jag borde ha en blogg

Det är rätt skumt om man tänker på det ... för att dagen folk är inte defenierade beroende på vem dom verkligen är. Tillexempel om du är en snäll person som bryr dig om andra, ger folk alltid en ärlig chans. Nej nej i dagens samhälle så är man verkligen vad man gör. Vad man gör på helgerna, festar du så är du cool, är du med polare så är du bara allmänt skön, gör du något annat så har du inget liv.
Vadå har inget liv liksom? ska en liten tönt som bara följer strömmen och har lika dana kläder som alla andra, gör samma saker som alla andra komma och säga att man inte har ett liv?
Vem är det som inte har ett liv igentligen?
Den personen som följer alla andra, som är en liten hund bara för passa in den som inte ens bestämmer över sig själv, den som lever ens annans liv.
Eller är det den personen som utgår ifrån vad han/hon helst vill göra eller vad han/hon vill ha för kläder på sig. Enligt mig så är det utan tvivel den personen som bestämmer över sig själv som har ett liv.
Problemet är att i dagens samhälle så är du vad du gör, gör du något som är coolt så är du heltplötsligt cool, gör du någor som inte är coolt så är du inte cool. Personligen så tycker jag inte att det är coolt att ha en fjällräven jacka och festa och allt det där ... för man gör det bara för att någon annan har sagt att man är cool då.
Ska du imponera på mig så ska du va DIG SJÄLV och INGEN ANNAN i alla lägen, spelar ingen roll om du bara spelar data så länge du är dig själv för då lever du DITT liv och ingen annans och DÅ har du ett liv.

Nästan alla människor har komplex för någonting, det kan va att man inte gillar något med sitt utseende. Att man känner sig sämre på någonting. Komplex uppstår oftast av din omgivning det är inte så att man vaknar en dag och tänker "nu ska jag ha komplex". Det är oftast något nån har påpekat som en dålig sak under en längre tid vilket gör att det är de enda man ser när man kollar sig i spegeln.
Det tar tid att få bort ett komplex för oavsett om någon säger att ditt komplex inte spelar roll att ingen bryr sig om det, så har vi endå en förmåga att ta åt oss av det dåliga och ignorera det bra. Tänk om det skulle va tvärtom va bra allt skulle va då. Komplex ligger under en kategori som heter "kan inte förstås, måste upplevas". I den kategorin finns andra saker som tillexempel ett krossat hjärta, förlora någon man älskar, ha en dålig bakrund, men det finns också bra saker som kärlek tillexempel för det går inte att beskriva och förstå den känslan man måste varit med om det.
När det gäller dom här sakerna så kan man inte bilda en egen uppfattning utifrån vad man själv har upplevt. Har någon komplex så kan man inte förstå hur det är att ha det, har någon förlorat en man älskar så kan man inte förstå smärtan.
Så vissa saker måste du lära dig att se med andras ögon, du kommer aldrig förstå vissa saker men du kanske kan stötta personen som går igenom den svåra tiden.

Alla personer har väll svåra tider någon gång i livet, tankar bara flyger fram och tillbaka i ditt huvud. Det känns som man är fast i ett liv du inte vill leva som en fånge i din egen frihet. Samma rutin varje dag i veckorna, du vet precis vad din tisdag består av. När man äter, när man kollar på tv, vilka som har träning vilka tider så du vet när man kan prata med dom när dom inte har det. Livet är bara en rutin och aa i stortsätt på helgerna så händer samma saker antingen så glider man på fest, chillar med grabbarna eller så kanske man e sjukt seg och sätter på en film.
Det gäller att hitta det här som kan bryta din rutin i livet.
Vissa har en sport att dedikera sitt liv till för där har du alltid en variation även om det är samma sport man kan alltid vinna eller förlora man vet aldrig, framtiden blir oviss.
Som jag nämnt tidigare så har ju vissa kärlek att bryta sin vardag med och visst det funkar väll, men alla e bara inte menade kärlek.
Jag har något som det finns en oändlig kärlek till något som gör mitt liv komplett på alla sätt.
Musiken är mitt liv för det är något jag kan leverera mina känslor med, få ut dom. Det finns inget bättre än att bara sätta sig vid gitarren ta ett Em som sedan leder till ett mästervärk. En låt så inlindad i känslor och perfektion så att den tar dig till ett ställe över himmelriket.
Music will always be my saving grace.

Bloggen är ju en underverk i sig självt, det är ett sätt att kunna följa andra människors liv och glädjas åt deras framgångar och lida med deras motgångar.
Men endå vi har ju våra kära tv serier sånna som greys anatomy, one tree hill (som är helt stöört bra), ugly betty aa sånna som låter oss följa andras liv, så iden är ju redan tagen. Varför har då bloggen blivit så stor?
Jag tror att det beror på att man får läsa om den vanliga människans kamp i livet det bra det dåliga. För hur bra en tv serie är så kommer dom aldrig kunna spegla den vanliga människans liv. Intrigerna är lite värre, lyckan är lite större. Det är sånna saker som gör att man aldrig kan jämföra sitt liv med en tv serie. Dom speglar en stor del av livet men igentligen inte det viktigaste, dom speglar inte detaljerna.

I bloggen får du detaljerna i en blogg får du allt om en människa det är inte det här perfekta utan det är mänskligt en blogg leverar den riktiga världen det är just därför jag tror att bloggande har blivit så stort.

Efter natten alla händelser när man får reda på att man trodde man älska har ljugigt för en bara för att krossa ens hjärta så har man ju suttit och tänkt en del. Hur saker man hör som påminer om henne hur alla tankar går tillbaka till hur det kunde ha varit och vad ni hade. Men efter en stunds tänkande så kom jag fram till att det va inte hon som person som jag älskade, det va det hon gav mig att ha ngn där att känna sig omtyckt av någon. Det va ju faktist det som jag sökte när jag ville ha en tjej, jag va som dom säger i filmen "hundtricket" kär i kärleken och det är när man börjar söka kärleken när man vill ha den här underbara känslan av att va kär som man har tappat greppet om att va kär i en person. För det spelar ingen roll vem det är så länge hon ger dig det du vill ha. Det där gulliga "god morgon älskling" smset på morgonen eller hur du hör hennes lycka när hon svarar i telefonen eller när du ser hennes kärlek till dig lysa ut genom hennes ögon. Det är då man har blivit kär i att ha kärlek, men man ska ju inte sluta gå ut och ragga tjejer, sitta i sitt vardags rum och hoppas på att dom kommer till dig. Fortsätt ragga MEN tänk inte ååh nu vill jag bli kär utan lär känna personen och är det något unikt hos personen som berör dig som ingen annan kan ge dig? Det är då vi börjar prata riktig kärlek.

Vart man än vänder sig just nu så är det alltid någon som mår dåligt, alla har en historia som är värre än någon annans. Visst det är klart livet ligger ju inte på sin topp just nu, hormonerna gör att man blir överkänslig man ska ta ett steg in i det nya kapitlet som kommer vara resten av ditt liv. Tänk på det livet består av 4 stora kapitel 1, när man är liten bebis och man inte vet vad man gör man bara sitter där och ser allmänt söt ut. 2, man börjar dagis och får för första gången känna på hur det är att ha kontakt med andra människor inte för att man kanske bryr sig allt för mycket men endå. 3, skollivet från 7 år och för dom flesta fram till man är 19 år gammal vissa väljer att hoppa av vissa väljer att fortsätta plugga. 4, vuxen livet den här 4de etappen som är ungefär 70% av ditt liv. I skolan så har du endå allt utstakat det är som att du sitter på en rels och du vet när slut stationen kommer men du har endå ett par hållplatser du måste hoppa av vid men du kommer i alla fall fram till ditt slutgiltiga mål. Nu börjar något helt annat i stället för ett tåg så kommer du till en hamn där ligger en båt som kan ta dig vart du vill i hela världen det finns inga gränser. Det finns bara en hake alla möjligheter är inte bra du kan ju navigera båten till fel ställen och det är det som skrämmer en, det viktiga är att hitta rätt väg i livet men hur ska man veta vad som är rätt väg?
Det är dom tankarna som får en att vilja försvinna för du vet inte vem du kommer bli eller vem du vill vara för första gången i ditt liv så vet du ingenting om din framtid.
Hormonerna är en annan stor del i det hela dom får dig att må dåligt över saker du aldrig mått dåligt över förut. Tillexempel att du sitter ensam hemma över en helg det känns som du är helt ensam i hela världen och ingen vill ha med dig att göra.
Sist har vi ju kärleken jadu vart ska man börja med kärlek?
Kärlek kan va det värsta som finns alla vill ju uppnå den här perfekta kärleken. Om man hade frågat vem som helst "om du hade kunnat få en flickvän allting hade vart perfekt hon hade gett dig allt du ville ha hon hade gjort dig kompett, skulle du tacka nej?" jag tror helt allvarligt att ingen hade sagt nej till det. Enda problemet är ju att vägen dit är så lång och smärtsam så många tappar hopp och ger upp, vi har börjat tro att kärleken är den enda lösningen på våra problem och jag har aldrig upplevt kärlek så visst det kanske är lösningen vem vet. Jag hoppas bara på att en dag få uppleva den men man kan inte leva med tron över att kärleken är livets mening man måste se allt det andra man har vänner, familj och nöjen för om du tror att livet inte är komplett utan kärlek så kommer tiden som singel bli den värsta tiden i ditt liv.