Life is all about what you're seeing
Vi kan börja med att göra det klart för alla läsare som eventuellt har hittat den här bloggen på Robbin Hedmans sida att den här bloggen inte har något med han att göra. Det enda som kan hända är att jag skriver om Robbin när han har gjort något roligt som är värt att skriva om vilket han typ aldrig gör.
Nu är det risk att typ alla läsare jag har försvinner för att dom tyckte det va roligt att följa Robbins tankar, men nu när det inte är det så kommer nog alla försvinna men men det kan jag ta.
Tillbaka till vad jag tänkte skriva om från början!
Har ni någonsin undrat vad som gör vissa människor lyckliga även fast dom inte verkar ha någonting att vara lyckliga över i sitt liv? Jag kan säga att personligen har jag alltid undrat hur man kan se lyckan i ett liv där man står på lagret år ut och år in och har en supar vecka på mallis som årets höjdpunkt.
Jag har alltid tyckt att dom människorna har vart så patetiska och haft ett liv som inte erbjuder någonting, kort sagt ett meningslöst liv. Det kanske är dumt och väldigt obegåvat att säga det men jag har faktiskt sätt ner på personer med denna livsstil vilket jag verkligen skäms för nu i efterhand.
Om jag verkligen sätter mig in i tankeställningen kring en person som lever ett så "simpelt" liv så inser jag att jag inte borde se ner på dom utan jag borde se upp till dom.
Folk har i alla tider avundats den så kallade "överklassen" för dom har lycka, välfärd och pengar men varför har man vart avundsjuk på överklassen?
Jag tror att "arbetarklassen" (jag tycker det är konstigt att bedöma och rangordna folk i klasser men aja) faktiskt lever ett bättre och lyckligare liv en vad överklassen gör.
När jag tänker tillbaka på fester man har vart på och umgängen som man har umgåtts i så har alltid folk från arbetarklassen alltid vart dom mer glada och kunnat gjort det mesta ut av situationer. Överklassen däremot har ofta vart överanylyserande och haft massa konstiga bekymmer i livet.
Ni kanske inte riktigt förstår vad jag menar men om vi säger såhär skillnaden på överklassen och arbetarklassen är att om en person i arbetarklassen mår lite upp och ner så har hon humörsvävningar ingen biggy liksom men om en person i överklassen har det så har hon gått hos en psykolog och fått diagnosen manodepressiv vilken är en biggy.
Jag tror helt enkelt att arbetarklassen mår väldigt mycket bättre än överklassen för att dom analyserar mindre och ser världen för vad den är. Medans överklassen sitter på sina höga hästar och strävar efter en standard som inte alltid är nödvändig samt analyserar världen och fokuserar på vad som saknas istället för vad som finns.
Så egentligen borde arbetarklassen kallar överklassen eftersom dom mår mycket bättre än den riktiga överklassen som borde kallas underklassen. Det är i alla fall min teori.
Kommentarer
Trackback
