jag borde ha en blogg

Titlen kanske verkar helt ologisk men tro mig den är faktiskt inte så himla dum som den låter. Låt mig förklara vad jag menar. Det sägs att man lär sig någonting nytt varje dag, jag kan inte säga om de är sant eller inte men hur som helst så lär man sig mer och mer ju längre tid man lever. Tiden ger oss nya upplevelser och kan därför göra så att vi får en ny uppfattning av saker, tillexempel kärlek. Kärlek är någonting som i alla fall i mina ögon ständigt ändrar form, nästan varje dag lär mig jag någonting inom kärlek. Det är någonting som jag tror är omöjligt att kunna beskriva med ord. Man måste ha vart kär för att veta vad man pratar om, för jag nästan vet att när man är riktigt kär första gången så vet man inom sig "det här är kärlek". Allting i världen ändras efter tid och kultur, språk, uppfostran, utbilden och framför allt kärlek. Eller själva kärleken är bestående men synen på vad som är kärlek tror jag ändras. Jag vet inte hur mycket ni har pratat med era far och mor föräldrar, det är faktiskt intressant att få höra hur de va på deras tid. Framför allt hur dom såg på kärlek. En ganska gemensam nämnare för personer som jag har pratat med som har kommit upp i ålder är att dom har funnit kärlek tidigt. I dagens samhälle säger alla att man inte hittar sitt livs kärlek när man är 17 år gammal, medans min mormor gifte sig då. Jag tror de handlar om att vi har för mycket tanke på hur en kärlek ska se ut utåt. Hon ska va snygg, ha viss status, mina kompisar ska tycka si och så. Jag tror att innerst inne så är alla påverkade av omgivningen i sitt vad av partner. Kärlek har alltså blivit som en vinterjacka, det är någonting som vi absolut behöver, men vi väljer inte kärlek efter vad som är bäst för oss. Det är som när vi köper en jacka, vi väljer inte en jacka efter rimligt pris, kvalite och värme. Vi väljer en jacka efter vad som ser bäst ut utåt. Enligt min åsikt så gör de att vi tappar all fokus och all innebörd som kärlek står för. Kärlek ska väljas efter en person som får dig att må underbart, som att du är bäst i världen och ingen kan ta de ifrån dig. Inte vad som får dina kompisar avundsjuka eller vad som ger dig social status. Det här gäller egentligen inte bara kärlek utan de här gäller i stortsätt alla val vi gör i dagens samhälle. Vi har börjat fokusera på att se så bra ut som möjligt i andras ögon så vi har glömt bort att vara oss själva. Jag tror att om vi hade börjat vara oss själva lite mer så hade vi börjat må bättre. Vi mår dåligt för att vi inte når upp till krav som vi inte ens satt sjävla, vi mår dåligt för att vi försöker va någon vi inte är. Lev efter din egen förmåga, din egen vilja och din egen personlighet så tror jag att du blir lyckligare.