jag borde ha en blogg

Numera festar jag också mycket känns som det enda jag gör ibland men jag förstår också varför folk festar som dom gör. Dom lever som jag ett liv på rutin. Dom vet exakt hur deras vardagar ser ut de erbjuder inga nya utmaningar, inga variationer och inga överraskningar.

Det festandet erbjuder är att bryta det här mönstret, att inte känna sig så inrutad i den vardag och de liv vi lever.

Vissa kanske lever ett liv med bra variation i vardagen med ett yrke där dom får den stimulans dom behöver men det gör inte jag. Därför börjar jag törsta efter kärlek för att få någon form av variation eftersom festandet börjar gå på rutin också

Du kan va den finaste tjejen jag någonsin har pratat med, den finaste tjejen jag någonsin sätt. Jag har pratat med dig till och från i flera år nu och de känns som jag inte har kommit ett steg närmare dig än när vi först träffades.

Det råder ett stort mysterium över dig som jag inte kan få bukt med, du är som en dröm du finns där men du går inte att få tag på.

Jag skulle vilja komma bakom din fasad och se vem du egentligen är hur du egentligen är. Få ner du guard så att du blottar ditt riktiga jag för jag tror att du kan va den finaste tjejen jorden har skådat men tyvärr kommer de nog aldrig ske

Det som jag inte riktigt förstår är hur man gå från att inte ha några problem alls med att få tjejer till att ja i stort sätt inte få någon alls. Jag ser inte annorlunda ut nu eller jo men till det bättre och de kan jag säga med gott hjärta. Visst jag är väll förmodligen mer tillbakadragen och svår men de kan väll inte ha så stor betydelse, eller?

Det jag har insett på senare tid är hur just kärleken som är så svår är de som får oss att leva. Det ger oss en fast punkt i vardagen, något vi vill återvända till och något vi utvecklas av och framför allt någonting som får oss att resa oss när tiderna är som hårdast.

Det sägs att man inte ska se kärlek som meningen med livet men tro mig om det är något som är meningen med livet så är det kärlek. Pengar, hälsa och makt har ingen betydelse om du bara återvänder hem till egentligen ingenting för de är just vad det är ett liv utan kärlek är ett tomt liv.

Det är helt enkelt kärlek som leder oss genom livet.

Det tror jag definitivt för att svenska folket ser invandringen som ett stort problem och har gjort det under en längre tid. Nu har det kommit fram ett parti som vågar stå för åsikterna som så länge har varit tabu i Sverige vilket gör att svenskar som det fega folket vi är kan gömma sig bakom dom här.

Jag tycker att detta val borde skicka en väldigt tydlig signal till politiker, invandrare och svenskar. Förmodligen över 4% av Sveriges befolkning ser invandringen som ett så stort problem att dom kan lägga stora frågor åt sidan som nationalekonomi och infrastruktur för att bara få bort det stora problem vi har med invandring.

Jag tycker riksdagen borde lyssna upp ordentligt och ta till stora åtgärder när det gäller invandringspolitiken, kanske till och med samarbeta med SD så att de händer något.

Gör inte den regeringen något åt invandringen den här mandatperioden så kommer klyftorna mellan invandrare och svenskar öka och problemen bli större och SD få ännu mer stöd i nästa val. Då kan ni prata om era löneklyftor hur mycket ni vill för dom kommer inte spela någon roll.

Den här frågan är här för att stanna och den kommer inte försvinna för en politikerna tar till åtgärder i den här frågan.

Livet handlar bara om dom här tillfällena, det behöver inte va dom dagarna du minns utan om dagarna som gör dig till den personen du är. Då du är 100% nöjd med din situation och med vem du är och tro mig alla människor har dom här tiderna, även dom mest trasiga själarna.

Känslan är nästan obeskrivlig det är som att livet, själen och världen är ett det är ett tillstånd där problem inte finns utan det är bara du, livet och världen som det är menat att de ska vara.

Livet handlar inte om omvärldens tankar om dig, det handlar inte om besluten du tar. Det handlar om stunderna då du är ett med dig själv.

Hösten är enligt mig den mest filosofiska tiden i Sverige, jag kan inte riktigt säga vad det är som gör de men på något sätt så är sena höstnätter det mest magiska.

Hösten får oss att gå in i oss själva lite mer ni vet ägna lite mer tankar åt än själv istället för åt omvärlden. Vissa har fruktansvärda problem med detta och kallar denna tid för depressions tid men enligt mig så är det här den bästa tiden.

Finns inget bättre än att strosa igenom stan en höstnatt när de blåser kalla vindar, regnar och har bra musik i lurarna. Anledningen till att jag ser hösten på det här sättet är för jag kan försvinna in i mig själv och tillfällena runt omkring och se magin i dom små sakerna. Hade ni lärt er de så hade ni kunnat ta er förbi väldigt många svåra hinder på vägen.

Motgångar möts vi alla av men framgångar får bara dom som ser möjligheterna och lärdomarna i motgångarna.

Händelserna behöver inte ske över en sekund eller en kort tid, tvärtom så kan dom ske över en längre tid. Det är helt enkelt dom stunderna man tittar tillbaka på vid senare tid i en framskriden framtid och ser att vägen man vandrat ändrade riktning.

Det finns få tillfällen t.ex. som detta när du själv känner att du är inne i ett avgörande ögonblick, när du vet att de du gör idag kommer påverka dig resten av livet. Jag både älskar och hatar den här känslan. det är känslan av ett större syfte som får mig att älska tillfället men också skrämma mig när jag inser hur litet mitt liv egentligen är.

Vi sitter och klagar över vardagliga problem som egentligen är skapade problem för att vi har för lite hinder i vardagen. Man kan också kalla det "lyxproblem" eller "I-lands problem" det är så fruktansvärt bortskämt och rakt av lyxigt att bara ha små problem i vardagen.

Det som gör de här till ett avgörande ögonblick är insikten i vår tids kanske största problem. Det som gör att många känner sig vilsna är att vardagen och livet i helhet ger oss för lite. Det handlar inte om de materialistiska utan de handlar om att vi inte får dom utmaningar vi behöver och att vi envisas med att singellivet är lyckligt. Singellivet är inte lyckligt i längden, människan är inte skapt att leva ensam. En person kan va omsvärmad av 1000 vänner och ändå vara ensam för att en väns kärlek är inte på långa vägar samma som en flickväns.

Jag vet att de svåraste som finns är att leva som man lär men inse att för eget bästa så är de bättre med drama än att "skydda" sig själv från sorg.

Jag tror folk behöver utmaningar och närhet. Vänner och familj kan inte ge samma känsla av närhet och kärlek som en flickvän kan göra. Utmaningar tror jag är viktigt att ha i vardagen för en vardag utan utmaningar gör att man inte tar sig framåt i livet. Tar man sig inte framåt i livet och är med om förändringar så kommer man att tröttna på de man gör det kan jag lova.

Jag tror inte människan är skapt för att leva ett singel liv. Jag tror att de är bättre att leva ett miserabelt kärleksliv än att leva som en "lycklig singel". Jag tror de bara är ett begrepp för människor som är rädda för att binda sig och för personer som nyss har lämnat relationer.