jag borde ha en blogg

Jag kommer aldrig att tro på att livet är förbestämt, att det är någon som har skrivit våra historier och livsöden innan vi ens är födda.
Som att världen och våra liv var en bok som sattet och lästes av en högre makt.
Därav tror jag inte på att det finns mäniskor som är menade för varandra ur den synpunkten, men däremot så tror jag fortfarande att personer är menade för varandra men av en helt annan anledning.

Jag tror att det finns personer som är menade för varandra för att deras omgivning har format en person som gör att man själv är formad på ett visst sätt.
Det kommer alltid finnas saker man söker i ett förhållande och av livet för att det är saker som man har lärt sig att gilla under tidens gång. Det är dom sakerna som gör att man inte bara är menad för en viss typ av personer i livet. Det är också så att man är menad för en viss typ av saker i livet.

Kort sagt så är det väldigt enkelt, det handlar bara om att du är menad för dom personerna och sakerna som får dig att må bra i livet.

Problemet vi gör framförallt i relationer är att vi försöker få oss själva att ändra personer till någon som vi själv gillar fullt ut eller att vi själva försöker förändra oss själva.
Jag tror inte att det finns så många personer som klickar rakt av utan jag tror att vi måste gå efter det vi gillar men vi måste också inse att för att de ska funka så måste vi anpassa oss till den andra personen.

jag gillade dig mer än någon annan. Jag har aldrig gillat en person lika mycket som jag gillade dig.
Men faktum är att vi aldrig va mednade för varandra för att vi helt enkelt var för olika. Jag har insett att vi aldrig hade funkat för du gav mig inte det jag behövde och därav så kunde inte jag ge dig det du behövde.
Jag önskar att du hade kunnat inse att det du inte gav mig va så viktigt för mig och att de fick allting att bli som det blev. Sen om det blev så för att du är en person som  bara inte funkar med en person som mig eller om det va dina principer som satte stopp för allt ska jag låta vara osagt.

Jag gjorde allt jag någonsin kunde tänka mig att göra, jag gav dig tid och allt tålamod jag hade men det va inte nog.
Helt enkelt vi var inte menade för varandra.

Det börjar bli dags att lämna det träsket som vi kallar ungdomen bakom oss nu.
Vissa kanske känner att det är en tid man vill ha med sig, dramat, festerna, ovissheten och misäern som fanns inom våra hormonstyrda kroppar.

En del av mig älskade den tiden för den fick mig att känna som att jag va del av något större. Som att det fanns en helt ny typ av medvetenhet, men samtidigt så har jag knappt någonting som jag känner att jag kan hämta från den tiden. Det enda det känns som är en väldigt lång promenad med en jävla massa felsteg som lärde mig olika läxor i livet.

Det som kommer bli skönast med att lämna sig den här tiden bakom sig är att lämna ovissheten bakom sig. Att lämna den tiden då vi vandrar runt och är en vilsen generation då vi inte har något mer mål i livet än "leva livet" och ta oss till nästa dag, den tiden vi kallar "ungdomen" och gå vidare till att faktiskt va påväg någonstans igen.

Jag vet inte vad jag har gjort för att en gång ha hamnat här. Har jag vart så taskig mot tjejer i mina dagar att jag får ta det jag förtjänar nu. Är jag bara en person som träffar fel tjejer och får skylla det här på mig själv? Eller är det något jag gör mot dom som får allt att sluta såhär?

För jag tycker fan inte att jag är värd den här jävla skiten. Jag har någonstans insett att det har sällan vart mitt fel att allting har blivit som det blivit. Jag har ofta skyllt alla misslyckade relationer på mig själv men det är inte mitt fel. Jag tycker att jag har krävt för mycket, velat ha för mycket eller vad det nu är vad jag har gjort.
Men det är ju inte mitt fel att dom tjejerna jag har vart inte har tyckt att jag är så bra eller så viktig att dom känner att dom kan gå lite längre eller göra det lilla extra för att jag ska känna mig trygg i relationen.

I alla relationer utom en enda så har det slutat med att jag har gjort något som stött bort den personen jag har gillat. Varför är det så varför funkade det med henne och ingen annan? Det ska jag tala om, för hon gav mig det jag behövde och hon gjorde det för att jag betydde något för henne.
Resten av tjejerna har istället följt sina principer och det kan bara ha med att göra att jag inte va så viktig som jag trodde.

Det här är fan sista gången jag dejtar en sån skithög till brud som inte kan ge mig det jag behöver och det är sista gången jag inte ska lämna en förödelse till förhållande självmant utan låta ett misstag göra att jag får skulden för hela skiten.
Jag har på senare tid insett att dom handlingar jag har vidtagit i dom här tillfällena har vart min kropp som har sagt ifrån att det är nog när mitt huve inte klara av skiten.
Jag måste vara smartare i forsättningen och se mina förhållanden för vad dom är istället för att se potentialen till vad dom en dag skulle kunna vara.
Uppenbarligen delar inte folk min syn på att ett förhållande handlar om att du ska vilja göra den andra personen glad för att de gör dig glad, nej nej man ska gå sin egna väg och alla ska acceptera den man är.

Fyfan säger jag bara. Det finns väldigt få personer som är stöpta i samma form, det som finns är att det finns saker man gillar, saker man lär sig gilla och saker man inte gillar så är det med alla. Det är den där sista saken som det gäller att man går halva vägen var för gör man inte det så kommer de aldrig göra det. Jag har gått min havla väg varje gång men inte fått tillbaka något, men det är slut med det nu för jag är verkligen inte värd den här skiten.