jag borde ha en blogg

Solen stiger upp vackert över hustaken och man ser att det kommer bli en lovande dag att lägga i minnet i nånting som vi kallar livet.
Tittar man ut över tomterna, ljuset mot dom gula, röda, bruna och alla andra husväggar som finns reflekteras i mina ögon.
Gräsmattan ligger helt knallgrön nedanför mig, precis som den gjorde när jag va liten. Man ställer sig och funderar samtidigt som man beundrar en vy som kan få dig att må bra för en stund. Varför får den här vyn och blicken dig att må bra?
Jo för att den tar dig tillbaka till något du brukade ha, den tar dig tillbaka till din barndom när allting va bra. Du kan faktist få en sinnesro genom att stå där och tänka dig tillbaka på dom tiderna när allting va bra, när man kände att man levde lycklig och för en anledning. Det känns konstigt när man står och kollar ut genom fönstret för man tycker att jag har allting som jag hade då? Jag har till och med mer nu en va jag någonsin hade då?
Efter en tids funderande kommer man fram till en sak, jag har ingenting om man jämför mellan förr och nu. På den tiden hade jag livsglädje genom varje dag, man kunde känna lyckan man kunde nästan känna varje slag i bröstet när det tog dig vidare genom livet.
Vart tog den vägen? Livsglädjen den vi behöver för att vilja ens leva, för vilja uträtta något var försvann den?
Jag kan vara på en middag omgiven av min familj och vänner endå känna mig ensam och utan mening eller livsglöd.
Jag kan va på en fest med femtio polare och känna samma sak, eller jag kan va med en tjej och ha en mysig stund och känna precis samma sak.
För det spelar ingen roll vad som händer, vad jag har eller vilka jag har för det känns som jag aldrig kommer kunna hitta en anledning att slåss för min rätta och min plats på jorden.
Det känns verkligen som att det inte spelar någon roll om jag dör i morgon för det känns inte som jag går miste om något.
Min fråga till er är.
Är jag en i mängden eller en på miljonen?