som vi befinner oss på?
Är det någonting vi kan påverka på något sätt, eller står vi helt handfallna framför det vi väljer att kalla ödet?
Det sägs att människor som blir framgångsrika är menade att ta sig dit, att dom vet det från början. Det sägs att dom är så inställda på sin kunskap och sitt mål att dom är villiga att ta vilken väg som helst så länge den leder dom dit dom ska.
Enligt mig så är det bara tre saker som skiljer framgångsrika personer från vanliga döda. Motivation, vilja och självförtroende. Utan extrem motivation så kommer du aldrig orka ta dig igenom dom hårdaste av stunder och utan självförtroende så kommer du aldrig ha modet att ta dom avgörande besluten. Sist har vi viljan att klara av saker. Viljan är en extremt stark psykisk kraft som kan få oss att göra det mesta, men vi måste verkligen vilja för utan den så ger vi upp.
Just nu är i alla fall jag och många andra i den delen av livet där vi står på en väg som kan leda vart som helst. Var vi hamnar beror på om vi vill sluta våran färd genom livet på en specifik plats eller om vi väljer att vandra utan ett mål.
Hälldre utan kärlek än fast i illusionen av den
Kärlek och sällskap är två otroliga delar i människors liv, oavsett vart du bor eller vart ifrån du kommer ifrån. Bortsätt från pengar och religon så är det den starkaste kraften som driver oss. Riktig kärlek kan få oss att göra saker som vi inte trodde var möjligt, som att gå igenom eld och vatten.
Men en desto större makt en känsla har att framkalla lycka desto större makt har den att framkalla hat, förtvivlan och sorg.
Man kan fråga sig vad det finns mest av i världen, lycklig kärlek eller olycklig kärlek. Tyvärr så tror jag att det är alternativ nr två. För att dels så faller folk väldigt ofta för fel personer och många är så rädda för att förbli ensamma så att dom väljer att leva i ett förhållande som inte ger kärlek bara sällskap.
Men vad är egentligen värst? Är det att vara olyckligt kär i någon eller är det att inte ha kärlek överhuvud taget?
Jag kan bara stå för min egna uppfattning grundat på mina erfarenheter och jag säger att jag är utan kärlek alla dagar i veckan.
Att vara fast i en illusion av kärlek och lycka är bland det värsta man kan vara med om, för att man tror att allt är okej och bra när det inte är det. Man är så förblindad av dom små glimtar av kärlek och lycka som man finner i situationen att man blir blind för den destruktiva delen man utsätter sig för.
Alla gånger hon svek dig, alla gånger hon sa att saker skulle bli bättre men dom aldrig blev det. Alla gånger du sa till dig själv att: det här funkar inte, det kommer aldrig gå du vet det innerst inne. Under den tiden man är blind, fast i en illsion så mår man dåligt 90% av den och så finner man det man vill i endast 10%. Dom tio procenten berusar ens sinne så mycket att man bryr sig om att man mår dåligt resten av tiden.
Nu kanske det här blev lite mer personligt än vad jag hade tänkt mig men i alla fall så kan jag i alla fall ta med mig något bra ur den katastrofen jag själv gick igenom och det är att jag hälldre är utan kärlek. För utan den så är man mer klarsynt och man mår mycket bättre. Det viktigaste av allt är att man lär sig hitta lycka på andra sätt i livet än i bara kärlek och man lär sig att kärlek är en stor del här i livet men det är inte allt.
Where to begin
Jag har gått framåt på många sätt men det finns ett ställe jag har verkligen gått tillbaka till. Jag har gått tillbaka till att vara den snälla personen jag var när jag va 14.
Osäker, snäll och vågar inte ta för mig utan finns lite i skymundan. Jag har lärt mig att bygga upp en fasad så jag gömmer mig bakom det att jag inte riktigt orkar, eller bryr mig om tjejer men det stämmer inte.
Jag är osäker, sårbar och vilsen när det kommer till tjejer för jag vet inte vad jag ska göra längre. Precis som när jag var 14. Jag måste börja om igen med det som jag byggde upp när jag va yngre det är helt borta nu.
Frågan är bara vart man börjar
Förstörd av kärlekshistorier
Jag kommer ihåg att jag läste för en massa år sen att "snälla killar får inte ligga" och det är verkligen sant. Snälla killar får inte ligga för tjejer vill inte ha snälla killar. Dom kanske tror att dom vill det men sanningen är den att dom inte vill det.
Det är inte bara av egen erfarenhet som jag talar ifrån utan alla jag känner som har gått från svin till bra killar har slutat få tjejer. Teorin stämmer också om man vänder på det, jag har en kompis som är ja fruktansvärt oattraktiv och han fick inte en tjej förens han var typ 19 - 20 år gammal. Efter han hade gjort slut med sin första tjej skaffa han en ny ganska fort vilket tog slut efter typ 2 år. Idag är han konstigt nog den person som jag känner som får ligga mest av alla. Han är fortfarande lika ful och puckad som han va förr men nu har han självförtroende och är ett riktigt svin mot tjejer och ja det funkar!
Det är som att om man bryr sig om tjejer så är det oattraktivt eller om man kan få en kille för lätt. Allting får inte va för bra från början utan det ska ta ett tag och helst vara skitsvårt att få en kille för då faller tjejer. Tjejer säger att dom vill ha en bra kille som respekterar dom och älskar dom lalalala men det är inte så uppenbarligen. För att dom som gör det får inte tjejer och om dom får tjejer så är det för tjejerna är fulare än killen och därav har hon den kampen hon behöver.
Själv har man den löjliga filosofin att man ska respektera tjejer och att de inte ska vara några spel bara förståelse och ömsesidig kärlek men det är uppenbarligt löjligt för det är vad tjejer säger att dom vill men egentligen inte vill. Antar att jag är förstörd av idealet i kärleksfilmer.
