Strucked by lightning
Då vare dags igen. Det var ett tag sen senast som jag hade något att lätta från mitt hjärta så mycket att jag behövde skriva av mig. Jag vet att det är knappt en person utom mig själv som besöker den här sidan och anledningen till den berättande formen i mina texter har mer att göra med att jag finner det lättare att skriva på det här sättet än att skriva rakt upp och ner vad jag känner.
Hur som helst för komma till saken, min kärleksfront har inte vart den mest aktiva på länge nu eller känslomässigt har de i största allmänhet stått ganska stilla. Ja tills igår då. Jag kan inte säga vad det va som hände eller vad jag känner det enda jag vet är att något vaknade inom min som inte har funnits där på ett tag.
Jag mötte nog inte din blick mer än en gång under kvällen men känslan i mig sa att blicken sa mig något. Tyvärr är inte självförtroendet på topp så även om den sa mig något så vågar jag inte tro på den riktigt.
Vi får helt enkelt se vad framtiden bringar mig.
På återseende
/ Oskar
Hur som helst för komma till saken, min kärleksfront har inte vart den mest aktiva på länge nu eller känslomässigt har de i största allmänhet stått ganska stilla. Ja tills igår då. Jag kan inte säga vad det va som hände eller vad jag känner det enda jag vet är att något vaknade inom min som inte har funnits där på ett tag.
Jag mötte nog inte din blick mer än en gång under kvällen men känslan i mig sa att blicken sa mig något. Tyvärr är inte självförtroendet på topp så även om den sa mig något så vågar jag inte tro på den riktigt.
Vi får helt enkelt se vad framtiden bringar mig.
På återseende
/ Oskar
Kommentarer
Trackback
