Why run when you don't want to reach the finish line?
Jag får ofta höra att jag tänker för mycket på livet, att jag går in för mycket i mig själv istället för att gå ut och leva livet.
Jag borde helt enkelt gå ut och träffa mer folk, festa mera aa i allmänhet göra mer saker som får mig att tänka på annat.
Enligt mig så går allt ovanstående under kategorin "verklighetsflykt" och visst det är absolut inget fel att leva på det sättet. Jag tycker faktiskt att man kan leva sitt liv hur som helst bara det inte skadar andra.
Det jag däremot personligen tycker är att det inte finns någon mening med att fly från min verklighet när jag vet att oavsett vad jag än gör så kommer jag fortfarande försöka lösa problemen och bli tyngd av dom när jag kommer hem.
Det här kanske inte gäller alla människor men jag tror ändå att i stort.sätt alla personer har tillfällen när dom tänker på sin egen verklighet och inte mår så bra över det. Tillfällen när det inte finns något annat som kan ta upp dina tankar och få dig att må bättre. Anledningen till att jag inte är ute och "lever livet" är för att jag vill hitta en balans i mitt liv. En balans som gör att jag inte hamnar i sitsen där jag inser att jag egentligen inte mår bra.
Att fly från verkligheten kommer aldrig få mig att må bra så länge som jag vet att jag inte kommer må bra när jag återvänder. Tänk er själva att ni tillexempel är ute och reser, vad är lycka i det sammanhanget?
Är det att ni efter 6 dagar börjar få ångest över att ni ska åka hem eller är det att ni efter 6 dagar njuter av semestern men samtidigt tycker att det ska bli skönt att komma hem?
Min princip är att varför ska man fly från något och komma tillbaka när man egentligen inte vill tillbaka.
Man bör istället lösa sina problem så man faktiskt vill återvända eller fly för gott.
Kommentarer
Trackback
