jag borde ha en blogg

Ni kanske har läst mitt föregående inlägg och om ni har så är det väldigt bra, har ni läst många inlägg i min blogg så blir jag ännu gladare. Det är trots allt därför jag skriver mina åsikter och funderingar för att jag vill att folk ska läsa dem. Hur som helst så läste ni förhoppningsvis att jag var påväg in i en ny del av mitt liv och man kan säga att det här är texten som är uppföljaren och förklaringen till hur mitt liv såg ut i den föregående delen av mitt liv och hur det ser ut idag. Det enda som är värt att titta på är den sista tiden av den föregående delen av mitt liv, det vill säga gymnasiet ettan och tvåan. Man tyckte att man började bli stor, tappade helt omdömet men man trodde att allt var under kontroll. Jag kan säga såhär utan att gå in på detaljer att vi gjorde saker som va rakt av idiotiska, barnsliga och sjukt töntiga. Men vi trodde att vi va så coola för vi va ju "bad boys" vi började få rykte leva lite farligt och började mer och mer skita i våra liv. Det va som att vi stannade av våra liv och bara låtsades, det va liksom som att vi lekte en lek utan att tänka på våra konsekvenser. Våra liv gick inte längre ut på vad vi skulle bli i framtiden, om vi skulle ha ett bra liv med pengar familj och vara allmänt lyckliga. Våra liv gick ut på vilka vi var i nuet. Om personer kände igen oss eller i fall dom hörde våra namn, hade man vart på den festen där det blev skit stort bråk? Då var man någon eller kände man någon som hade problem med polisen då var man också någon. Attityden var en stor del av livet man levde, man skulle aldrig backa om det blev bråk, man skulle aldrig backa överhuvudtaget och den som behandlade tjejer som mest skit fick mest respekt. Folk som va erkända bad boys och players fick sjukt nog faktiskt mest tjejer, det ironiska var att varje gång man pratade med en tjej så sa dom alltid samma sak "killar är bara skit". Hallå kom igen är det så jävla konstigt eller? Det är som jag skulle köpa ett renoveringsobjekt till bil och sen säga att det är skit. Det tragiska är att när man kollar på förorten så är det här vardagen, bråk, hot, gäng, vapen, alkohol och knark. Under den tiden när jag gick i ettan och tvåan så tyckte jag inte att det var något fel på livet vi levde jag menar jag hade ju inte sätt något annat och har man inget att jämföra med så kan det ju inte vara dåligt eller? Hur som helst så fick jag ett nytt perspektiv i slutet på tvåan när jag träffade min flickvän. Hon är inte från förorten och när vi började jämföra våran vardag så insåg jag att det va något grovt fel på min vardag. Hon talade om en vardag som mina föräldrar har levt i, en normal vardag, så som den absolut ska se ut. Så jag började kolla på min vardag med ett helt annat perspektiv. Det var då jag insåg att jag inte va en del av den här vardagen, jag var tvungen att skapa ett nytt liv och det är de jag håller på med. Jag har kanske inte kommit så långt men varje steg är ett steg närmare målet. Men desto mer som jag kollar på min förflutna vardag och umgänge inser jag att de här är ett mörkat samhällsproblem. Min vardag var som tagen ur en film, och visst det har alltid funnits sånt här men nu är det verkligen ett problem. För det är inte små grupper som lever kriminella liv längre utan så vitt som jag vet en väldigt stor del av förorten. Ska det vara såhär?