jag borde ha en blogg

Varför är dom mest lästa bloggarna en blogg som en 17 åring skriver om sitt liv och hur den personen lever det?
Jag menar som om man inte vet vad man gör om man är 17 år gammal?
Man börjar växa upp, pluggar, festar, umgås med vänner, handlar kläder och spelar någon sport eller något annat kreativt.
Är det verkligen så intressant och läsa en sån blogg? För helt ärligt när jag läser en sån blogg så tänker jag oftast "jasså oväntat" eller typ "hade dom inte den nya prada parfymen? Jag tror nog världen går under"
Säg vad ni vill om min blogg men jag tycker det bara står saker man redan vet i sånna bloggar.
Men det finns stört stort intresse för speciellt rika tjejer och deras livstil typ som "the hills" och "sweet sixteen" sånna program. Det är ju helt ärligt själslösa program dom får en inte att känna ett dugg man sitter där tom och ba: ahaja men det va ju bra?
Det spelar ju ingen roll vilken serie du tittar på om det är House, Scrubs, Lost, One tree hill, City akuten eller någon annan populär tv serie som går på tv. För det går ut på samma sak med varenda tv serie dom ska få dig att känna dig på något sätt. Scrubs får dig att känna dig glad för det är humor, Lost är spännande när du sitter där spend framför tvn och One tree hill får dig att känna igen dig i ditt eget liv.
Om man har lagt ner lite själ i det man gör och faktist brinner för musiken och inte pengar så vill du ofta säga något med en låt du gör, spelar ingen roll om det är snoop eller westlife dom vill få att tänka på saker som dom själva tänker på även om det helt olika saker.
Det jag vill komma fram till är att jag tycker att det står saker vi redan vet i mer än 9/10 bloggar så varför läser man dom?
För det är ju inte så att dom försöker förmedla och förändra något dom skriver bara om sin dag som vi hur den ser ut om man är 17 år.

Se livet som en resa med ett tåg, livet börjar vid den station du kliver på tåget och du har en lång resa till din slutdestenation. På vägen kommer du se mycket, du kommer träffa olika personer och tåget kommer stanna vid olika hållplatser som du kan gå av vid och få nya lärdommar. Det slutar endå alltid med att du sätter dig på tåget igen och fortsätter mot din slutdestenation. I alla tider har alla människor haft en slutdestenation ingen vet vilken det är, ingen vet när den kommer det enda vi vet är att den finns där och att den inte går att åka förbi. Någon dag kommer den slutdestenationen och då kommer vi blicka tillbaka på vår resa, vad kunde vi gjort, vad skulle vi inte ha gjort och vad har vi gjort. Vi kan bara hoppas på att vi är nöjda med våra liv och det är ingen som kan va nöjd med ditt liv åt dig. Det är helt upp till dig om du är nöjd med ditt liv eller inte.
Den jobbiga delen är att det känns som dagens generations slutstation är oviss, allt verkar gå utför. Jag vet att man är inne i en kritisk ålder med hormoner som får allting så allt ser mörkt ut just nu.
Fast det ser verkligen mörkt ut just nu det är inte för jag är ungdom och allmänt trött på allt, när ska Sverige och världen öppna ögonen?
Varje dag läser man om en misshandel, visst misshandel förekom förr med men nu är dom ofta oprovicerade och väldigt grova.
Samtidigt läser man om hur vår jord förstörs för varje dag och att vi kanske inte har för lång tid kvar.
Visserligen finns det kampanjer "stoppa gatuvåldet" är en och "rädda jörden" och sånt finns ju. Enda problemet är att det är bara snack, folk säger "stoppa gatuvåldet", "Vi måste göra något åt det", "rädda jorden innan det är för sent" och endå släpper airbus ett mega plan som förbränner stört mkt olja.
Vi måste sluta snacka och verkligen börja göra något åt problemen för dom är allvarliga, så allvarliga att vi kommer ha en resa utan destenation om vi inte gör något.

Jag undrar vart alla kommer sluta, det känns som vart man än vänder sig så blir allt sämre än va det har vart innan.
Nästan varje helg läser man om att nåhon har blivit misshanlad och läser man inte om det så är det en polare som har blivit det.
Betygen bara sjunker och sjunker man sänker sin standard enormt och man kommer till en punkt när man inte vet hur allt ska sluta som nu, kommer jag klara skolan kommer jag ha en framtid och vart kommer jag hamna i så fall.
Vilka vänner kommer man ha kvar och vilka kommer försvinna, för det konstiga är att dom man trodde skulle va kvar en längre tid bara försvann. Många personer är så falska så man inte vet vart man ska ta vägen.
Något som vi kallar hopp försvinner mer och mer för varje dag vi vill inte bli besvikna så vi väljer att inte tro på något för då slipper vi besvikelsen för vi vet hur det kommer gå endå.
Undra vad som förstör livet mest om det är kärleken eller om det är pressen att leverera resultat så som i skolan eller att man ska "ha ett liv" så man måste göra saker för verka någon. Allt är uppbyggt att man ska prestera för om man inte gör något bra då är du ingen, då kan du lika gärna lägga dig ner och dö. Undra om det kommer ändra sig om man får en ny bild av allt får en ny glöd att leva.
Jag ska i alla fall ändra på mig och sluta leka runt med alla tjejer, nån gång så måste man växa upp.

När man sitter såhär, för sig själv i slutet på en helg väntar på att verkligheten ska börja så inser man en sak. Vi lever för dom tillfällerna som tar oss i från verkligheten, när vi kan fylla varje tomrum och verkligen som man säger "leva livet". Tyvärr så händer det här bara en gång i veckan och det är när helgen faller in. Allting slutar ju endå med att man sitter med sin söndags ångest och väntar på att verkligheten ska suga ut den lilla glädjen man hade kvar. Verkligheten är som ett stort svart hål som suger åt sig all glädje, all glöd aa allting som du lever för. Det värsta är att de enda den lämnar kvar är en stor tomhet som gör dig vilsen, deprimerad och lite smått galen för att du känner dig fångat i ditt eget liv.
Ett ständigt återkommande ämne i våra liv är att kärlek är det som kan ta oss ifrån verkligenheten när som helst. Den kan få oss att sväva i den drömvärld som vi alltid velat leva i, den kan göra våra liv värda att leva.
Visst okej, kärlek är underbart speciellt i dom ögonblicken när allt går som det ska och visst det är faktist dom ögonblicken man vill leva för. Men kärlek kommer bli som allt annat om det får vara en del av ditt liv under längre tid, bara något som finns där och ger dig smått hela tider då och då.
Vi kommer aldrig komma ifrån verkligheten, men vi kan inse att det är såhär våra liv ser ut, sänka våra krav och va nöjda med de liv vi lever och inte låta en tomhet ta över våra liv.