But we do love company
Det har nog gått snart ett år sen jag hade någon form av förhållande typ med en tjej även om det bara va sporadiskt. Och den här bloggen har gått mer från reflektioner över livet, samhället och samtiden till någon form av terapi och reflektion över mitt egna liv.
Jag räknar inte mimmi som någon form av relation eftersom att kompisar har jag haft många av och det ger inte det som närheten av en närmre relation ger. Det gav mig mer förtvivlan än än lycka och trygghet som jag sökte i grunden. Så att jag kan nog säga att jag har varit "ensam" i snart ett år och i många avseenden har det vart mitt absolut bästa år någonsin.
Det har infunnit sig ett lugn i min vardag som jag inte har upplevt förut. ´Jag har i alla tider alltid haft tjejer runt mig som en form av bekräftelse. Jag ska ärligt erkänna att det finns inget som har stressat upp mig så mycket som min egna bekräftesle. För att det har alltid vart det allting handlar om. Kommer hon att svara? Kommer hon att skriva något öppnande? Kommer hon att skriva till mig utan att jag skriver till henne? Det är bara få av dom frågor som har gett mig bekräftelse och det är också sånna frågor som ingen annan än jag bryr mig om så det är ganska konstigt att jag har stressat upp mig över det.
Nu har jag kommit till den punkten att jag skulle tycka det vara skönt med sällskap i mitt liv, en tjej som finns där för mig när jag behöver och inte behöver. Men det finns en stor skillnad och det är att det måste ske på helt andra premisser för att dom jag har levt efter kommer förstöra mig.
Jag ska inte stänga tjejer ute som jag har gjort sista året, jag ska bara inte försöka så tokmycket med dom och försöka få dom att vara något dom inte är.
Jag kommer släppa min guard när jag hittar henne som inte är den typen som vill ha spel eller regler utan vill ha den personen jag är. För jag är trött på dramat, jag orkar inte med det helt enkelt, 8 år av att ha jagat tjejer är helt enkelt för mycket drama dags för något nytt.
Jag räknar inte mimmi som någon form av relation eftersom att kompisar har jag haft många av och det ger inte det som närheten av en närmre relation ger. Det gav mig mer förtvivlan än än lycka och trygghet som jag sökte i grunden. Så att jag kan nog säga att jag har varit "ensam" i snart ett år och i många avseenden har det vart mitt absolut bästa år någonsin.
Det har infunnit sig ett lugn i min vardag som jag inte har upplevt förut. ´Jag har i alla tider alltid haft tjejer runt mig som en form av bekräftelse. Jag ska ärligt erkänna att det finns inget som har stressat upp mig så mycket som min egna bekräftesle. För att det har alltid vart det allting handlar om. Kommer hon att svara? Kommer hon att skriva något öppnande? Kommer hon att skriva till mig utan att jag skriver till henne? Det är bara få av dom frågor som har gett mig bekräftelse och det är också sånna frågor som ingen annan än jag bryr mig om så det är ganska konstigt att jag har stressat upp mig över det.
Nu har jag kommit till den punkten att jag skulle tycka det vara skönt med sällskap i mitt liv, en tjej som finns där för mig när jag behöver och inte behöver. Men det finns en stor skillnad och det är att det måste ske på helt andra premisser för att dom jag har levt efter kommer förstöra mig.
Jag ska inte stänga tjejer ute som jag har gjort sista året, jag ska bara inte försöka så tokmycket med dom och försöka få dom att vara något dom inte är.
Jag kommer släppa min guard när jag hittar henne som inte är den typen som vill ha spel eller regler utan vill ha den personen jag är. För jag är trött på dramat, jag orkar inte med det helt enkelt, 8 år av att ha jagat tjejer är helt enkelt för mycket drama dags för något nytt.
Kommentarer
Trackback
