Fel folk får utrymme i media!
Jag vet inte om ni har sätt det kanske men aftonbladet skriver typ "USA rasar över skönhetsmissens uttalande" eller någon i den stilen. Eftersom det knappt riktiga nyheter på aftonbladet så är det sånna här kallade "nyheter" man får läsa istället. När jag gick in på artikeln så va det en länk till ett videoklipp där man kunde se vad som hände egentligen. Perez Hilton frågade vad den här tjejen tyckte om homoäktenskap och hon svarade att hon ansåg att det inte borde vara tillåtet för att hon är uppfostrad och lärd att ett äktenskap ska vara mellan en man och en kvinna. Själv tyckte jag att det va ett riktigt bra svar eftersom hon svarade ärligt och sa varför hon tyckte det.
Perez Hilton däremot (för att använda aftonbladets fruktansvärt idiotiska ordval men väl omtyckt av deras journalister) RASADE mot detta svar och tyckte att hon va helt dum i huvet. Visst kan jag tycka att det är lite idiotiskt att "rasa" för att någon är uppfostrad med att ett förhållande ska va mellan en man och en kvinna men det är inte det som stör mig. Det som stör mig är VEM FAN ÄR PEREZ HILTON?!
Jag kan inte fatta att en liten gossip boy som ett så jävla värdelöst liv så han måste skriva om vad gör på sin fritid helt plötsligt kan slå igenom och få utrymme i media?
Helt ärligt hur mycket säger inte det om världen? Hur sjukt lågt vi har sjunkit!
Jag har alltid ansett att dom journalister som har fått utrymme i media har det för att dom är upplysande människor. Människor som tar upp saker ingen tänker på, som har bra åsikter och som framför allt ger folket något lärorikt. Är det så illa att människor har så himla bra liv idag så att vi inte behöver bry oss om våra egna liv, så att vi dränker oss i andras olycklighet?
Eller är det så att vi är för svaga för att se vad verkligheten egentligen innebär så att vi försöker skaffa oss en underbar liten värld som egentligen inte existerar?
Något fel är det uppenbarligen på dagens folk och media ser ett högre nyhetsvärde i skvaller en riktiga nyheter!
Sex säger allt!
Länge sen jag va inne i dom här tankebanorna nu men allting kommer och går antar jag.
Jag satt då och tänkte på kärlek på första gången på väldigt länge. Det finns mycket som jag har listat ut och det finns mycket som jag inte har en aning om. När jag satt och pratade med en polare om hans förhållande med sin brud så va som så många gånger förr problemet sex. Det va då jag kom fram till att ett bra sexliv ger ett bra förhållande.
Tänk på det lite, för enligt mig så säger sexet allting om ens förhållande.
Människor har alltid haft personkemi, vissa har haft bra och andra sämre. Då är de inte så att vissa människor har dålig personkemi med alla utan att man har bra med vissa och dålig med andra. Med tiden så har folk märkt detta och därför utvecklat personer som dom egentligen är en slags fasad som gör att dom får bra personkemi med flera människor än förr.
Detta leder senare till att man ingår i förhållanden och skaffar flickvän/pojkvän.
I väldigt många fall så har man ett förhållande som är jätte gulligt och allt sånt i början och sen kraschar det totalt när man märker hur olika man egentligen är. Det är då det här med sexet kommer in i bilden.
Sex är ett naturligt samspel mellan två personer som saknar omständigheter och man är sig själv. Funkar de samspelet naturligt med en annan person och man känner att allting är bra så blir sexet också bra. För att i alla fall vad jag tycker så är inte sexet med en flickvän bättre för att man är bättre i sängen utan det är för båda verkligen vill samma sak och ingenting känns forcerat eller påtvingat.
Det är därför ett bra sexliv visar om det är ett bra förhållande eller inte för de visar om den ursprungliga personkemin funkar eller inte.
Det är just därför sex säger ALLT!
Är det för tidigt för att hitta sig själv?
Våren är på stark frammarsch och festande, supande och sommarlov närmar sig med stora steg.
Det här kan nog helt klart vara ett av dom bästa tiderna på året. Det spelar ingen roll om man har problem som hänger i luften för när solen skiner och värmen smyger sig på är man på topp ändå.
Efter ett tag så börjar vi ta det här vädret mer eller mindre för givet kanske till och med tycker att det är dåligt väder för att vi vill ha det varmare. Det är då det underbara vårruset sänker sig till att vara ett normaltillstånd i våra kroppar och våra vanliga problem klamrar sig fast igen.
Då går festandet över från att vara att fira lyckan och vårens ingång till att vara det vanliga "fly från vardagen" festandet.
Ni kanske tycker att jag hakar upp mig mycket på just festande och det beror på att jag hakar upp mig på main streem (stavning?) saker. För jag tror att man gör saker som alla andra gör för att man är osäker och inte vet vad man vill med sitt liv, så därför följer man strömmen för att passa in.
Jag har vart likadan själv, det kanske inte verkar som det men jag har gjort saker som jag kanske inte borde ha gjort bara för att "va någon". På senare tid framför allt senaste året så har jag börjat finna mig själv som människa. Jag har mått väldigt bra över det, bättre än vad jag gjort på länge.
Det här har gjort att jag har börjat leva mitt liv på ett annorlunda sett och börjat umgås med andra människor, d.v.s. människor som har hittat sig själv.
Jag kan säga att det är inte många människor som har hittat sig själva i den här åldern men det finns en gemensam nämnare med samtliga av dessa personer. Dom går sin egen väg.
Det jag alltid får höra när jag inte känner för att gå ut och festa på en helg så säger folk, kom igen du är 19 år lev livet bara. Det jag undrar är vad dom menar med att leva livet, är det saker du vill göra eller är det saker som folk säger att man bör göra för att leva livet?
Jag älskar att festa när jag är på humör för att göra det men jag vill göra annat också men när jag gör annat så är det något fel på mig.
Jag undrar egentligen vem det är fel på en person som är så vilsen att han måste leva sitt liv som alla andra.
Det verkar helt enkelt som jag har funnit mig själv för tidigt.
Leta eller skapa problem kommer inte hjälpa dig
Jag är en person som nog omedvetet skapar eller letar efter problem i mitt liv, typ någonting som jag kan må lite dåligt över. Det finns alltid någonting som jag hänger upp mig på även fast det är värsta skitsaken.
Det är förmodligen fler personer som är likadana som mig och tro mig ni tjänar ingenting på det. Tillexempel kan folk göra värsta grejen av att dom har prov eller så och det jag inte fattar (detta inkluderar även mig själv) är varför man gör det.
Man måste börja inse att vissa saker blir inte bättre eller lättare bara för att man får ångest över dom.
Jag vet själv varför jag funkar så som person, det har att göra med att jag har haft mycket problem i livet och det har fått mig att vara van vid det. Det är nästan så att det känns tomt utan problem, nästan som någonting är fel och det gör att jag söker problem för att återställa balansen.
Jag inser nu att det bara gör det värre för mig och att jag mår sämre så från och med nu ska jag försöka se allt med mindre problem för jag tror att det kommer bli bättre.
Försök du med!
