No one can ever love you more than you love yourself
Kärlek är enkelt, förhållanden är fruktansvärt svårt i alla dess former. Men det finns förmodligen ett som är svårare än dom andra och det är kärleksförhållanden.
Det man ofta glömmer när det kommer till sånna förhållanden är sin egen del i det. Då menar jag inte att man ska vara trogen och älska den man faller för och bla bla bla. Utan jag sin egna del jämtemot sig själv, vad man är skyldig sig själv i ett förhållande.
Man är skyldig att lära sig att älska sig själv så mycket som är möjligt för det är grunden till ett lyckat förhållande.
Det är omöjligt för en person att se mer i dig än vad du gör i dig själv, eller ja det kan ju funka om man inte har så mycket kontakt och om det inte sker under en längre tid.
Det som händer om man inte utvecklar sig till den person som den andra personen ser i dig är att du drar ner den andra personen till din egna nivå. Tillslut så orkar ingen va i din närhet för att allt du gör är att dra ner dig själv och andra i skiten istället för att blomma ut till den potential du besitter.
Första steget att bättre sig själv är att glömma allt du visste om förhållanden och börja upp på nytt.
Det viktigaste är dock att du släpper alla förutfattade meningar och bygger en frisk och verklig uppfattning om hur folk är när dom bryr sig om dig och hur dom reagerar.
Bli frisk och älska dig själv för då kommer någon älska dig
Det man ofta glömmer när det kommer till sånna förhållanden är sin egen del i det. Då menar jag inte att man ska vara trogen och älska den man faller för och bla bla bla. Utan jag sin egna del jämtemot sig själv, vad man är skyldig sig själv i ett förhållande.
Man är skyldig att lära sig att älska sig själv så mycket som är möjligt för det är grunden till ett lyckat förhållande.
Det är omöjligt för en person att se mer i dig än vad du gör i dig själv, eller ja det kan ju funka om man inte har så mycket kontakt och om det inte sker under en längre tid.
Det som händer om man inte utvecklar sig till den person som den andra personen ser i dig är att du drar ner den andra personen till din egna nivå. Tillslut så orkar ingen va i din närhet för att allt du gör är att dra ner dig själv och andra i skiten istället för att blomma ut till den potential du besitter.
Första steget att bättre sig själv är att glömma allt du visste om förhållanden och börja upp på nytt.
Det viktigaste är dock att du släpper alla förutfattade meningar och bygger en frisk och verklig uppfattning om hur folk är när dom bryr sig om dig och hur dom reagerar.
Bli frisk och älska dig själv för då kommer någon älska dig
Internet en del av dagens identitet
Jag har längre vägrat att medge det men tyvärr även jag som många andra måste kapitulera inför min envishet när verkligheten hinner ifatt mig.
Jag kommer ihåg att Mimmi mitt ja, någonting kan inte riktigt placera vad hon va i mitt liv under en tid sa att finns man inte på facebook så finns man inte. Det satte jag mig emot starkt. Men till viss del så har hon rätt för att hur sorgligt eller underbart (beror på hur man ser det) så är internet en så central del av våra liv idag så att det är en del av våran identitet.
Internet är idag utan tvivel den största sociala knytpunkten som vi har vilket gör att våran aktivitet på internet speglar en stor del av våran personlighet. Det handlar inte bara om socialamedier som facebook utan också det speglar också våran medvetenhet, intressen och aktivitet.
För några månader sen var jag och såg Jerry Seinfeldt när han hade sin omtalade stand up i globen. Det var två saker som han sa vilka jag fastnade för. Dels att man inte kan berätta stora nyheter längre för att dom sprider sig som en eld över världen. Tillexempel Khaddafis öde, min pappa sa till mig idag "khaddafi är död" och jag svarade med det vanliga "jag vet". Hur länge sen va det ni berättade en stor nyhet och någon reagerade såhär "Va?! shit äre sant?!"
Det andra var när han berättade om behovet av att dela med sig om sitt liv på internet. Han sa det ni kommer antagligen skriva om att jag va på globen och såg Seinfeldt igår. Varför gör ni det? För att ni ska visa för andra människor att ni gör något, att ni är något. En person som inte skriver om något eller visar för folk att dom gör något aktivt ses som en person "utan liv" just för att andra inte har insikt i ens liv. En person som inte ens existerar på socialamedier existerar ju bara för dom personerna som fysiskt umgås med den personen, knappt ens det.
Jag har länge motsatt mig själv till att ha facebook för jag har naivt sagt att det har vart en fluga, något som kommer försvinna. Jag kan erkänna nu att det va ungefär lika dumt som att säga att internet va en fluga. Det är behov som har skapats för miljontals människor och det är ett behov som inter kommer försvinna.
Det har till och med börjat gå så långt att jag överväger att själv ge upp min ståndpunkt som jag stått vid så länge och skaffa en facebook.
Jag har insett nu att internet är en del av våran identitet och att världen har utvecklas till att kommunikation sker den vägen. Jag tycker personligen att det är en sorglig utveckling eftersom jag anser att internet är en opersonlig och egentligen osocial företelse i grunden, men det är tyvärr inte jag som styr världen. Jag måste inse att jag aldrig kommer kunna bryta den här trenden för att internet är en stor del av vem vi är idag.
Jag kommer ihåg att Mimmi mitt ja, någonting kan inte riktigt placera vad hon va i mitt liv under en tid sa att finns man inte på facebook så finns man inte. Det satte jag mig emot starkt. Men till viss del så har hon rätt för att hur sorgligt eller underbart (beror på hur man ser det) så är internet en så central del av våra liv idag så att det är en del av våran identitet.
Internet är idag utan tvivel den största sociala knytpunkten som vi har vilket gör att våran aktivitet på internet speglar en stor del av våran personlighet. Det handlar inte bara om socialamedier som facebook utan också det speglar också våran medvetenhet, intressen och aktivitet.
För några månader sen var jag och såg Jerry Seinfeldt när han hade sin omtalade stand up i globen. Det var två saker som han sa vilka jag fastnade för. Dels att man inte kan berätta stora nyheter längre för att dom sprider sig som en eld över världen. Tillexempel Khaddafis öde, min pappa sa till mig idag "khaddafi är död" och jag svarade med det vanliga "jag vet". Hur länge sen va det ni berättade en stor nyhet och någon reagerade såhär "Va?! shit äre sant?!"
Det andra var när han berättade om behovet av att dela med sig om sitt liv på internet. Han sa det ni kommer antagligen skriva om att jag va på globen och såg Seinfeldt igår. Varför gör ni det? För att ni ska visa för andra människor att ni gör något, att ni är något. En person som inte skriver om något eller visar för folk att dom gör något aktivt ses som en person "utan liv" just för att andra inte har insikt i ens liv. En person som inte ens existerar på socialamedier existerar ju bara för dom personerna som fysiskt umgås med den personen, knappt ens det.
Jag har länge motsatt mig själv till att ha facebook för jag har naivt sagt att det har vart en fluga, något som kommer försvinna. Jag kan erkänna nu att det va ungefär lika dumt som att säga att internet va en fluga. Det är behov som har skapats för miljontals människor och det är ett behov som inter kommer försvinna.
Det har till och med börjat gå så långt att jag överväger att själv ge upp min ståndpunkt som jag stått vid så länge och skaffa en facebook.
Jag har insett nu att internet är en del av våran identitet och att världen har utvecklas till att kommunikation sker den vägen. Jag tycker personligen att det är en sorglig utveckling eftersom jag anser att internet är en opersonlig och egentligen osocial företelse i grunden, men det är tyvärr inte jag som styr världen. Jag måste inse att jag aldrig kommer kunna bryta den här trenden för att internet är en stor del av vem vi är idag.
