Framgång är inte en inställning, det är en sinnesstämmning
Jag har länge frågat mig själv vad det är som får vissa personer att lyckas och att andra inte gör det. Jag har frågat mig själv om det är en ren inställningsfråga eller om det handlar om fysiska och naturliga förutsättningar som folk skulle vara menade och utvlada till att lyckas.
Jag har ofta försökt att hitta inspiration i personer som har åstadkommit stordåd i världen och på något sätt förändra den. Varför dom? Varför ingen annan? Vad hade dom som inte du eller jag har?
Det jag aldrig såg var att en av dom förmodligen bäst lämpade personerna till att besvara just den här frågan var jag själv. Det tog mig nästan 20 år att inse att det jag har som min högsta önskan i världen, förändra världen. Det är något jag gjorde redan vid tre års ålder och de när något jag har gjort ända sen dess. Det har vart framför mina ögon och jag inser det inte förens i skrivande stund.
Jag hade alla odds emot mig, ska jag vara helt ärlig så hade jag inte ens några odds. Det fanns bara fakta som sa att jag skulle sitta i en rullstol resten av mitt liv utan några som helst möjliheter att kunna gå.
Vid 3 års ålder så lyckades jag med det som ytterst få människor har lyckats med på våran jord. Jag lyckades lära mig gå. Sen har utvecklingen bara ökat därifrån, visst ska det erkännas att det är med hjälp från operationer. Jag har inte bara lyckats med att lära mig gå, jag har också lärt mig att leva ett tillsynes normalt liv något som sågs helt uteslutet. Men åter till frågan. Hur och varför lyckades jag med det?
Det finns två stora och avgörande skäl till att jag har kommit ditt jag är idag och den första och kanske viktigaste är att framgång är en sinnesstämming. Med det menas att när man verkligen vill lyckas med något är det inte en attityd, en iställning utan något som är en del av ditt sinne, något du inte behöver anstänga dig för att tänka på utan något som bara finns där. Det är inget externt, det är internt.
Den andra avgörande saken är att nyckeln till att åstadkomma det omöjliga är att sakna vetskapen om att det är omöjligt.
Om man har en inställning till att något är omöjligt så kommer man utgå från det när man skapar tänkbara lösningar. Det är inget man tänker på, det är bara något som ens undermedveta gör utan din vetskap. Sjävla problmet grundar sig i att vägar som utgår från omöjlighet kommer också sluta med en omöjlighet.
Ingår omöjligt i en ekvation så är den enda sanna logiken att något i beräkningen för att skapa en lösning är omöjligt, därav en omöjlig lösning.
Jag tror att alla har förmågan att förändra världen, men det måste komma innefrån en själv och jag tror skillnaden är att vissa kan plocka fram det, andra inte.
