Varför försöker vi vara någon vi inte är?
Jag vet inte hur mycket ni har tänkt på hur ni är och vad ni säger när ni är med en ny person.
Ett första intryck avgör mycket i hur ett samtal och kanske senare en relation kommer se ut i en framtid.
Den ända gången man verkligen är sig själv när man möter nya människor är när man träffar en person du inte känner dig imponerad av så att du inte behöver imponera på han/hon.
När man är imponerad av en person som man träffar för första gången så utmärker man sig på ett sätt som man vill vara inte på det sätt som man egentligen är. Vi säger ofta sanningar men vi har tänjt på den lite så att sanningen låter bättre i andras öron.
Det sjuka är att det låter förmodligen inte bättre i andras öron på grund av en enkel anledning, när man träffar en ny person så får du bara ett intryck av helheten man bryr sig inte om detaljerna. Så egentligen är de helt onödigt att tänja på sanningen om sig själv.
En annan sak man ofta tänker på när man träffar en person är hur dom uppfattar dig som person. Jag brukar alltid tänka när jag står och pratar med en söt tjej "tycker hon att jag ser bra ut?" eller något liknande.
När jag tänker närmare på det hela med relationer och nya möten så börjar jag undra varför vi utger oss för att vara personer vi egentligen inte är.
Varför strävar vi efter att vara saker vi aldrig någonsin kommer bli? Det ända det kommer sluta med är att vi kommer inse efter många år att vi har slängt bort vår tid.
Min filosofi är att man ska sträva efter att bli så bra som man kan bli, för att vi har mycket inom oss och utveckling är nyttigt i livet. Men jag tycker att man ska va nöjd med det man har och den man är och sluta sträva efter orimliga mål, för du kan inte ändra på den du är så det finns bara två val det ena är att vara nöjd och leva ett bra liv och de andra är att vara missnöjd och leva så resten av livet.
Kommentarer
Trackback
