Vart tog vänligheten vägen?
När började man bli så avlägsen och dömma folk? Hur många tänker när dom ser en främling: han kommer säkert hjälpa mig eller han är säkert snäll.
Hur länge sen va det ni bara började prata med en främling på en busshåll plats för att ni hade likadana skor eller något sånt.
Sånt där före kommer inte i dagen samhälle, liksom man kan bo på samma gata i flera år utan att känna varandra?
Vad har hänt med oss? Hur kan vi ha blivit så inkappslade och osociala?
Vi behöver liksom en naturlig situation att börja prata med någon, som på fest eller skolan.
Jag menar förra sommaren så märkte jag att min morfar började bekanta sig med människor han aldrig sätt förr. Han började prata med alla där och blev faktist ganska bra vän med dom efteråt.
Sen sa han något väldigt klokt som jag tror att dagens människor har glömt han sa "man ska inte utgå från att människor är onda, för dom flesta människor är snälla"
Det är ju sant, det är många människor som är väldigt snälla men på något konstigt sätt så har vi fått för oss att alla e onda.
Sen kan vi inte börja prata med någon bara sådär, för då tycker vi att den personen är konstig att bara och komma fram och prata med mig utan anledning? Ofta man gör det liksom, han måste va psykiskt sjuk, det är helt ärligt typ så vi tänker.
Vi saknar också den sociala förmågan att börja prata med någon från igenstans i verkligheten.
Jag tror det är för att internet har kommit in i våra liv, på internet har vi communitys och därför en naturlig anledning att prata med folk. Eller krogen och fester dit går man ju för träffa folk så det är också en naturlig anledning.
Men vi vill inte träffa personer i verkligenheten för att det har blivit "onaturligt".
Undra när det blev så.
Jag kan tänka på två till anledningar till varför vi beter oss som vi gör.
1. Vi har musik i mobilen. Själv blir jag helt galen när någon okänd person börjar snacka med mig när jag hellst av allt skulle lyssna på min helsköna timbalandlåt eller liknande.
2. Vi bor i Sverige. Av någon anledning är det inte såhär i andra länder. Åk till spanien, där snackar alla med varandra. Hällsar du inte är du sjukt otrevlig och alla hatar dig. Vi svenskar är så få, att vi lever långt ifrån varandra, utspridda. Många som jag, i villa. Och på så sätt blir man mer isolerade. När man sedan har vant sig vid ensamheten och ser den som skön och avslappnande blir man irriterad när den bryts och undviker att hamna i situationer då den riskerar att brytas( därav tex tänket "hoppas jag inte möter grannen i trappen" när man bor i höghus)
Så sant det där med internet, Man kan ju i stortsätt säga allt, eftersom man varken känner eller kanske träffar den
personen. Typ om man tkr någon är skit ful då kanske man säger det till den personen för att man varken känner den och kommer aldrig och göra. Det brukar ofta vara så alla bråk börjar. Så blir det pannkaka av hela grejen istället.
Haha ja jag är ju lite egen^^, och kommer altid och varA:D A visst Madeleine-ee@hot....
Grym blogg (:
Jättebra blogg! :)
tycker det är lite skumt med internetgrejen, det är inte så att alla som är avlägsna och osociala av sig är medlem på något community. de kan vara något som har hänt förut som gör det svårt för personen att bekanta sig med främlingar. dock de som inte har haft någon sån erfarenhet kan väl ha blivit påverkade av communitys på internet och internet-kommunikation över huvud taget.
