Man går inte vidare förens man får det man behöver
Det här är den dagen då jag officiellt är över henne, hon från min sida stan som inte gav mig det jag behövde och hon som gjorde mig för blind för att se hur fel "vi" var.
Det tog inte lång tid för mig att inse att jag absolut inte ville ha tillbaka henne, under några omständigheter. För att hon hade fått sina chanser och hon gav inte mig en chans vilket jag är glad för nu med facit i hand.
Det har bara vart och insett att vi aldrig var menade för varann, vi va helt enkelt för olika.
Men jag ska ärligt säga att det har tagit tid att komma över henne av den enkla anledningen att man undrar om man kommer få någon som ger dig den belåtenheten bekräftelsemässigt. Eftersom man självklart undrar vad man gjorde fel, vad vare som gjorde att de inte blev något? Är jag ful, dum i huvet eller va hon inte min typ? Det finns så mycket anledningar till varför man inte kommer över en person. Det är de klassiska scenariot att "jag kommer aldrig få det där igen" för det är verkligen så det känns.
Man grottar ner sig i sina tankar om sig själv varför det inte blev det som man tänkt sig. Och man går inte vidare förens man får det svart på vitt att du kan få någon ny, du kan förmodligen få någon mycket bättre.
Det kan vara en ny förälskelse, det kan vara ett ligg eller det kan vara ett intresse från en ny tjej som får dig att inse att det är inte fel på mig.
Man går inte vidare förens man får det man behöver, du sökte en grej med henne som du inte fick och du undra om det är fel på dig. Nu när du inser att du kan få det så finns det ingen anledning att tänka på att "det finns bara hon som kan få mig att känna så" man inser lite klischéaktigt att det finns andra fiskar i sjön.
Vilket betyder att hennes kapitel kommer alltid vara skrivet i den boken vi kallar livet, jag kommer inte ifrån det men det kommer vara ett kapitel som sällan kommer göra sig påmint och det kommer förmodligen blekna och glömmasbort med tiden.
Det här är dagen då jag kom över hon som va från en annan del av sumpan
Det tog inte lång tid för mig att inse att jag absolut inte ville ha tillbaka henne, under några omständigheter. För att hon hade fått sina chanser och hon gav inte mig en chans vilket jag är glad för nu med facit i hand.
Det har bara vart och insett att vi aldrig var menade för varann, vi va helt enkelt för olika.
Men jag ska ärligt säga att det har tagit tid att komma över henne av den enkla anledningen att man undrar om man kommer få någon som ger dig den belåtenheten bekräftelsemässigt. Eftersom man självklart undrar vad man gjorde fel, vad vare som gjorde att de inte blev något? Är jag ful, dum i huvet eller va hon inte min typ? Det finns så mycket anledningar till varför man inte kommer över en person. Det är de klassiska scenariot att "jag kommer aldrig få det där igen" för det är verkligen så det känns.
Man grottar ner sig i sina tankar om sig själv varför det inte blev det som man tänkt sig. Och man går inte vidare förens man får det svart på vitt att du kan få någon ny, du kan förmodligen få någon mycket bättre.
Det kan vara en ny förälskelse, det kan vara ett ligg eller det kan vara ett intresse från en ny tjej som får dig att inse att det är inte fel på mig.
Man går inte vidare förens man får det man behöver, du sökte en grej med henne som du inte fick och du undra om det är fel på dig. Nu när du inser att du kan få det så finns det ingen anledning att tänka på att "det finns bara hon som kan få mig att känna så" man inser lite klischéaktigt att det finns andra fiskar i sjön.
Vilket betyder att hennes kapitel kommer alltid vara skrivet i den boken vi kallar livet, jag kommer inte ifrån det men det kommer vara ett kapitel som sällan kommer göra sig påmint och det kommer förmodligen blekna och glömmasbort med tiden.
Det här är dagen då jag kom över hon som va från en annan del av sumpan
Kommentarer
Trackback
