jag borde ha en blogg

Se livet som en resa med ett tåg, livet börjar vid den station du kliver på tåget och du har en lång resa till din slutdestenation. På vägen kommer du se mycket, du kommer träffa olika personer och tåget kommer stanna vid olika hållplatser som du kan gå av vid och få nya lärdommar. Det slutar endå alltid med att du sätter dig på tåget igen och fortsätter mot din slutdestenation. I alla tider har alla människor haft en slutdestenation ingen vet vilken det är, ingen vet när den kommer det enda vi vet är att den finns där och att den inte går att åka förbi. Någon dag kommer den slutdestenationen och då kommer vi blicka tillbaka på vår resa, vad kunde vi gjort, vad skulle vi inte ha gjort och vad har vi gjort. Vi kan bara hoppas på att vi är nöjda med våra liv och det är ingen som kan va nöjd med ditt liv åt dig. Det är helt upp till dig om du är nöjd med ditt liv eller inte.
Den jobbiga delen är att det känns som dagens generations slutstation är oviss, allt verkar gå utför. Jag vet att man är inne i en kritisk ålder med hormoner som får allting så allt ser mörkt ut just nu.
Fast det ser verkligen mörkt ut just nu det är inte för jag är ungdom och allmänt trött på allt, när ska Sverige och världen öppna ögonen?
Varje dag läser man om en misshandel, visst misshandel förekom förr med men nu är dom ofta oprovicerade och väldigt grova.
Samtidigt läser man om hur vår jord förstörs för varje dag och att vi kanske inte har för lång tid kvar.
Visserligen finns det kampanjer "stoppa gatuvåldet" är en och "rädda jörden" och sånt finns ju. Enda problemet är att det är bara snack, folk säger "stoppa gatuvåldet", "Vi måste göra något åt det", "rädda jorden innan det är för sent" och endå släpper airbus ett mega plan som förbränner stört mkt olja.
Vi måste sluta snacka och verkligen börja göra något åt problemen för dom är allvarliga, så allvarliga att vi kommer ha en resa utan destenation om vi inte gör något.