jag borde ha en blogg

Jag skrev i det förra inlägget att man måste inse att livet inte består av kärlek, att det inte är bristen på kärlek som är anledningen till ensamheten. Det är mycket sanning i det, men det är ändå inte helt sant för att ensamhet har mycket att göra med vart man befinner sig i livet. Ibland kan man va i ett läge där allting och alla bitar bara faller på rätt plats och  varje väg i livet är en njutning för att man vet att dom alltid leder till något bättre. Ibland är det vänner som tar dig till dom vägarna, ibland en bedrift och ibland är det kärleken som ger dig svaret på alla frågor.

Jag vet inte om jag skriver utifrån ett brustet, ett besviket eller bara ett fruktansvärt vilset hjärta för jag kan ärligt säga att de hon gjorde för mig är inte definierbart.

Det enda jag vet är att hon va ren och skär magi, ett underverk, en sagoberättelse som inte ens kan bli förklarad med ens dom vackraste orden. Om himlen fanns och  om den innehöll änglar så lovar jag att hon skulle vart Guds vackraste och mest fulländade ängel.

 

Det här var definitivt ingen vanlig kärlekshistoria, för du var ingen vanlig tjej för mig. Du kanske inte ser så speciell ut för världen men det du gjorde för mig. I mitt hjärta och mitt liv är du något så underbart så inte ens det underbaraste paradiset skulle va en värdig jämförelse. Jag skulle kunna säga att du va ett underverk, en prinsessa från sagorna, en ängel men det skulle aldrig va nog för att förklara dig. Du är en odefinierbar person för att det finns inte någon i mänsklighetens historia som någonsin har skrivit ord som är tillräckligt vackra eller underbara för att jämföras med dig.

Jag har sagt det här till tjejer jag har vart kär i förut, att dom är så sjukt underbara och allt och att personen alltid kommer finnas i mitt hjärta. Skillnaden den här gången är att det här kanske enda gången i mitt liv som jag kommer känna såhär starkt för en person. Jag kan lova dig att jag aldrig känt såhär starkt för en tjej någonsin i mitt liv och när jag har sagt det här förr så kanske det har vart mer av en klyscha, men dom här orden har aldrig kommit mer från mitt hjärta än vad dom kommer göra nu och vad vet jag dom kanske aldrig kommer göra det någonsin igen.

Det jag vill säga till dig Johanna är att du verkligen alltid kommer finnas i mitt hjärta livet ut.

Även fast jag inte tror det så hoppas jag mer än något annat att jag en dag kan få dig och dela dom här känslorna med dig men det känns som att inte ens stjärnorna kan ge svar den här gången.

Jag vet inte vad det är som styr kärleken. Det kan vara Gud, det kan vara stjärnorna eller det kan vara ödet. Men det finns en sak som jag vet och det är om jag hade kunnat göra något för att du skulle få dom här känslorna för mig så hade jag verkligen gjort vad som helst.