Live for the everyday life
Problemet är att vi är lata, rädda och giriga. Det gör att vi fångar oss i vår egen frihet och sätter oss i en livs situation som man inte vill ha. Vi är bekväma i det avseendet att när de väl rullar så bryr vi oss inte så mycket utan låter de gå. Vi är rädda för att misslyckas vilket får oss att inte chansa på något vi kan och vill bli och tillsist är vi giriga, så länge vi får in cashen så bryr vi oss inte så mycket om hur vår vardag ser ut.
Ett äkta tecken på att man lever ett bra liv är att man har så bra veckodagar att man inte bryr sig om att maxa helgen. Helgen är standard det är inget speciellt utan bara något som får dig att chilla lite extra, det är ett tecken på att man lever ett bra liv.
Livet handlar inte om att ha allt som man vill ha, att ha så mycket pengar så att du kan ha de som toapapper. Är man inte nöjd med sitt arbete och sin familjesitiation så spelar inte ens alla pengar i världen roll! Livet handlar om att finna magin i vardagen. Att ditt vardagsliv ska vara det du njuter mest av och grunden till ett bra liv är ett jobb du verkligen trivs med för det är jobbet du spenderar i särklass mest tid på.
Feelings don't have timing
Timing och säga dom rätt sakerna finns bara i tre tillfällen, nr 1 är i filmens värld för där skriver någon manus så det ska bli bra. Nr 2 när man inte bryr sig om den andra personen till 100% och inte blir påverkad utan faktiskt hinner tänka på hur du ska agera och nr 3 när det är "äkta" för då spelar inte dom yttre faktorerna in utan då spelar det ingen roll vad du säger de bara blir rätt.
Jag tror inte på att det finns något som heter ödet, jag tror helt enkelt inte på att våra liv är utstakade från ovan utan jag tror på slumpen och att de blir vad man gör till. Ödet tror jag är för hopplösa rommantiker som går och hoppas på en bättre tid som tror på sagornas väsen.
Jag tror inte att allt handlar om ödet att när den dagen kommer då du finner de du söker skulle bero på något för bestämt utan jag tror det helt enkelt handlar om att slumpen gjorde så att alla dina bitar föll på plats.
Don't think just let it all out
Vi sitter i våran egen tid, den som det är meningen att vi ska göra något storslaget av den tiden vi ska föra till historien som vår tidsera. Man kan ofta undra vad som kommer att utmärka våran tid, dom 50 - 100 åren som vi har till förfogande att göra vad vi vill med.
Facebook kommer nämnas, bloggar kommer nämnas och internet samt den ständiga hetsen av att vara uppkopplad kommer att nämnas. Kommer vi vara pionjärer som lägger grunden för en framtid som tar steget med kommunikation ännu längre eller kommer vi ses som galningar som inte kunde slå oss själva till ro? Kommer vi ses som galningar för att vi delar ut nästintill varenda detalj av våra liv för att vi ska vara populära? För att vi ska ha läsare på våran blogg eller vänner på Facebook?
Jag tror att vi kommer få betala ett högt pris för det vi utsätter oss för nu, någonstans längs vägen kommer vi inse att den här öppenheten kommer straffa sig. Jag tror att vi gör oss för beronde av andra människor på samma gång som vi skärmar av oss eftersom vi möter för mycket människor. Jag tror att det kommer vara svårare att hitta den vi söker i livet för att vi ser för mycket av det goda. Det jag tror kommer signalera den här generationen och det här århundrandet är att vi aldrig kan finnas oss i situationer där vi är nöjda. Vi vill hela tiden ha mer eftersom vi alltid har kunnat skaffa oss det vi vill ha.
Jag tror att de vi ser idag med lyxfällan är priset vi har fått betala för välfärd för de jag ser när jag kollar runt om i världen är att vi har det för bra så vi tar varje dag för givet när vi egentligen borde se det som en skänk från ovan.
I vår natur finns det något som kallas det naturliga urvalet vilket gör att den som är mest lämpad för sina uppgifter klarar sig bäst och får det bäst. Men politiker tycker det är orättvist och att alla ska ha det lika bra. När man kollar på vårt samhälle så ser man att det egentligen skulle behövas lite förödelse så att folk kom ner på jorden och uppskattade det som dom har istället för att vilja ha mer.
I want to fight it, but I simply can't
Jag vet knappt själv vad jag vill, en del vill och en annan vågar inte, det är ett slagsmål mellan två viljor. Jag kan ärligt säga att jag gärna skulle släppa allt och bara fly från det faktum av att du finns där någonstans för det hade vart mycket enklare på det sättet. Tanken av att bli sårad skrämmer mig mycket och inte bara själva tanken utan också just av dig.
Du kom från ingenstans, en person jag aldrig träffat och ändå dirket när du presentera dig så visste jag direkt vem du va. Jag kan ärligt säga att hade jag inte vart så instängd som person så hade jag haft starka känslor för dig. Problemet nu är att jag är rädd för att försöka, för att bli sårad och jag måste väga chansen kontra risken innan jag fattar ett beslut om hur jag vill göra.
Du är helt annorlunda mot alla tjejer jag någonsin träffat just av de faktum att jag inte räknat med dig någonstans i mina tankar. Alla tjejer jag har vart med i tidigare skeden har jag sökt något av det är som jag har letat efter dom innan dom ens har kommit. Du var den jag inte letade efter men är den som någonstans där inne i mitt djup har tagit mig med storm.
Det är de som skrämmer mig mest med dig att jag inte har någon kontroll över vad du gör med mig. Jag är rädd för hur du skulle kunna få mig att känna för någon igen för hur underbart det än skulle vart att vakna upp igen så betyder det att jag blir sårbar.
Jag önskar att jag skulle kunna läsa dina tankar för det skulle underlätta mycket i mitt beslut men det kanske är risken som är havla grejen med relationer och känslor jag vet inte. Jag vill bara slå bort allting och lämna allt som det en gång vart men jag kan helt enkelt inte det.
If I could then I had choosed you
Det som vi dock förknippar mest med känslor är arg, ledsen, glad och kärlek. Det är känslor i sin renaste form och nog i den svåraste också framför allt den sista.
Kärlek blir svårt för att man är rädd att förlora något som man inte har, inte ens är nära att ha vilket får en att inte våga försöka fullt ut som leder till att man aldrig hade en chans från första början.
Sen har man problemet när man är rädd för att misslyckas så man är så feg att man inte kan försöka över huvudtaget. Det är där jag är just nu, att jag är för rädd för att inte få de jag vill ha så jag kommer antagligen inte ens försöka.
Men du har låst upp mig och det är på riktigt den här gången jag önskar bara att du kunde se att jag är påväg att nå ut till dig men jag måste samla modet för att försöka.
Om Jag hade kunnat välja vem som helst på jorden idag så hade jag valt dig gumman.
