jag borde ha en blogg

Första helgen som singel på fyra månader, och jag måste säga att de var skönt att va frisläppt och inte ha något att tänka på, de va bara och göra som man själv vill. Jag kan garanterat säga er en sak, jag har vart borta från min normala verklighet i fyra månader okej de kanske inte är en evighet men ändå de är ett tag. När jag kom tillbaka till de gamla livet och kröka med grabbarna så insåg jag att tiden går men alla står still. Jag kom till den insikten att det här livet redan börjar bli förflutna även fast de är min nutid, visst de kommer va svårt att släppa allt folk men jag kommer inte vara samma person som jag alltid har vart. Jag kommer alltid ha samma personlighet men jag kommer inte att göra samma saker som alltid. Jag vill ta mig någonstans i världen, bli någonting, uträtta någonting så att man kan känna sig nöjd med sitt liv och inte bli 50 och inse att man inte tagit vara på chanserna man hade. Jag ser hellre att jag försöker åstadkomma komma någonting i världen istället för va den personen som max 20 personer visste vem man var. Okej visst jag kanske kommer krascha, brinna eller misslyckats totalt men då kan jag i alla fall ha en sak i tanken. Det är att jag i alla fall försökte och att jag vet att jag gjorde allt som stog i min makt för komma dit. Då kommer jag veta en sak, det är att jag tog chanserna jag hade, jag gjorde allting jag kunnat göra i mitt liv. Som nu tillexempel visst säg vad man vill men jag gillar en tjej och jag stog och tänkte "just nu finns de inget hopp, ingen dröm eller något jag kan göra ... det finns bara ödet är de menat att bli något så blir det något. Det finns bara en sak jag vet säkert oavsett om de inte blir något eller om de blir något så vet jag att för en gång skull så lyckas jag eller misslyckas jag som mig själv och inte en player". Det är en läskig känsla att inte ha någonting att stödja sig på eller att kunna gå till en tjej direkt om de inte skulle funka. Skillnaden var förut att då trodde jag de va äkta kärlek för jag fick de av andra men jag gav de inte själv. För verkligen för första gången i mitt liv så inser jag att de inte är kärleken jag vill åt utan en speciell person och de känns men ändå läskigt och ovant. Den här helgen har gett mig mycket men min största lärdom är att oavsett vad som händer i våra liv är de vi och inga andra som bestämmer om vi vill vara som jorden att försätta gå oavsett tid, känslor och händelser. Eller om vi ska låta jorden sköta sitt medans vi står kvar på samma ställe och lever samma liv som vi alltid gjort.