jag borde ha en blogg

Folk säger ofta att livet är inte en dans på rosor, att det finns för mycket föräldrar som överbeskyddar sina barn att livet innehåller svårigheter.
Visst innehåller livet svårigheter det är så man utvecklas att tänja sina gränser och att lyckas gå bortom dig själv.
Visst är det sant att många börjar göra drastiska saker för väldigt små saker. Tillexempel att man söker psykolog för att pojk/flickvännen har gjort slut och det roliga är att det är dom vuxna som tycker vi är för veka.
Men vems fel är det då om inte dom vuxnas? Dom som har uppfostrat oss och lärt oss att leva.
Om det är någon vuxen person som läser min blogg så vill jag att ni ska tänka på det här. Innan ni börjar klaga på dagens ungdommar så tänk på vilka det är som har format oss. Det är ni, det är ni som har misslyckats om ni ser något fel i oss så kolla inóm er själva för det är där felet ligger.
Våran oerfarenhet av att hantera svårigheter har gjort att livet har gått från en utmaning. Alltså nånting som innehåller svårigheter men man har en chans att övervinna. Till en kamp, alltså någonting som man inte vet om man kan övervinna och något som kräver ofantligt mycket energi.
Förr i tiden så visste man sina gränser, man visste att livet är någonting som du kommer få kämpa med och det kommer bli svårt men du kan klara det.
Men våra föräldrar har vart så gulliga och skyddat oss mot allt och vi har fått styra oss själva väldigt mycket så om vi stöter på ett problem så kan det bli vår undergång för vi inte vet hur vi ska hantera det. För vi har aldrig fått lära oss att ta emot motgångar.