Ska man jaga sina drömmar eller ska man inse att dom aldrig kommer falla in?
Alla människor stora som små kommer alltid ha drömmar det ligger i vår natur att bli någonting vi inte är eller att vilja ha något vi inte har.
När man va liten hade man överflödigt med drömmar man ville va rockstjärna, spindelmannen,fotbollsproffs, hockeyproffs och mycket mer på samma gång. Under årens lopp så insåg vi mer och mer för varje dag att vi inte kunde bli fotbollsproffs, men sanna mina ord den drömmen finns väll inom oss fortfarande? Att man drömmer om bort sig ibland och tänker på att man blev det där fotbollsproffset man aldrig blev.
Jag hoppas någon dag att få stå och hålla om en tjej, stå och titta på henne medans hon tittar upp på mig. Jag ser en hel värld i hennes tindrande ögon alla mina bitar faller på plats och jag vet att det är äkta hon frågar mig "du och jag förevigt visst?" och från den tidpunkten vet jag att nu kan mitt liv aldrig gå tillbaka till va det har vart.
För så länge jag har henne så har jag allt jag behöver. Det är min dröm och kanske många andras också, det svåra är bara att veta hur man ska förhålla sig till sina drömmar.
Jag menar dom som är fotbollsproffs kämpa dom 110% tills dom kom dit dom ville? Eller visste dom bara inom sig att jag är fotbollsproffs så är det bara?
Tänker man såhär, jag kommer finna min kärlek någon dag då slutar man ju aldrig jaga sin dröm och slänger man bort resten av sitt liv om man jagar en dröm?
Om man kollar det från andra hållet så om man ba äääh jag kommer aldrig få någon och skiter i det så kanske man slutar se dom chanserna du har för att förverkliga din dröm och då kommer du aldrig få det.
Så hur ska man göra?
När man va liten hade man överflödigt med drömmar man ville va rockstjärna, spindelmannen,fotbollsproffs, hockeyproffs och mycket mer på samma gång. Under årens lopp så insåg vi mer och mer för varje dag att vi inte kunde bli fotbollsproffs, men sanna mina ord den drömmen finns väll inom oss fortfarande? Att man drömmer om bort sig ibland och tänker på att man blev det där fotbollsproffset man aldrig blev.
Jag hoppas någon dag att få stå och hålla om en tjej, stå och titta på henne medans hon tittar upp på mig. Jag ser en hel värld i hennes tindrande ögon alla mina bitar faller på plats och jag vet att det är äkta hon frågar mig "du och jag förevigt visst?" och från den tidpunkten vet jag att nu kan mitt liv aldrig gå tillbaka till va det har vart.
För så länge jag har henne så har jag allt jag behöver. Det är min dröm och kanske många andras också, det svåra är bara att veta hur man ska förhålla sig till sina drömmar.
Jag menar dom som är fotbollsproffs kämpa dom 110% tills dom kom dit dom ville? Eller visste dom bara inom sig att jag är fotbollsproffs så är det bara?
Tänker man såhär, jag kommer finna min kärlek någon dag då slutar man ju aldrig jaga sin dröm och slänger man bort resten av sitt liv om man jagar en dröm?
Om man kollar det från andra hållet så om man ba äääh jag kommer aldrig få någon och skiter i det så kanske man slutar se dom chanserna du har för att förverkliga din dröm och då kommer du aldrig få det.
Så hur ska man göra?
Kommentarer
Trackback
