jag borde ha en blogg

Just kollat på filmen "Beck - den svaga länken" och måste säga att det är en väldigt hemsk film men samtidigt väldigt bra.

Filmen visar en verklighet som finns i stockholmsnatten som vissa är väl medvetna om och vissa skiter i den totalt.

Det är svårt hur man ska ställa sig  till saker ibland, jag menar det finns folk som är rädda för att gå ut på natten för att dom tror att de ska hända något. Nästa dag så sätter dom sig i en bil i rusningstrafik utan någon som helst rädsla för att va med i en olycka även fast risken är större att krocka än vad den är att bli random misshandlad på stan.

Folk har en märklig förmåga när det kommer till chanser och risker, dom flesta tror mer på risken än chansen.

Folk går ofta med en stark känsla av att kanske bli våldtagna på väg hem från en fest, men om dom skulle köpa en trisslott så skulle dom inte ha samma övertygande känsla av att dom skulle vinna en stor summa pengar, även fast oddsen är ungefär lika stor åt båda hållen. Rolig tanke att leka med nästa gång du är rädd för något.

Nu kommer vi till den verkliga anledningen till varför jag bestämde mig för att skriva ett inlägg denna söndag kväll den 8 mars.

Har ni någon gång kännt att ni har befunnit er i en känslomässig gråzon?

Ni vet när man sitter och känner att allting är jätte bra men att de är lika dåligt på samma gång? Så att ni inte vet om ni ska skratta eller gråta?

Jag befinner mig i den situationen just nu, eller okej det där med skratta eller gråta kan vara en överdrift men jag känner mig glad samtidigt som någonting tynger mig.

Jag sitter här och tänker på en massa hemska saker som händer runt om i världen vilket får mig en smula deprimerad.

Samtidigt så känner jag att jag är bättre än någonsin, som en känsla att jag är menad för något större och jag just håller på att ta mitt kliv dit.

Jag lever i en tid av förändringar, morgondagen tar mig ett steg närmare framtiden samtidigt som de för mig ett steg längre bort från det förflutna.

Alla tider har sina förändringar men jag är inne i en av dom faserna som förändrar mitt liv radikalt. Jag tror att jag befinner mig i en känslomässig gråzon för att jag har sett mycket hemsk under mina 3 gymnasieår så jag vet hur hemsk det verkligen är ibland och det gör mig deprimerad. Samtidigt som jag verkligen känner förändringen för varje dag som går, jag kan verkligen känna att livet bjuder på något större och bättre i framtiden och de gör mig glad.