jag borde ha en blogg

Jag måste nog bli bättre på mycket i mitt liv. Okej jag är ung så det kanske inte är så märkligt men det finns sidor inom mig som jag inte riktigt kan förklara. Känslan av att aldrig vara riktigt nöjd, känslan av alltid sakna något eller någon? i mitt liv. Det är en känsla som har jagat mig sen dem yngre tonåren och det när något som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det som skrämmer mig mer är min absurda förmåga att tränga undan känslor. Kärlek, saknaden, lyckan och döden är känslor som jag utan problem tränger bort och knappt berörs av.

 

Jag har alltid undrat om det har varit något fel på min känslohantering, och det känns som att årets två dödsfall har bekräftat att jag är emitionellt rubbad. Två dödsfall som jag knappt har varit ledsen över, två dödsfall som knappt har berört mig i mer än två tillfällen. Jag borde varit fullständigt krossad och förstörd när det kommer till ett av dom men det gick ganska obemräkt förbi. 

 

När och varför blev det såhär? När jag var liten så var jag rädd för att jag inte skulle kunna hantera ett dödsfall från en närstående person. Jag blev djupt ledsen över bara tanken att någon närstående skulle försvinna. Jag kände nästan att jag själv skulle dö av sorg när någon närstående försvann, men så blev det inte.

Hade jag för mycket känslor som barn? Klarade jag inte av att hantera mina känslor så att resultatet blev att jag stängt av dom med tiden? Jag verkar oförmögen att känna sorg, längtan, saknad, kärlek och medlidande. Det kanske låter hemskt men jag har nog aldrig mått bättre i hela mitt liv. Det enda som skrämmer mig är att det känns som mina förmågor att känna känslor glider längre och längre ifrån mig för varje dag. Jag är rädd att om jag en dag behöver mina känslor så kommer dom befinna sig så långt bort så dom är utom räckhåll.