jag borde ha en blogg

Om jag kollar tillbaka på mig själv och hur jag var för tre år sen så är jag samma person idag men ändå helt annorlunda. Meningen kanske låter flummig men det jag menar är att jag som grundperson tycker samma saker, umgås med samma människor och beter mig till stor del på samma sätt. Den andra delen av mig som människa har ändrats totalt, jag är inte alls samma person som jag var i 9an. Då hade jag en plan för hur mitt liv skulle se ut, jag värderade skolarbete och värna om min skolgång för framtidens skull. Mitt liv gick som på en räls och allting var frid och fröjd, även fast man hade hårda dagar ibland så var mer parten av livet lyckligt, precis som det borde vara.

Numera ser mitt liv ganska annorlunda ut, min motivation är helt borta och min framtid som jag såg finns inte kvar och framför allt den känslan av att man kan åstadkomma vad som helst finns inte.

Jag gör saker nu som jag aldrig skulle gjort i 9an framför allt nöja mig med ett g på ett prov. Det kanske inte låter som värsta grejen men det är det med tanke på vem jag har varit.

Dom här tre åren har fått mig ur balans och det har fått mig att börja fundera mycket på vad livet går ut på egentligen. 

Jag har alltid tyckt att det är allting runt omkring mig som har gjort att livet har förändrats. Folk i skolan, gymnasiet i helhet har fått mig att förlora det spåret jag en gång va på. 

Det är helt fel, det är jag och ingen annan som har gjort att jag har blivit den vilsna personen som jag är. Jag har mer och mer tagit avstånd från personer under dom här tre åren utan att jag egentligen inte vet varför. Jag har trott att jag är menad för något större att jag är bättre än folk i min vardag och därför så har jag själv tappat greppet om verkligheten.

Det tog ett tag för mig att komma på exakt vad det va som var problemet i mitt liv tills jag faktiskt insåg det att jag levde för mycket i en drömvärld. En värld som man befinner sig i när man bara tänker sig bort från verkligheten eller när man ligger i en säng med en tjej och det bara är du och hon för ett tag. Jag har ägnat för mycket tid åt abstrakta problem för att jag inte har sett mitt eget liv som något jag har behövt ta tag i. Men med tiden så började mitt liv falla mer och mer utan att jag la så stor uppmärksamhet på det och till slut hade det gått för långt så då va jag riktigt vilsen eftersom den värld jag befann mig i inte var en verklighet och den världen jag kom ihåg inte fanns längre.