jag borde ha en blogg

Det här är den dagen då jag officiellt är över henne, hon från min sida stan som inte gav mig det jag behövde och hon som gjorde mig för blind för att se hur fel "vi" var.

Det tog inte lång tid för mig att inse att jag absolut inte ville ha tillbaka henne, under några omständigheter. För att hon hade fått sina chanser och hon gav inte mig en chans vilket jag är glad för nu med facit i hand.
Det har bara vart och insett att vi aldrig var menade för varann, vi va helt enkelt för olika.

Men jag ska ärligt säga att det har tagit tid att komma över henne av den enkla anledningen att man undrar om man kommer få någon som ger dig den belåtenheten bekräftelsemässigt. Eftersom man självklart undrar vad man gjorde fel, vad vare som gjorde att de inte blev något? Är jag ful, dum i huvet eller va hon inte min typ? Det finns så mycket anledningar till varför man inte kommer över en person. Det är de klassiska scenariot att "jag kommer aldrig få det där igen" för det är verkligen så det känns.

Man grottar ner sig i sina tankar om sig själv varför det inte blev det som man tänkt sig. Och man går inte vidare förens man får det svart på vitt att du kan få någon ny, du kan förmodligen få någon mycket bättre.
Det kan vara en ny förälskelse, det kan vara ett ligg eller det kan vara ett intresse från en ny tjej som får dig att inse att det är inte fel på mig.

Man går inte vidare förens man får det man behöver, du sökte en grej med henne som du inte fick och du undra om det är fel på dig. Nu när du inser att du kan få det så finns det ingen anledning att tänka på att "det finns bara hon som kan få mig att känna så" man inser lite klischéaktigt att det finns andra fiskar i sjön.

Vilket betyder att hennes kapitel kommer alltid vara skrivet i den boken vi kallar livet, jag kommer inte ifrån det men det kommer vara ett kapitel som sällan kommer göra sig påmint och det kommer förmodligen blekna och glömmasbort med tiden.

Det här är dagen då jag kom över hon som va från en annan del av sumpan

Det kan vara en evig fråga, vad är det som gör en lycklig? Vad är det som gör ett liv bra och vad är det ett liv dåligt? Och det finns ingen direkt definition på det, de enda vi vet är att alla människor söker olika saker i livet. Om jag skulle bedöma mig själv nu så känns det som att det jag vill och behöver i livet är en tjej som tar mig någonstans och får mig att må bra och utvecklas till en person. Men jag känner mig själv, det kommer inte vara nog när den tjejen kommer och man börjar ta det livet för givet.

Som människa ligger det i våran natur (i alla fall för många av oss) att hela tiden söka mer, vilja mer och göra mer. Det har med att göra att många personer i grund och bötten är giriga och vill ha det dom inte har.
Jag tror dock inte att jag kommer vilja ha mer i mitt liv än en tjej för att jag är girig utan jag tror att jag behöver mer än en sak för att känna att jag är nöjd med mitt liv.

Men det som är mest relevant och förmodligen det som står högst i kurs hos nästan alla är att få någon att dela sitt liv med. Det finns teorier om att det är våra gener som flockdjur som får oss att längta så mycket efter kärlek och familj. Att skaffa våran egna flock. Med åren har vi utvecklas på bra och dåliga sätt vi vet att vi vill ha en person som vi ser att vi kan dela våra liv med men jag tror att folk "ser" det för lätt i folk för att dom vill ha det så mycket istället för att se vad det egentligen är.

Jag tror att det är viktigt och gå efter vad man vill ha hos en tjej men jag tror inte man ska vara helt stängd för förslag för du måste kunna utveckla dig. Men får man inte det man vill ha av en tjej så kommer det aldrig funka den slutsatsen kan vi dra. För att vara nöjd med livet så måste du gå efter vad du vill ha.

Har ni någonsin vart där? Då det känns som att ni vill vara den berättande rösten i en film eller personen som skrivit låten som talar till dig?

Som att ni har tankar och historier som skulle beröra folk och få dom att fundera på saker som vi tror är större än oss själva. Det här är mitt fönster, min chans att på något sätt få ut mitt budskap som jag vill ha ut till folk och på något sätt beröra dom och få dom att vakna upp. Nu kanske det inte är någon som bryr sig men kan jag bara få en person att få den känslan jag har nu när jag skriver så räcker det gott och väl.

Brukar ni vara här? Att ni känner att era tankar har tagit er längre än livets vardagliga mening? Att det ni sitter och funderar på känns som att ni kan ta på något större?
Det är där jag är nu, inom mig finns det ett mästerverk till låt som aldrig kommer se dagens ljus för att jag inte kan hitta dom rätta tonerna att sätta på den här känslan.

Det jag undrar är om det är hon som är svaret på den känslan jag bär på just nu, en känsla jag inte kan beskriva med ord. Jag har vart här många gånger förr, det känns som man har fastnat i tid och rum, fått tid att stanna upp och tänka på att livet är ingenting men samtidigt allting. Man är inte påväg någonstans och man har ingen som tar en någonstans utan man sitter här utanför tid och rum och bara sjunker in i ingenting.
Det är någonting som saknas och jag kan inte avgöra om det är hon, någon eller någonting jag vet bara att det är något jag inte vill vara utan.