I really crashed and burned
Det har snart gått ett år sen den mars kvällen inträffade som förändrade mitt liv. Jag vet inte om jag kan säga till det bättre eller sämre, det enda jag vet är att det förändrade mitt liv till något annorlunda.
Jag ska ärligt erkänna att det inte går en dag utan att jag fortfarande tänker på henne. Jag har sedan länge insett att hon nog kommer va en del av mitt liv en lång tid framöver även om jag vill det eller inte.
Det är en svår känsla att förklara, jag saknar henne inte, jag vill inte ha "tillbaka" henne men samtidigt är det inget hat heller. Det är mer en rädsla av att känna så igen, en känsla som jag kopplar samman med henne.
Som sagt så vet jag inte om hon räddade eller förstörde mig. Jag tror inte det var hennes mening men hon har fått mig att sluta lita på mina känslor och tron på att tjejer vill mig väl.
Jag har sagt att jag inte orkar ragga på tjejer att det inte spelar någon roll men det är en lögn, framför allt mot mig själv. Men jag visste inte bättre jag har insett nu att anledningen till att jag har distansifierat mig från tjejer är den enkla anledningen att jag är rädd för bli sårad, rädd för att våga känna något igen.
På ett sätt är det väldigt skönt, för det är den enkla vägen. Visst man missar dom bra känslorna men man slipper dom dåliga. Det är som att man röjer undan ett stort bekymmer i livet. Men samtidigt vet jag att den enkla vägen tar en sällan någonvart i livet, man måste slåss för att förtjäna det man vill ha så enkelt är det.
Jag ska ärligt erkänna att det inte går en dag utan att jag fortfarande tänker på henne. Jag har sedan länge insett att hon nog kommer va en del av mitt liv en lång tid framöver även om jag vill det eller inte.
Det är en svår känsla att förklara, jag saknar henne inte, jag vill inte ha "tillbaka" henne men samtidigt är det inget hat heller. Det är mer en rädsla av att känna så igen, en känsla som jag kopplar samman med henne.
Som sagt så vet jag inte om hon räddade eller förstörde mig. Jag tror inte det var hennes mening men hon har fått mig att sluta lita på mina känslor och tron på att tjejer vill mig väl.
Jag har sagt att jag inte orkar ragga på tjejer att det inte spelar någon roll men det är en lögn, framför allt mot mig själv. Men jag visste inte bättre jag har insett nu att anledningen till att jag har distansifierat mig från tjejer är den enkla anledningen att jag är rädd för bli sårad, rädd för att våga känna något igen.
På ett sätt är det väldigt skönt, för det är den enkla vägen. Visst man missar dom bra känslorna men man slipper dom dåliga. Det är som att man röjer undan ett stort bekymmer i livet. Men samtidigt vet jag att den enkla vägen tar en sällan någonvart i livet, man måste slåss för att förtjäna det man vill ha så enkelt är det.
Kommentarer
Trackback
