jag borde ha en blogg

Vart man än vänder sig just nu så är det alltid någon som mår dåligt, alla har en historia som är värre än någon annans. Visst det är klart livet ligger ju inte på sin topp just nu, hormonerna gör att man blir överkänslig man ska ta ett steg in i det nya kapitlet som kommer vara resten av ditt liv. Tänk på det livet består av 4 stora kapitel 1, när man är liten bebis och man inte vet vad man gör man bara sitter där och ser allmänt söt ut. 2, man börjar dagis och får för första gången känna på hur det är att ha kontakt med andra människor inte för att man kanske bryr sig allt för mycket men endå. 3, skollivet från 7 år och för dom flesta fram till man är 19 år gammal vissa väljer att hoppa av vissa väljer att fortsätta plugga. 4, vuxen livet den här 4de etappen som är ungefär 70% av ditt liv. I skolan så har du endå allt utstakat det är som att du sitter på en rels och du vet när slut stationen kommer men du har endå ett par hållplatser du måste hoppa av vid men du kommer i alla fall fram till ditt slutgiltiga mål. Nu börjar något helt annat i stället för ett tåg så kommer du till en hamn där ligger en båt som kan ta dig vart du vill i hela världen det finns inga gränser. Det finns bara en hake alla möjligheter är inte bra du kan ju navigera båten till fel ställen och det är det som skrämmer en, det viktiga är att hitta rätt väg i livet men hur ska man veta vad som är rätt väg?
Det är dom tankarna som får en att vilja försvinna för du vet inte vem du kommer bli eller vem du vill vara för första gången i ditt liv så vet du ingenting om din framtid.
Hormonerna är en annan stor del i det hela dom får dig att må dåligt över saker du aldrig mått dåligt över förut. Tillexempel att du sitter ensam hemma över en helg det känns som du är helt ensam i hela världen och ingen vill ha med dig att göra.
Sist har vi ju kärleken jadu vart ska man börja med kärlek?
Kärlek kan va det värsta som finns alla vill ju uppnå den här perfekta kärleken. Om man hade frågat vem som helst "om du hade kunnat få en flickvän allting hade vart perfekt hon hade gett dig allt du ville ha hon hade gjort dig kompett, skulle du tacka nej?" jag tror helt allvarligt att ingen hade sagt nej till det. Enda problemet är ju att vägen dit är så lång och smärtsam så många tappar hopp och ger upp, vi har börjat tro att kärleken är den enda lösningen på våra problem och jag har aldrig upplevt kärlek så visst det kanske är lösningen vem vet. Jag hoppas bara på att en dag få uppleva den men man kan inte leva med tron över att kärleken är livets mening man måste se allt det andra man har vänner, familj och nöjen för om du tror att livet inte är komplett utan kärlek så kommer tiden som singel bli den värsta tiden i ditt liv.