jag borde ha en blogg

Hur bra är vi egentligen på att vara helt ensamma? Det är något vi har blivit extremt dåliga på den senaste tiden.
Vart man än vänder sig så ser man ofta att personer håller sig syllelsatta med smskonversationer eller lyssnar på musik när dom sitter ensam någonstans.

Vi lever i ett samhälle där vi har skapat en illusion av att ensamhet inte existerar och därav klarar vi inte heller av att vara helt ensamma med våra tankar.
Vi har blivit så fruktansvärt dåliga på att vara ensamma så att vi inte klarar av att vara ensamma utan att ha någonting på gång, göra något eller att vara uppkopplad så att vi kan nå socialkontakt.
Det vi sällan inser är att vi faktiskt är ensamma som fan när vi sitter där själva på tåget även fast vi pratar i telefon med någon.

Vi kommer aldrig ifrån stressen i våra liv för att vi måste alltid vara påväg någonstans för att vara någonstans. Utan att vara påväg så är vi ingen vart och då är vi ingen alls.
Men varför är det så? Vad är det som har fått oss att berätta för världen som vi tror bryr oss vad vi gör just i detta nu? Vad är det som får oss att tro att folk är så intresserade av våra liv? Och framför allt vad är det som får oss att faktiskt vara så intresserade av andras liv?

Jag tror vi måste lära oss att kunna vara ensamma igen, att bara koppla av och bara va. Inte kolla film, inte prata med någon helt enkelt lära oss att inte göra något alls, att bara vara.
Och vi måste inse att internet och telefoner skapar bara av en illusion av sällskap när vi i själva verket är ensamma.