Not alone but lonely
En vecka har passerat i mitt nya liv som singelboende i Solna och jag måste säga att skillnaden är inte så stor mot hur mitt liv har sätt ut i tidigare skeden. Jag vet inte varför jag känner som jag gör, och jag vet inte om jag är den enda personen som upplever det här skedet av livet på detta sätt.
Jag är ingen ensamvarg, jag är inte för mig själv men det finns stunder då jag känner en blandad känsla av ensamhet och saknad av någonting som att jag söker efter någon eller något i mitt liv. Jag tror personligen det handlar om en säkerhet, att man alltid har de där man kan vända sig till precis som jag har haft hela mitt liv. Min familj har alltid vart en stor del av mitt liv och det är den fortfarande men på senare år så fyller inte familjen den där platsen inom dig som den gjorde när man va barn. Nu börjar man bli vuxen och ska skaffa sig ett eget liv det jag upplever är att jag saknar säkerheten att alltid ha känslan att någon alltid finns för en. Det finns många sånna personer i mitt liv men det är skillnad att ha en speciell person i ditt liv som bär dig utan att hon själv vet om det, utan att du själv vet om det.
Jag har inte haft en flickvän på två år nu, jag har inte ens vart nära ett förhållande och jag kanske låter desperat men jag kan inte blunda för verkligheten att jag faktiskt saknar att ha en flickvän. Jag kan tänka mig dom som har sökt i flera år att dom skrattar åt oss unga som ser kärlek som något hopplöst men just nu ser det dystert ut på den fronten jag hoppas bara att hon kommer någon dag.
Jag är ingen ensamvarg, jag är inte för mig själv men det finns stunder då jag känner en blandad känsla av ensamhet och saknad av någonting som att jag söker efter någon eller något i mitt liv. Jag tror personligen det handlar om en säkerhet, att man alltid har de där man kan vända sig till precis som jag har haft hela mitt liv. Min familj har alltid vart en stor del av mitt liv och det är den fortfarande men på senare år så fyller inte familjen den där platsen inom dig som den gjorde när man va barn. Nu börjar man bli vuxen och ska skaffa sig ett eget liv det jag upplever är att jag saknar säkerheten att alltid ha känslan att någon alltid finns för en. Det finns många sånna personer i mitt liv men det är skillnad att ha en speciell person i ditt liv som bär dig utan att hon själv vet om det, utan att du själv vet om det.
Jag har inte haft en flickvän på två år nu, jag har inte ens vart nära ett förhållande och jag kanske låter desperat men jag kan inte blunda för verkligheten att jag faktiskt saknar att ha en flickvän. Jag kan tänka mig dom som har sökt i flera år att dom skrattar åt oss unga som ser kärlek som något hopplöst men just nu ser det dystert ut på den fronten jag hoppas bara att hon kommer någon dag.
Kommentarer
Trackback
