Någonstans längs vägen
Delar av mig saknar dig, du kommer förmodligen alltid äga vissa delar av mitt hjärta även om det svider att säga det. Hade allt vart som jag ville och om du hade vart precis den jag ville så hade jag velat haft dig tillbaka men du är inte den personen. Du hade två delar, en av dom delarna hade jag kunnat spendera hela mitt liv med för den gav mig allt jag behövde.
Den andra sidan som skulle få allt att funka var det som satte allt ur balans, du behövde tid men vad är ordet tid? Hur mycket är tid och när är tiden nog? Jag kan ärligt inte förstå, du måste ha ljugit för mig för du sa att jag betydde så mycket men det kan inte vart så för då hade du sett vad du gjorde mot mig hur du förstörde mig innefrån. Det som fick mig att fortsätta va illusionen av vem du kunde vara, den du aldrig skulle bli. Jag hade mina tvivel du borde ha märkt det tidigt och det kanske du gjorde men du skyllde min osäkerhet på mig istället för att inse att den kom ifrån av att du inte visade det jag behövde se.
Du kanske hade dina anledningar men hade jag vart någon, hade jag vart så viktig som du hävda hade du gjort mer.
För mig var det en ända lång kamp att få dig, du berätta hela tiden om vilka du hade haft sex med utan att du ens rörde mig. Vad skulle jag tro?
Jag insåg tidigt att det aldrig skulle bli något mellan dig och mig men drömmen och illusionen om lycka fick mig att naivt hoppas på att det skulle bli något. Jag önskar att jag hade sett det tidigare för att de förstörde mig att jag inte fick dig. Det va aldrig mitt fel att det sluta som det gjorde var bara symboliskt det va över för länge sen. Jag önskar bara att jag kunde sett det någonstans längs vägen.
