Don't think just let it all out
Vi sitter i våran egen tid, den som det är meningen att vi ska göra något storslaget av den tiden vi ska föra till historien som vår tidsera. Man kan ofta undra vad som kommer att utmärka våran tid, dom 50 - 100 åren som vi har till förfogande att göra vad vi vill med.
Facebook kommer nämnas, bloggar kommer nämnas och internet samt den ständiga hetsen av att vara uppkopplad kommer att nämnas. Kommer vi vara pionjärer som lägger grunden för en framtid som tar steget med kommunikation ännu längre eller kommer vi ses som galningar som inte kunde slå oss själva till ro? Kommer vi ses som galningar för att vi delar ut nästintill varenda detalj av våra liv för att vi ska vara populära? För att vi ska ha läsare på våran blogg eller vänner på Facebook?
Jag tror att vi kommer få betala ett högt pris för det vi utsätter oss för nu, någonstans längs vägen kommer vi inse att den här öppenheten kommer straffa sig. Jag tror att vi gör oss för beronde av andra människor på samma gång som vi skärmar av oss eftersom vi möter för mycket människor. Jag tror att det kommer vara svårare att hitta den vi söker i livet för att vi ser för mycket av det goda. Det jag tror kommer signalera den här generationen och det här århundrandet är att vi aldrig kan finnas oss i situationer där vi är nöjda. Vi vill hela tiden ha mer eftersom vi alltid har kunnat skaffa oss det vi vill ha.
Jag tror att de vi ser idag med lyxfällan är priset vi har fått betala för välfärd för de jag ser när jag kollar runt om i världen är att vi har det för bra så vi tar varje dag för givet när vi egentligen borde se det som en skänk från ovan.
I vår natur finns det något som kallas det naturliga urvalet vilket gör att den som är mest lämpad för sina uppgifter klarar sig bäst och får det bäst. Men politiker tycker det är orättvist och att alla ska ha det lika bra. När man kollar på vårt samhälle så ser man att det egentligen skulle behövas lite förödelse så att folk kom ner på jorden och uppskattade det som dom har istället för att vilja ha mer.
