EFTERLYSNING!
Aa jag och några polare va och badade i örebro, gustavsvik idag. Det va en helt okej dag men så hände något som aldrig brukar hända oss. Detta något var att 4 brudar stötte eller vafan dom gjorde på oss. VI är ju självklart dumma i huvet så vi försöker spela kalla och inte göra något. Detta gick ju bra tills vi insåg att dom formodligen va intresserade av oss med tanke på att dom förmodligen hade suttit och väntat på oss. När vi va på väg hem så insåg vi vårat fucking jävla kuk misstag och började få GROV ångest. Vi har nu suttit här och försökt hitta dessa damer här på internet men insett att det inte går. Därför ber vi att om någon av er damer läser detta inlägg så snälla hör av er med ett nr, facebook eller bara så vi kan få tag på er.
Detta va 4 tjejer från köping som badade i örebro idag, gustavsvik. Som vi tror ha hetat Amanda och Hanna sen vet vi inte dom andra.
Hoppas till gud att ni hittar detta blogg inlägg hälsningar Oskar och Robbin.
Why can't life be like the movies?
Här sitter vi allihoppa och lanar för fulla drag. Klart att ni kan tycka att det låter geekigt men man ska göra det man trivs med i livet inte vad andra säger att man bör göra.
Hur som helst så blir det en väldigt massa dötid där man bara sitter och gör ingenting, lyssnar på musik samt flyger iväg i sina egna tankar.
Jag brukar ofta söka på one tree hill på youtube när jag vill ha lite sköna stämningsfulla låtar att varva ner till. När jag satt och sökte lite kom jag över denna videon http://www.youtube.com/watch?v=XxC9Rr2uueo, den videon fick mig att komma in ett slags "mood". Det kanske skulle va lättare att säga känsla eller humör men aa skitsamma, i alla fall så kände jag mig lite sorgsen över hur mitt liv ser ut. Ni vet den gamla vanliga visan, inte trött på livet men trött på att "leva livet" samt att vara singel och lite halvkär i kärleken.
Det va då tanken slog mig och visst det kanske inte är världens djupaste upptäckt men varför kan inte livet vara som i filmerna? Klart dom har kärleksproblem men hälldre det än inga alls för att problem löser sig alltid i längden. Det som ger mig mest "ångest" är att jag har kommit in i ett stadie där jag låst in mig i mig själv nästan rädd för att leva livet, för att jag ser mer "grova" problem med min vardag och liv. Men när man kollar på filmer och sådär så känns det inte som att verkligheten skapar så mycket problem runt karaktärerna. Det är precis så jag vill att mitt liv ska va att det är "lagom" med problem och förmodligen är det "lagom" med problem i mitt liv bara att jag överdriiver problemet vilket gör att jag hindrar mig själv från att leva det.
Hur som helst så blir det en väldigt massa dötid där man bara sitter och gör ingenting, lyssnar på musik samt flyger iväg i sina egna tankar.
Jag brukar ofta söka på one tree hill på youtube när jag vill ha lite sköna stämningsfulla låtar att varva ner till. När jag satt och sökte lite kom jag över denna videon http://www.youtube.com/watch?v=XxC9Rr2uueo, den videon fick mig att komma in ett slags "mood". Det kanske skulle va lättare att säga känsla eller humör men aa skitsamma, i alla fall så kände jag mig lite sorgsen över hur mitt liv ser ut. Ni vet den gamla vanliga visan, inte trött på livet men trött på att "leva livet" samt att vara singel och lite halvkär i kärleken.
Det va då tanken slog mig och visst det kanske inte är världens djupaste upptäckt men varför kan inte livet vara som i filmerna? Klart dom har kärleksproblem men hälldre det än inga alls för att problem löser sig alltid i längden. Det som ger mig mest "ångest" är att jag har kommit in i ett stadie där jag låst in mig i mig själv nästan rädd för att leva livet, för att jag ser mer "grova" problem med min vardag och liv. Men när man kollar på filmer och sådär så känns det inte som att verkligheten skapar så mycket problem runt karaktärerna. Det är precis så jag vill att mitt liv ska va att det är "lagom" med problem och förmodligen är det "lagom" med problem i mitt liv bara att jag överdriiver problemet vilket gör att jag hindrar mig själv från att leva det.
Jag vill gå vidare, men kan inte finna en anledning till att göra det
Sommarlov, bra väder med massor att göra och ändå så finns det tid för en att sitta och tänka på sitt liv.
På något konstigt sätt så tycker jag att jag står still även fast jag rör mig framåt med tiden. När jag kollar tillbaka på inlägg som jag skrev för snart år sen så ser jag att dom egentligen handlar om samma sak allihopa. Dom handlar om en vilsen själ som försöker finna svar och vägledning genom olika insikter och frågeställningar.
Det jag inser mer och mer för varje dag som går är att mina insikter i livet inte är några svar, det är ursäkter som jag försöker göra till anledningar för att jag känner mig vilsen.
Hela tiden under dom här 3 åren på gymnasiet så har jag trott att det var skolan och min situation med umgänge och dylikt som fick mig att må som jag gör. Problemet är bara att det är inte livet runt omkring mig som har fått mig att bli vilsen utan det är livet i sig.
Jag har haft en bild och en vision över hur jag vill att mitt liv ska se ut och i största allmänhet hur själva livet ska levas tillsammans med andra. För varje dag som går så inser jag att livet inte är den bomulssaga som jag hela tiden trott att det är. Visst jag har suttit och predikat om att livet är hårt och bla bla bla men jag har egentligen inte innerst inne insett det själv.
Så nu sitter man här insyltad i det vi kallar livet med en känsla som jag inte riktigt kan förklara, det är inte tomhet, det är inte ångest utan det känns mera som att livets eld har brunnit ut, som att jag inte kan finna en mening med att leva livet. Se inte det här som ett bortskämt självmordsbrev för det är inte alls det de är frågan om, jag vill inte ta livet av mig och skulle aldrig ens överväga att göra det.
Det jag försöker förklara är en känsla som får allting att kännas meningslöst men på samma gång ge allt en mening.
Jag vill gå vidare i mitt liv och finna vägen som jag är menad att vandra resten av mitt liv men jag kan inte finna en anledning till att göra det. Jag kan inte finna någonting att sträva efter eftersom det känns som det inte spelar någon roll vart jag kommer. Även om allting ser annorlunda ut, verkar annorlunda så är det samma sak och jag mår på samma sätt. Så varför skulle det då vara lönt att gå vidare med sitt liv och göra någonting av det när jag nästan är 100% säker på att det kommer sluta på samma sätt som när jag gått vidare i mitt förflutna.
Jag har bytt skola, bytt livsstil aa praktiskt taget bytt liv ytligt sett mer än en gång under dom gångna åren och det har känts bra i början men efter ett tag så inser du att känslan kommer inte försvinna för att du byter ut det ytliga.
Känslan du känner är livet, ditt liv och det är något så mycket större än en ytlig omgivning, så min fråga är vad ska man göra för att bli kvitt den här känslan.
If today was your last day
Det har vart någonting som man sagt i alla tider, "lev livet som att det vorde din sista dag i livet".
Man kan undra hur det skulle se ut om det hade vart en person som hade levt sitt liv på det sättet. Tänk dig att göra allt du alltid velat göra i ditt liv under bara ett fåtal dagar. Skulle man inte tröttna?
Jag tror defentivt att man skulle tröttna på sitt liv om man hela tiden försökte maxa sitt liv och sin vardag, man skulle helt enkelt inte orka. Nu kanske ni tror att jag ska komma med någon pessimistisk syn på livet och dess ordspråk som jag brukar för att jag i allmänhet går emot strömmen, men så är inte fallet den här gången.
Sätt er in i situationen själva, tänk er att i morgon va er absolut sista dag att leva i livet, vad skulle ni göra?
Personligen så tror jag inte att ni skulle göra dom saker ni drömt om, som att hoppa fallskärm och sånt trams. Jag tror att ni hade löst alla problem som tynger er i livet, så som säga förlåt till en gammal vän, att bara förklara för folk hur mycket dom egentligen betytt för er eller att säga till sin livs kärlek hur du egentligen känner för henne.
Jag tror att ni skulle sluta sätta era egna egoistiska behov i första hand som t.ex. hoppa fallskärm och istället få människor i din omgivning att må bra och skapa fred runt omkring dig.
Det är just det de här som jag tror att dessa ord försöker säga oss, att leva livet handlar inte först och främst om att va med om händelser och göra saker som skapar minnen utan det handlar om att få dom människorna runt omkring dig att må bra. När man har gjort det så kan man börja leva livet utifrån minnesvärda händelser.
Man kan undra hur det skulle se ut om det hade vart en person som hade levt sitt liv på det sättet. Tänk dig att göra allt du alltid velat göra i ditt liv under bara ett fåtal dagar. Skulle man inte tröttna?
Jag tror defentivt att man skulle tröttna på sitt liv om man hela tiden försökte maxa sitt liv och sin vardag, man skulle helt enkelt inte orka. Nu kanske ni tror att jag ska komma med någon pessimistisk syn på livet och dess ordspråk som jag brukar för att jag i allmänhet går emot strömmen, men så är inte fallet den här gången.
Sätt er in i situationen själva, tänk er att i morgon va er absolut sista dag att leva i livet, vad skulle ni göra?
Personligen så tror jag inte att ni skulle göra dom saker ni drömt om, som att hoppa fallskärm och sånt trams. Jag tror att ni hade löst alla problem som tynger er i livet, så som säga förlåt till en gammal vän, att bara förklara för folk hur mycket dom egentligen betytt för er eller att säga till sin livs kärlek hur du egentligen känner för henne.
Jag tror att ni skulle sluta sätta era egna egoistiska behov i första hand som t.ex. hoppa fallskärm och istället få människor i din omgivning att må bra och skapa fred runt omkring dig.
Det är just det de här som jag tror att dessa ord försöker säga oss, att leva livet handlar inte först och främst om att va med om händelser och göra saker som skapar minnen utan det handlar om att få dom människorna runt omkring dig att må bra. När man har gjort det så kan man börja leva livet utifrån minnesvärda händelser.
You just can't fight love
Det har länge pratats om hur man kan och inte kan träffa en blivande flickvän. Då menar jag inte att man inte kan träffa en flickvän på vissa ställen för att det bara inte finns tjejer där utan jag menar att det är "fel" i folks ögon att ha träffat henne på ett visst sätt.
I alla fall så sitter jag som vanligt och hittar en sjukt skön låt som får än att sjunka in i tankarna kring kärlek och livet. "Kan för övrigt rekommendera låten, den heter Oh Child - Nevertheless".
När jag lyssnar på låten och pratar med lite folk på msn så slår det mig plötsligt hur många tjejer som jag faktiskt har blivit kär i över bara msn men inte vågat säga eller göra något. Av den enkla anledningen att "det är fel att falla för någon över internet". Det finns också andra (bland annat jag själv) som säger att det inte går och hitta en flickvän på en fest. Jag säger det i och för sig av den anledningen för att jag aldrig raggar på fulla brudar för att jag inte vet om det är deras riktiga jag osv om det gäller sex eller mer.
Det finns inget du kan inte bli kär på det sättet eller inte, det är bara att inse det. Tro mig när jag säger det här, ni kommer må sämre om ni inte vågar lita på era känslor och skiter i att ta steget för att vilja ha henne än vad ni kommer göra för att någon säger att det är konstigt för att ni blev kära över internet.
