When something take you away
Vi går tillbaka ca 3 år i tiden, jag är påväg hem från skolan på kungsholmen.
Tunga steg upp för trappan på st eriksplan och en låt börjas spela på min mp3. När jag kommer upp från tunnelbanan och möter höstkvällen, blåsten och staden så känner jag att hela tillfället tillsammans med musiken lyfter iväg någonting från mig. Det är som att jag tas ut ur världen för en stund och bara blir en observatör, som att jag ser allting i en större bild och att vardagen inte spelar roll.
Det låter förmodligen väldigt flummigt och jag vet inte om det är andra personer som någonsin har vart med om det.
Känslan i sig är väldigt svår att förklara för den är sjukligt skön men på samma gång en känsla av depression och obehag. Jag vet inte varför men jag totalt älskar den känslan för den får mig att känna att hela livet är någonting så mycket större än vad vi förstår. Som att vardagen inte betyder någonting egentligen.
Ni kanske har upplevt känslan när ni har vart riktigt kära och vart någonstans för er själva. Det är bara du och hon som finns i hela världen och för tillfället betyder ingenting annat än det tillfället någonting. Det är ungefär så känslan som jag får känns. Det är som att för en gångs skull så ser jag vad livet egentligen handlar om hur underbart det faktiskt är.
Kommentarer
Trackback
