jag borde ha en blogg

Det kanske kommer vara den mest centrala frågan under människans era här på jorden, kan vi vara lyckliga ensamma?
En del säger att det är ett framtvingat beteende av filmer och tankar, att romantik inte har något med vara naturliga beteende att göra utan att det är ett behov vi själva skapat.
Andra hävdar starkt att det handlar om våra instinkter att vi som djuret människa är skapta för att leva i flock och därav inte fungerar så bra i ensamhet,

Det finns säkert många personer där ute som säger sig leva lyckligt som ensamma människor och då som ensam menar jag utan att ha den speciella personen som älskar dig mer än livet självt.
Det brukar sägas att "livet definieras av dom stordåd vi åstadkommer under en livstid, men vår storhet blir obetydlig för oss själva om vi inte har någon att dela den med". Det är något som jag tror väldigt starkt på.
Jag tror att man behöver den stimulansen, den vetskapen om att det finns en person i ditt liv vars hjärta slår för just dig och att du vet att den personen inte bara är en del av ditt liv utan också en del av dig.

Jag tror att du kan vara nöjd med att leva ensam som att du liksom mår bra. Men jag tror inte att du kan uppnå en mer långvarig lycka om du inte har någon nära dig som gör dig lycklig, som gör dig påmind om att du är behövd. Vänner och familj kan ge sin del och få en person att må bra men dom kan inte alltid finnas där som en kärlek kan för att en kärlek finns kvar även när hon inte är där.